Nattfunderingar: Drömmer jag?
Bortamatch i Borlänge. Fredagkväll. Superettan. Stormöte med den grönvita familjen slutar med lycklig hemresa och tre säkra pinnar.
"Om det här är en dröm så dödar jag den som väcker mig!"
Orden är inte mina, de är snodda från forumet. Men jag skriver under direkt. För precis så är det. Drömmer jag?
Borlänge en fredagskväll. Upplagt för bakslag. Pessimist-Pernilla? Tjaa, eller kanske realist efter de senaste säsongernas insatser.
Men ack så fel jag hade. Ännu en fantastisk afton. Det är svårt att samla tankarna och intrycken så här sent på natten. Jag är helt slut. Tröttare än någonsin. Samtidigt pumpar adrenalinet runt i kroppen. Jag vet att det kommer att vara helt omöjligt att sova. Lika bra jag får ur mig en del av känslorna. Jag brukar behöva göra det. Att skriva är hjälpsamt för mig, det funkar som avstjälpning. Och ni tvingas läsa.
Vi spelar ut Brage. Inte för att de saknar chanser, men vi är oerhört mycket bättre än hemmalaget. Stundtals i andra halvlek känns det som vi inte lånar ut bollen en sekund. Sebastian Castro Tello gör ett grandiost nickmål. Lallet gör det andra målet, åtminstone enligt honom själv. Brage har ett par chanser, men vi är klart mycket bättre.
Efter en rätt lång bilresa hem är det följande intryck som består:
Laget
Jag har ju följt Hammarby nära under flera år. Under många år. Jag tycker inte att övningarna i sig skiljer sig så mycket nere på Årsta än tidigare år (Ja, vi räknar bort Borken och Jeppes år, för då var det mest bara patetiskt) men övningarna och träningsupplägget är sig ganska likt. Däremot hur de genomförs, oj så det skiljer sig. Laget Hammarby presterar. Det är numera ett lag. En enda grupp som drar åt samma håll. Som utifrån sett verkar vilja samma saker. Som lyfter varandra med gester och ger varandra peppande kommentarer. Vi har fått in spelare som sannerligen tillför. Spelare som kittar ihop. Spelare med kvalité. Vi har dessutom fått en tränare som engagerar, pekar ut en riktning och som har erfarenheter. Inte erfarenheter som just tränare, men stora meriter som spelare.
En sådan här kväll är det ju ingen som viker ner sig. Samtliga som spelar gör det bra, somliga bättre än andra. Det är en fröjd att se laget Hammarby spela fotboll.
Det känns ju onekligen som att teamet som ansvarar för fysiken har gjort ett strålande arbete. Sällan har väl ett gäng Hammarbyspelare sett så starka ut i andra halvlek. Och sällan har vi väl haft så få skador. Peppar, peppar, måste man väl tillägga. Hjärnskakningskontot måste vi ändå säga är fyllt till råge men det kan ingen annan än Herr Otur belastas för.
Sebastian Castro Tello
Vilken kille. Jag är på riktigt förälskad i den gossen. Det han presterar på fotbollsplanen just nu är fantastiskt. Han är vår överlägset bäste spelare idag också. Sättet han behandlar bollen på, med den lättheten och den tekniken. Mmm, mumma! Konstgräset verkar dessutom passa honom enormt bra. Så fort Söderstadions matta växt till sig lär han säkert kunna utföra samma mästerverk där. Det är hög tid att han får en egen ramsa nu. Det är han värd!
Supportrarna
Det är inget annat än magi. Att se uppåt 2000 Hammarbyare på plats i Borlänge är fest. Det är kärlek, engagemang, passion och styrka. Att sen läktarna går sönder under trycket är skandalöst. Jag hoppas verkligen ingen skadade sig allvarligt i fallen när plankorna bröts itu. Skandalöst att det får ske. Men röjet på läktarna var bra. Stämningen gick hem i stugorna.
Framtiden
Det gäller att varken vi eller spelarna får hybris. Självklart ska vi alla njuta av en sagolik säsongsinledning. Fyra raka segrar som jag egentligen inte vet hur jag ska hantera. Ärligt, jag saknar verktygen för att hantera framgången. Jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till att plötsligt ha ett lag som har en spelidé, som visar hjärta, som tar poäng med sig hem och som dessutom spelar jäkligt bra fotboll. Det känns så ovant att jag glömt bort hur man gör som supporter. Men jag klagar inte. Jag älskar förstås den här ovana situationen men vill ändå mana till lugn. Vi har en lång väg att vandra. Det ska fortfarande spelas 26 stycken matcher i den här serien.
Jag ska göra ett försök att gå och sova. Jag vet att jag kommer ligga där med ett fånigt leende i mörkret. Ta mig igenom inre repriser från matcherna som spelats. Jag tror att det försiktigt börjar spira ett hopp i mig. Ett hopp om en ljus framtid. Ett Hopf om ljus framtid, kanske man ska skriva. För så är det ju. Johannes Hopfs inledning på den här säsongen har varit briljant. Den också.
Godnatt kära Bajenvänner. Tack för att ni gjorde min fredagskväll i Borlänge så fruktansvärt bra. Tack.
