Minnesota United FC - Real Salt Lake3 - 2
Efter Gefle-Djurgården - patienten är inte död, men svårt sjuk
Gefles anfallsspel är som en tvångstanke. Den eviga bananbollen till de två topparna eller den förutsägbara bollen ut på kanten för ett inlägg. Magnus Pehrsson hade ställt diagnosen före matchen, precis som de flesta lag denna säsong. Stoppar man Gefles plan A finns inget mer i bakfickan. Och det var tyvärr vad som hände på Strömvallen denna soliga fredagseftermiddag.
När så bortalaget fick göra 1-0 ganska snabbt i andra halvlek (en snygg fint åt höger och ett skott upp i Mattias Hugossons vänstra kryss av Erton Fejzullahu) blev spelet än mer krampaktigt, maniskt, katatoniskt ... ja, kalla det vad ni vill. Det man som supporter hade önskat sig var att Gefle spelat mer desperat, ja, fyllt på med folk i straffområdet och matat in bollar mot mål, hur de än såg ut. Men det var som om den stora depressionen inträdde och allt som fanns kvar var en stor handlingsförlamning.
Annars inledde Gefle mycket piggt, med energi och spelglädje. Det nya mittbacksparet Linus Malmborg och David Fällman skötte sig ypperligt, och var ett av matchens stora glädjeämnen. Ett annat sådant var Jonathan Hellström som visade sig vara på strålande spelhumör. Djurgården har kvalitet i passningsspelet, och det märks att laget har fått betydligt större repertoar med årets nyförvärv. Daniel Sjölund kommer verkligen till sin rätt nu; snabb, hal, precis.
Och visst hade Gefle sina möjligheter, men så länge skotten och nickarna sitter utanför målramen eller stannar på en försvarare kommer inte målexplosionen komma. Mikael Dahlberg jobbar återigen kopiöst, och kommer faktiskt till många avslut - men bollen måste ju sitta i nätet för att kvällen ska bli lyckad.
Det som slår oss på ståplats är att Geflespelarna ofta ska behandla bollen en extra gång innan den lämnar fötterna. Flera gånger har Daniel Bernhardsson, Jonathan Hellström, Jens Portin med flera gyllene lägen att slå en avgörande passning eller skjuta ett skott ... men så ska bollen läggas till rätta ... och så är den chansen borta.
Det är som sagt inte svårt att läsa Gefle just nu. Stänger man av kanterna och ligger nära topparna skapar inte gästrikarna ett dyft. Naturligtvis vill inte Pelle Olsson ha det så. Och jag är säker på att korrigeringar kommer snart. Men hinner medicinen fram i tid? Det är frågan.
Helt klart saknar dessutom några spelare kvalitéer för att hjälpa Gefles anfallsspel, tyvärr är dessa spelare just nu Pelles favoriter - och kommer inte att petas i första taget. Och det är synd. Ibland måste vissa utväxter opereras bort för att patienten ska kunna röra sig bättre. Det duger inte att ha startspelare vars främsta egenskap är att stänga ytor.
Fem tusen på plats på Strömvallen. Det dröjer innan merparten kommer tillbaka. Men jag hoppas på motsatsen. Jag hoppas att vi tar några trepoängare snart, och att hösten blir mindre sjuk.
God natt. Nu sätter jag på mig tvångströjan och går i ide ett tag.
