Efter Norrköping - Hammarby
Ett uddlöst anfall, ett Norrköping som satte stopp på mittfältet och en halvtaskig, något oturlig rensning på stopptid i första halvlek ledde till slut till förlust för resande Bajen borta på Nya Parken.
Bajen reste till Norrköping och Nya Parken för att skråla sitt hat till Peking, försöka täta läckan bakåt, och få fart på anfallet som de senaste matcherna saknat Kennedy mer än vad som torde vara acceptabelt. Det har varit uddlöst och trögt, många petar boll och väggspelet fungerar visserligen ofta bra, men desto mer det dunsar i väggarna, desto mer märks det hur lång tid det tar, hur många gånger Nahir försöker dribbla av sin man och lägga över den på Måns fötter, hur länge Fuhre får spela boll innan han faktiskt kan spela boll. Vi såg det emot Gnaget i Solna, och vi såg det hemma emot vår Superettan-nemesis Sundsvall senast. Vi såg det även tyvärr idag emot Norrköping.
För dem som råkat läsa reportaget ifrån derbyt som cirkulerat på nätet i ett par dagar nu, när ett par reportrar fick ta sig en titt in i respektive lags omklädningsrum under halvtidsvila i det senaste derbyt, tryckte Nanne på att laget karaktäriseras av vilja, av tron på sin egen kapacitet. Leder vi inte kan vi vända. Detta trots laget som överhängande gjort sina mål i första halvlek under Allsvenskans inledning.
Det är lätt att se karaktären när den står sig på plan - Johan med den orangea kaptensbindeln, som varit en absolut klippa i defensiven på mitten, och solid även idag trots att det var han som orsakade bakåtmålet. Sætra som vuxit sig in i sin roll i försvaret, som för övrigt var mycket rolig att se på idag, underläge till trots - han kändes lugn och trygg, och följde sin man bra hela tiden. Birkir kändes litet skakig, inte riktigt följsam, som man önskar, men det är inte defensiven som känns som det underliggande problemet idag.
Matchen inleds och avslutas polariserat. Norrköping kommer ut piggt i inledning och driver på mål, och Bajen hinner inte riktigt med, alls, egentligen, i de första 15 - 20. Det börjar med en inledande lysande chans som Nyman och Kujovic inte alls tar tillvara på, när båda kommer fria emot Hopf med det kollektiva försvaret hängades efter sig. Sedan är det hafsigt. Hemmalaget har mest boll, Bajen trycker på, men kommer inte till ett riktigt avslut, det är mycket som händer i mitten, och förvisso får Oliver tränga fram på kanten och kommunicera med Fuhre, men det som byggs, och byggs, kommer aldrig till skott (detta både figurativt och bildligt, tyvärr).
Kujovic är pigg, och målfarlig, sett till hans senaste matcher, och som Pernilla sade i inför-rapporten så skulle han också bli ett konstant orosmoment, speciellt när Janne Andersson coachade in sitt lag mer på kontringar än att försöka spela boll på Bajens halva. Det hände inte många saker i första halvlek pre-stopptid. Christoffer Nyman utgick med befarad huvudskada, Nahir slog ett par mindre skarpa frisparkar, Hopf gjorde ett par kvalificerade räddningar, och både Sætra och Mats såg stadiga ut i boxen.
Sedan kom ju målet. Och det där om vändningar, som tyvärr aldrig hände. Idag fick vi inte veta vad Nanne sade i halvlek, men laget såg skarpare ut när de kom ut för att jaga kvittering. Linus utgick, som tyvärr inte kontribuerade något alls i första, vilket måste göras något åt. Detta håller helt enkelt inte. Pablo gjorde en serie av saker kilometervis bättre, och då bara tio minuter in i sin speltid. det hände något - anfallsspelet blev rappare, speciellt när även Rennie fick komma in. Men det slutade också där, tyvärr.
Snabb omställning, Rennie sticker in den fint till Pablo. Ribbträff. Rennie sticker in den fint till Philip, som inte får träff alls. Oliver gör ett fint inlägg som inte möts av någon. Rennie chippar över målvakten på stopptid, utanför. Ridå. Detta är anfallsspelet idag. Jag tar med mig det positiva ur Rennies inhopp, han har sett väldigt fin ut, är rörlig och smart om det och skapar mycket. Så länge samtliga i anfallet hittar spetsen, som tyckts tappas helt nu sedan ett par veckor tillbaka. Då... Ja, då återgår vi kanske till att göra samtliga mål i inledande halvlek. Då kanske Nanne slipper lägga tyngd på att vi måste komma tillbaka i andra halvlek, att jaga, jaga. Då kanske det inte känns som ett hål ofyllbart när Kennedy skadar sig, som han ofta gör numera, tyvärr.
Jag blickar framåt, trots en väldigt snöplig förlust, som ligger sur i halsen. Näst upp är Helsingborg, där udd är viktigare än allt. Då vill jag se Johan knivskarp i mitten, Philip som, om given chansen, visar en fin fot, och en backlinje som bara blir bättre organiserad. Upwards and onwards, det får inte vara svårare än så just nu.
