Djurgården - AIK1 - 0
Efterlängtad derbyseger efter läktarskandalen
Efter ett historiskt laddat derby skulle Blåränderna äntligen slå rivalerna från Solna, den här gången utan att AIK egentligen kom till ett enda riktigt farligt läge. Rubrikerna skulle dock komma att handla om något helt annat efter försök till planstormning, inkastade bangers och obesvarad bengaltennis från AIK-klacken.
I vanlig ordning var det säkerligen nervöst bland många blårandiga supportrar inför Tvillingderbyt mot antagonisten från Solna. Som bekant har det knappast gått Djurgårdens väg under det senaste dryga decenniet. Med det sagt var det kanske idag som steken äntligen skulle vändas på. Dels verkade DIF trumma igång allt mer efter den svaga starten, inte minst sett till den starka insatsen mot Häcken sist. Därtill hade AIK stått för en otroligt skakig första knapp tredjedel av serien, där man inför matchen stod på ynka sex inspelade poäng på nio omgångar.
Bortsett från derbystatistiken, och det etablerade faktum att matcherna lever sina egna liv, var det på förhand svårt att se särskilt mycket som talade för gästerna. Om derbygudarna skulle visa sig välvilliga mot de blårandiga själarna återstod däremot att se. Som förväntat ramades derbyt in med två rejäla tifon, där Sofialäktarens bidrag ska nämnas som särskilt snyggt och originellt. Svagare var det från klubbens sida då det verkade som att man helt enkelt glömde bort att spela ‘’Sjung för Gamla Djurgår’n’’. Huruvida det rörde sig om någon form av antijinx framgick inte.
Nästan oförändrad elva från veckomatchen
Startelvan såg till allra största del ut som den gjorde i vinsten mot Häcken under den gångna veckan. Jacob Widell Zetterström skulle komma att vakta målburen med Marcus Danielson och Jesper Löfgren centralt framför sig. Piotr Johansson startade till höger i backlinjen, samtidigt som Elias Andersson spelade vänsterback trots smällen i Häcken-matchen.
Rasmus Schüller inledde i sin patenterade städarroll bakom de två mer balanserade mittfältarna. På mittfältet kom också den enda förändringen från den senaste startelvan då lagkapten Magnus Eriksson ersatte Hampus Finndell, samtidigt som Lucas Bergvall fick fortsatt förtroende efter dunderinsatsen sist. I offensiven spelade Haris Radetinac till höger, med de båda norrmännen Gustav Wikheim och Oliver Berg till vänster respektive centralt.
Matchinledningen präglades av ett disciplinerat Djurgården som smällde ordentligt i närkamperna. AIK anföll i lite högre tempo än hemmalaget, utan att egentligen skapa någonting. DIF tog det i sin tur väldigt lugnt och såg till att etablera sitt spel runt motståndarnas straffområde. Gästerna såg tidigt ut att vara klart besvärade av den sviktande formen man tog med sig in i derbyt, vilket Djurgården kunde utnyttja genom att lugnt kontrollera bollinnehavet.
Tydlig och avslappnad hemmadominans
Med ungefär kvarten spelad hade Blåränderna redan testat Kristoffer Nordfeldt i AIK-målet med flera skott, där Oliver Berg får sägas ha kommit närmst. Norrmannen, som i föregående omgång gjorde sitt första allsvenska mål för DIF, avslutade ur en snäv vinkel varpå returen verkade vara påväg in i mål. Dessvärre var det inte mycket fart kvar i bollen, varpå AIK lyckades rensa undan. Efter det avslutet verkade även den offensiva blårandiga maskinen komma igång allt mer, då man skapade allt fler lägen. Inte minst påverkades även antalet avslut av att man fick rejält bra träff i återerövringsspelet. Med det sagt ska även AIK sägas ha försvarat sig bra framför mål då man höll Blåränderna borta från de riktigt farliga skottlägena.
När AIK väl tog sig in på offensiv tredjedel lyckades man inte skapa särskilt mycket över huvud taget. Dels berodde detta med all önskvärd tydlighet på att detta AIK inte är på en jämförbar nivå med tidigare års upplagor. Dels ska även den blårandiga försvarsinsatsen premieras då Danielson och Löfgren i mittlåset såg till att skapa ett lugn och en sorts självklarhet i sina aktioner. I den 30:e minuten tvingades Wikheim, som dittills sett ut att vara på spelhumör, till ett byte på grund av skada. Efter att ha gått i marken i offensivt straffområde leddes han ut med lindat lår, vilket inte bådar särskilt gott inför resten av vårsäsongen. In kom istället Oskar Fallenius.
Efter bytet ändrades matchbilden en aning. AIK verkade ha fått mer energi och kunde nu utmana hemmaförsvaret mer än tidigare, samtidigt som man lyckades spela sig förbi Djurgårdens inledande press i något större omfattning. I halvlekens avslutande skede kom AIK också till flera intressanta lägen att slå in bollen från kanterna, där bortalaget som närmast hade en boll som löpte parallellt med mållinjen. Djurgården kom också till ett väldigt bra läge efter att mer eller mindre oprovocerat fått med sig ett inkast på tilläggstid. På efterföljande inlägg var det två AIK:are som kom högst, varpå Eric Otieno nickade bollen tätt utanför eget mål.
Sent avgörande från den gamla lagkaptenen
I den första halvleken skapades det mesta i offensiv DIF-väg från vänsterkanten. Även om Fallenius inte gjorde bort sig var det tydligt att man saknade Wikheim efter bytet, inte minst då han var den som tydligast tryckte fram bollen i anfallet tillsammans med Bergvall. Resterande delar av laget såg nästan lite för avslappnade ut och verkade inte riktigt våga ta gå för ledningsmålet tydligt nog. Den andra halvleken inleddes med stort bollinnehav från Djurgården, precis som under den största delen av matchens första hälft. Under de första minuterna av halvleken kunde Djurgården komma till flera bra lägen. Hemmalaget verkade hitta till bättre ytor än tidigare under matchen och AIK pressades ned allt tydligare.
Efter att Magnus Eriksson gjorts ned precis utanför AIK:s straffområde i den 55:e minuten skulle också Andersson stå för matchens dittills bästa skott. Skåningen avslutade direkt från den efterföljande frisparken med ett skott som tog i ribban bakom Nordfeldt som hamnade på hälarna. Matchbilden verkade därefter relativt konstant med ett hemmalag som hade det mesta av spelet utan att det där absoluta trycket mot AIK-målet egentligen uppstod. Bortalaget kom sällan att etablera något egentligt spel på offensiv planhalva, men skapade ändå ett antal halvchanser under halvlekens gång. I den 70:e minuten skulle Hampus Finndell och Joel Asoro äntra planen, ut gick Eriksson och Bergvall. Efter bytet verkade Oliver Berg ta Bergvalls position som offensiv spets i mittfältstriangeln, samtidigt som Asoro spelade centralt i anfallet.
Djurgården tryckte på ordentligt framåt slutet av matchen och man skapade läge efter läge utan att vaska fram sitt ledningsmål. Närmast kom nog Berg, som helt missade bollen i ett utmärkt läge vid straffpunkten. Trots det ihållande trycket under i stort sett hela matchen dröjde det till den 83:e minuten innan den före detta djurgårdskaptenen Danielson placerade in 1-0-målet i det högra krysset. ‘’Mackan’’ firade med hela laget framför Sofialäktaren varpå ett större antal bangers kastades ned på planen från AIK:s klack. Domaren valde att avbryta matchen under en kort period, utan att spelarna behövde lämna planen. I den 89:e minuten ersattes Berg, som vann duellen innan Danielsons mål, av Besard Sabovic.
Skamligt avslut på ett känsloladdat derby
I derbyts absoluta slutskede visades AIK:s Axel Björnström ut efter en sen tackling där han, med sträckt ben och utfällda dobbar, gått enormt hårt in mot Johansson. Direkt efter det bröt kaos ut på och vid sidan av plan då i stort sett hela bortalaget sprang bort till situationen. Blåränderna tvingades svara med samma mynt för att försvara de spelarna som var där, och tumult utbröt vid sidlinjen. Under efterföljande minuter visades även Otieno ut, och i ärlighetens namn skulle AIK nog vara glada att det stannade vid två röda kort. Flera andra AIK:are betedde sig på ett otroligt ovärdigt sätt, där Nordfeldt bland annat var uppe med händerna i ansiktet på Sabovic. Otroligt nog bleknade tumultet på planen mot det som skedde därefter…
Inledningsvis kastades ett större antal bengaler in från AIK-klacken, vilka även enligt Discovery ska ha varit relativt nära Widell Zetterström i DIF-målet. Bengaler kastades därefter även in på Djurgårdens sektioner i anslutning till klacken. Naturligtvis avbröts matchen med anledning av de scener som utspelades, vartefter AIK-supportrarna tog sig in på planen. Ett stort antal poliser tog sig in på plan med hundar och kravallutrustning, varpå slag utdelades gentemot en mindre grupp poliser som stod nära klacken. De supportrar som låg bakom detta våld flydde innerplan när den större styrkan poliser närmade sig. Enligt Discoverys uppgifter ska den här aktionen ha varit planerad, åtminstone till viss del, vilket i all rimlighet bör leda till publikbegränsningar för AIK framöver. Det är långt ifrån självklart att vi har sett en så skandalös incident på en allsvensk arena tidigare.
På det efterföljande matchmötet bestämdes det, kanske lite oväntat, att matchen skulle spelas klart direkt. Widell Zetterström tvingades ställa sig i samma mål igen, där han nu hade stora mängder poliser vid endera sidan av klacken bakom honom. AIK försökte trycka upp bollen för att komma till något sorts läge. Bortalaget hade helt klart ett större bollinnehav under de kvarvarande fem minuterna än de haft tidigare under matchen, men DIF stod samlat och några farligheter var det inte heller nu tal om. Istället kunde hemmalaget hålla undan för den första vinsten mot AIK på tre år. Vinsten var välförtjänt, även om den satt långt inne, och Blåränderna är nu uppe i tre raka för första gången under säsongen.
