Efterlängtad seger
Det tog över 100 dagar innan vi fick vandra hem från Söderstadion med tre sköna poäng. Sinan Ayranci gjorde matchens enda mål i den första halvleken när Umeå besegrades med 1-0.
En väldigt skön seger. En efterlängtad men också förväntad seger. Att slå nykomlingarna och de i botten krigandes Umeå skulle bara göras. Så att därför skriva hem om matchen och ta till överord, det tänker jag akta mig för.
Till start idag kom Hammarby med tre nyförvärv. Mattias Adelstam fick starta i anfallet, Nik Ledgerwood klev in på det centrala mittfältet och som mittbackskollega till Max von Schlebrugge klev vår nye dansk Thomas Guldborg in. Den första halvleken var stundtals riktigt bra. Dels tycker jag om att vi för andra matchen i rad valde att formera oss i ett 4-4-2. Min känsla är att vi blir mer stabila och tryggare. Dessutom verkar det gagna Sinan Ayranci att inte behöva slita ensam på topp. Idag satte vi dessutom en ganska hög press och vann boll högre upp i plan än på mycket länge. Om det beror på formationen eller motståndet ska jag dock låta vara osagt.
Det har gått ett par timmar efter slutsignalen. Jag har dessutom hunnit med att eftersläcka alla känslor tillsammans med fina bajenvänner på Medis. Vi konstaterade att vi hade flyt med resultaten i de övriga matcherna i dag. Vi konstaterade att det livet är oceaner mycket mer trivsamt när man får spendera det som vinnare och att känslan i kroppen blir så väsenskild.
Återigen, det var Umeå vi slog. Spelet i andra halvleken blev dessutom så där obehagligt krampaktigt igen. Inte för att gästerna skapade särskilt många heta chanser och vi tog definitivt inte till vara på alla de lägen vi själva skapade. Återigen står jag där de sista tio minuterna och tuggar på nagelbanden, ömsom blundar, ömsom hoppar. Sjunger för full strupe och ångesten går fan att ta på. Det är tur att det inte går att räkna på hur dessa nervdaller egentligen förkortar ens liv. För, det kan inte vara nyttigt.
Jag imponerades över Nik Ledgerwood idag. Jag har sett honom i U21 och en himla massa träningar och han har gjort ett rätt anonymt intryck. Stabilt, absolut, men inte något större väsen av sig. Idag tycker jag att han gör det riktigt bra. Han vann massor av boll och tog oändligt mycket löpningar. Det som vi så väl behöver.
Adelstam ser stabil ut. Framförallt så drar han på sig markering vilket gör det enklare för den andre anfallaren. Sinan gör sin bästa match för säsongen och kröner den med det så viktiga målet. Däremot är det trist och onödigt att han snackar till sig ett kort och därmed inte finns tillgänglig mot Assyriska. Snackvarningar kommer jag alltid ha svårt att acceptera.
Jag tycker även att den danske backen gjorde bra ifrån säg även om man i samma andetag måste säga att backlinjen idag inte sattes på några överjävliga prov. Men han kändes stabil, säker och lugn. Bra egenskaper i min mittbacksbok.
Den här segern var enormt viktig. Helt avgörande för att det forfarande finns en gnutta hopp kvar. För gruppen var det säkert än mer viktigt. Dags för lite positiv energi. För mig som supporter var det också viktigt. Det här innebär ju att min sista sommarlovsvecka blir en bra vecka. Jag är nämligen en lätt person. Segrar gör mig alltid på gott humör.
En sämre publiksiffra än väntat idag. Bara drygt 6000 personer är inget vi kan skriva hem med stolthet om.
I morgon kan man kika på PA-laget som spelar mot Uddevalla på Kanalplan klockan 15.00. Det tänker jag att göra.
Nu däremot ska jag ägna resten av den här kvällen åt att heja fram Torneus i längdhoppet.