- -
Efter Gefle-Syrianska: En riktigt ful och skitig 2-0-seger ... åh, så skönt!
Efter skönspel och seger mot Öster i förra omgången blev det ytterligare tre poäng för Gefle på lördagseftermiddagen på Strömvallen. Syrianska slogs tillbaka med 2-0 (1-0), men bakom den här vinsten dolde sig mycket hårt arbete. Syrianska hade paradoxalt nog dubbelt så många avslut och spelade faktiskt den bästa fotbollen mellan minut 25 och 75. Men är det något 2013 har lärt oss är det att inte be om ursäkt för fula segrar.
Dagens tre poäng är nog de skönaste poängen som har trillat in den här säsongen. Arbetssegern innebär att Gefle med 99 procents sannolikhet också spelar i Allsvenskan 2014. Och väl där kommer vi att bli farliga. För nu är arenan på väg och därmed också större och fler sponsorer. Och nu borde väl dessutom Micke Dahlberg kunna förlänga kontraktet med tre nya år ...
Allsvenskan är en märklig serie av flera anledningar.
Syrianska har tagit minst poäng av alla lag i Allsvenskan på 2000-talet, ändå spelar man en mycket gedigen fotboll. Ja, faktum är att Özcan Melkemichels lag i det lilla spelet är betydligt skickligare än Gefle, i alla fall denna eftermiddag. Under stora delar av matchen spelade sig Syrianska elegant och effektivt ur Gefles första press och anföll på bred front anförda av Louay Chanko, Sebastian Rajalakso med flera. Gefles mittfält hade stora problem att komma åt de röd-gula.
I andra halvleken gjorde Mattias Hugosson fyra helt matchavgörande räddningar och var ensam orsaken till att Gefle fortfarande var i förarsätet resultatmässigt. Den svettigaste räddningen kom i 84:e matchminuten när Hugo fick upp vänsterfoten på Anders Bååths närskott. Bååth hade "bara" att stänka in bollen två meter från mål, en bit till höger om stolpen ... den där fotparaden fanns bara inte på kartan. Det ska bara inte gå att rädda den bollen!
Allsvenskan är märklig på andra sätt. Gefle har nu tagit poäng i 19 matcher av 28. IFK Göteborg som ligger tvåa i serien har tagit poäng i 20 matcher ... Vad säger det? Att Allsvenskan är jämn. Att det är små marginaler mellan att tillhöra toppen och botten. Nu ligger vi på samma poäng som en av årets överraskningar, Mjällby. Och tre poäng bakom en annan av överraskningarna, Åtvidaberg.
Jag ska erkänna att jag varit rejält deppig, negativ och pessimistisk under säsongen. När Jonas Lantto gick sönder efter fem omgångar och vi tappade poäng i slutskedet ... och när Lantto gick sönder igen i samband med Europaäventyret ... då trodde jag aldrig vi skulle fixa kontraktet i Allsvenskan. Inte en chans. Vilka var oddsen att vi skulle fixa detta igen med ännu en jättehöst? Vi har ju en särskilt tunn trupp i år, på grund av besparingar, och nästan hela "bänken" består av spelare med mycket liten allsvensk rutin.
Men mot Syrianska visade Gefle upp det som har skilt denna säsong mot alla andra allsvenska säsonger - målskyttarna. De finns överallt. Åtta spelare har gjort två eller fler mål för oss i Allsvenskan i år. Rekord för klubben i högsta serien. När Mikael Dahlberg är tvungen att avstå spel då träder Sveriges bästa reserv in, Johan Oremo.
Hans sjunde mål betydde 1-0 i 20:e minuten. En klassisk Geflevariant låg bakom målet. Simon Lundevall nådde Jakob Orlov på högerkanten. Orlov fick inläggsläge, slog en markare mot första stolpen ... Oremo avslutade en lång löpning med att springa mot just den stolpen och därmed lurade han Syrianskas backlinje som hade näsan mot bollhållaren. En elegant vrickning med vänstern av Oremo räckte för att bollen skulle leta sig in i bortre hörnet.
Det målet var oerhört viktigt. Nu kunde Gefle ligga på rulle. Ja, ta hand om Syrianskas attacker och ställa om när Syrianska överbelastade i sin iver att kvittera. Tyvärr var Gefles anfallsspel mindre bra efter 1-0-målet. Det kändes som om spelarna tog märkliga löpningar utan boll och överarbetade många situationer med boll.
Tack och lov är backlinjen sällsynt väl synkad. Olof Mård går för andra matchen i rad in och spelar som en kung. Han bryter med huvud, överkropp och fötter. Han tjurrusar inte för att täcka upp i andras zoner (tänker på ett tillfälle i första halvlek när han iskallt står kvar på den yta av målet som inte Hugo täcker - och just där kommer passningen till en fristående Syrianskaspelare). Ja, Mård utstrålar ett lugn som är anmärkningsvärt, med tanke på att han bortsett från Östermatchen inte har varit ordinarie på ett tag. Nu känns det återigen så där tryggt som det var under hösten 2012. Det finns en speciell kemi mellan David Fällman och Mård.
Jakob Orlovs 2-0 påminde om det första målet. Återigen kom ett inlägg (från Simon Lundevalls känsliga inläggsfot) från högerkanten mot den främre stolpen, som Orlov tokrusade mot. Den ytan hann inte Syrianskaförsvaret med att täcka. Med dödsförakt sträckte Orlov fram skallen och nickade bollen vänsterstolpe in via målvaktens högerhand. Jag har nog aldrig sett Orlov så galet glad efter ett mål. Han visste precis som alla på läktaren att det där målet troligtvis innebar nytt kontrakt.
Det andra målet gjorde att till och med sittplatspubliken på huvudläktaren vaknade. Man svarade taktfast när klacken på H-läktaren mittemot uppmanade "Ge mig ett G!".
Om man trots allt ska ta på sig pessimistglasögonen ändå, avslutningsvis. Pär Asp och Alexander Faltsetas drog på sig var sitt gult kort och är avstängda i nästa omgång mot Djurgården borta på Tele2 Arena. Det som retar mig mest är att ingen av varningarna såg självklara ut. Det går inte att säga att huvuddomaren Kristoffer Karlsson från Helsingborg var dålig, men det kändes som om han hade ett visst antal gula kort som han tänkte dela ut oavsett vad som hände på planen. Och när dessa delats ut - då var det liksom klart med kortutdelandet.
Hur "Falle" kunde få gult kort för en kampsituation medan Johan Oremos bevakare undgick gult när han armbågade Oremo i en nickduell - det framstår inte som riktigt seriöst.
Det är imponerande att både Daniel Bernhardsson (åter kapten!) och Jonas Lantto har funnit sig tillrätta efter sina skadoperioder. Visserligen har Bernhard en del problem med bolltouchen och tajmingen (huvudspelet är inte så bra som det kan bli), men han jobbade över stora ytor. Och båda två gjorde en klart bättre andra halvlek än första. I den andra valde Lantto att gå runt sin försvarare istället för att backa och sänka tempot. Bra!
33 poäng. Jag trodde aldrig på den här utvecklingen. Jag har suttit i en månad och försökt förlika mig med tanken på Superettan 2014.
Men: Vi klarar oss kvar i år. Det är nästan helt klart. Igen. Förläng Pelles kontrakt till 2025. Höj hans lön till statsministernivå!
Nu ska jag se om matchen med lugn puls. Jag gillar när berättelser slutar bra.
Gefle IF-Syrianska FC 2-0 (1-0)
Gefle (4–4–2): Mattias Hugosson – Pär Asp, David Fällman, Olof Mård, Jens Portin – Simon Lundevall (Joachim Adukor 89), Daniel Bernhardsson, Alexander Faltsetas, Jonas Lantto – Jakob Orlov, Johan Oremo (Erik Törnros 90).
Syrianska FC (4–2–3–1): Dejan Garaca – Isa Demir, Haris Skenderovic, Suleyman, Sleyman, Alessandro Silva Pereira – Louay Chanko, Anders Bååth – Kevin Bisse (Charbel George 73), Willian Almeida (Besim Kunic 65), Sebastian Rajalakso (Felix Michel 83) – Mattias Mete.
Mål: 1-0 Johan Oremo (20), 2-0 Jakob Orlov (77)
Skott på mål: 3-7
Hörnor: 6-2
Bollinnehav: 48-52
Publik: 2 849
Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg
