Du gamla du fria
Godmorgon Åtvidaberg. Så är då äntligen dagen född. Dagen som vi döpt så vackert i ord som mirakel, varenda timme av den här dagen har klätts i guld och från den här magiska dagen har vi beväpnat oss med vingar som bär oss vart vi vill.
Vackert prydd av en magisk fågelsång och ett skimrande gryningsljus, så suddar nu det nyss anlända dagsljuset ut de sista spåren av nattens slumrande tysta mörker och dess svarta jag.
Nu står den nyfödd och ännu något yrvaken i givakt utanför mina fönster.
Har natten varit angenäm, vilket budskap och vilka tongångar har nattens drömmar bjudit er alla blåvita ÅFF are på, har drömmarna fått er att sväva iväg på en resa så vacker och skön att man aldrig vill att den ska ta slut, har ni upplevt och sett bilder man bett om i bönerna, bilder så vackert målade att man vill de ska förevigas inramade med guldram.
I över ett hundra femtio dagar har en sällsynt vacker framgång och himmelsk närvaro burit oss fram genom löv som för evigt tagit farväl, snö och is som täckt marken och hotat hoppet om en ny årstids födelse, vindar som slagits och pinat och önskat oss bort till en skönare plats söderut, regn som dränkt oss i hopplöshet, men trots allt det här vi varit med om, så har den här magiska och historiska dagen äntligen tinat fram och hittat rätt adress och plats i almanackan.
Vi skriver in dagens datum som den andra april år tjugo hundra tolv.
Jag kan se Åtvidaberg sakta vakna upp, jag kan höra trumslagen i bakgrunden medan Bysjön glittrar till liv i det nyfödda dagsljuset, jag kan ana skönheten i det tidlösa Templet under ännu nakna och avklädda ekar.
Medan trumpeter högtidligt hälsar denna april morgon välkommen ,njuter jag av Adelsnäs vackra slottspark och av kanalen som ringlar så stilla och blygsamt fram nedanför kära släktingar vilande på kyrkogården, jag hör orglar spela för dem som jag aldrig mer får krama, jag vill vinka till Kopparvallen som för evigt är en del av mitt hjärta och som jag hoppas få dela så mycket glädje med också framöver.
Det bor mycket nostalgi i en dag som den här.
Tänk om de herrar som en gång var närvarande i det ögonblick då ordförande klubban ven genom luften och förkunnade Åtvidabergs FF som bildad när klubban slog i bordet och efterlämnade en duns, tänk om dessa herrar en högtidlig dag som denna fick stiga upp och få berättat för sig vad som hänt sen den där sommardagen 1907, då de var med och döpte Åtvidabergs FF och försedde föreningen med klubbmärke, armar, ben och lungor.
I en återhållsam och befolkningsfattig glesbygd bildade man ett fotbollslag som skulle bli unikt, anrikt och beskrivas som klassiskt, det märkliga med det här fotbollslaget dessa herrar skapade är att detta lag överlevt den jakt på koppar som sedan länge är över, en gång i tiden dominerades bygden här av skrivmaskiner, som fick den höga äran att skriva ner en historia om bygdens fotbollslag som än idag saknar motstycke i Svensk fotbollshistoria.
Men skrivmaskinerna tystnade, polisongerna rakades bort, lågan som en gång tändes och lyste klarast av alla, den lågan höll på att strypas och fladdrade bara svagt och ynkligt, en tung svart aska hotade att begrava medaljer, pokaler och den stolta historien som glatt så många människor under alla år.
Men lågan slocknade aldrig. Den brinner lika starkt ännu idag.
Så dessa herrar som för 105 år sedan var med och bildade Åtvidabergs FF kan lugnt och stilla sova vidare som de sanna hjältar de för all framtid kommer att hedras och minnas som.
En buss full med spelare och ledare från Åtvidabergs FF kommer den här dagen att styra färden uppåt mot Närke och Kronbloms stad Örebro. Åtvidabergs FF kommer att lämna sin hemkommun på drygt 11500 invånare för att landa i Örebro kommun med sina drygt 135000 invånare.
Runt om i Åtvidaberg förmodar jag att det under den här dagen kommer att pratas fotboll.
På skolgårdar bland påsklovs lediga barn, på sjukhemmet, i kön på Willys och inne på Getingen, på Preem längs söderleden, i församlingshemmet, bland doften av kaffe och slamret av porslin inne på Sandelius, på Systembolaget, i blomsteraffären, överallt kommer det säkert någon gång pratas om ÅFF i dag.
Några bussar med ÅFF supportrar kommer att lämna Åtvidaberg under eftermiddagen för färden upp mot Närke. Bussar fyllda med förväntan och glädje som styr mot nya stora utmaningar.
Under Du gamla, du fria kommer säkert marken att gunga och huden kännas för trång för all stolthet som kommer att trängas med tårar av ära och kärlek, när Åtvidabergs FF står vackert uppradade under strålkastarljuset i sin flotta allsvenska mundering.
När avsparken skett kommer det att höras ett vrål skära som en kniv genom sorlet, bortifrån ÅFF sektionen.
"Kom igen nu Bruuukkkeeetttt", kommer att höras och ljuda in i radioapparaters och tv skärmars allvar, detta vrål kommer att följas av ännu ett klassiskt igenkännande vrål som lyder, "In med bolljäveln".
Då vet man att man är hemma, att kulan är i luften och att ÅFF är i hetluften.
Ikväll kommer de första ledtrådarna kring våra förhoppningar, drömmar och visioner om ÅFF, få ett svar.
Kommer våra förväntningar gå skilda vägar med sanningen, eller kommer de att följas åt.
Precis som väntat så har Åtvidabergs FF s bragdartade avancemang från i höstas, då varma och välkomnande rubriker hälsade oss tillbaka till elitfotbollens finrum, så har efterhand dessa rubriker blivit allt ljummare, landat och till slut också svalnat betydligt.
Inget alls konstigt med det.
Vi lever i en värld som styrs av börskurser, höga hattar, slipsar, taxeringskalendrar och feta höga löner.
Sådant som Ebba Grön spydde över i den tid då man erövrade Sverige.
Det genialiskt sköna musikstycket ÅFF- Åtvids år visar att Åtvidabergs FF står upp med rak rygg och hög haka och inte viker ner sig för simpla, banala och ryggradslösa teser som att pengar styr och bestämmer precis allting här i livet.
Den berömda ÅFF andan med blod, svett och tårar har skördat massor med framgångar och fällt många tunga offer ner till marken.
Åtvidabergs FF anno 2012 har sjungit ut och visat att man inte sitter vackert utan anledning, ber inte om ursäkt för sin existens eller nickar, bugar eller ler för att man inte sitter på de fetaste lönerna.
Så mycket Ebba Grön att man darrar av stolthet.
ÅFF- Åtvids år är låten som fick mitt redan höga adrenalin att totalt accelerera mot himlen, denna assköna låt måste vara den som följer vårt stolta lag in på Kopparvallen under detta magiska år, låten som kommer att få våra blåvita farbröder att lyfta och kasta kepsarna, våra blåvita kvinnor att svinga på höfterna oavsett ålder och alla vi övriga kommer att sjunga lungorna av oss fulla av kärlek och vällust till den här låten som redan lyckats skapa skön historia.
Så kunde det varit, men så blir det nu inte.
Tyvärr.
Men allsvensk fotboll på Behrn Arena blir det.
Med Åtvidabergs FF.
För sjuttonde gången i klubbens historia vankas det allsvensk premiär för ÅFF.
I kväll checkar verkligheten in och byter plats med drömmarna som stämplar ut i samma ögonblick som domaren blåser igång sanningens första nittio minuter av säsongen 2012.
Ett 2012 som jag hoppas blir ännu ett klassiskt år.
Välkomna ombord Åtvidabergs FF.
