Vinst mot GIF Sundsvall
Segern mot Sundsvall summeras upp.
Det första jag märkte var att evighetsmaskinen på mittfältet Magnus Samuelsson, på grund av sjukdom inte fanns med startelvan. Det andra var att det inte var firma Berggren/Sjöhage från start. Många matcher på kort tid, möjligtvis någon skadekänning gjorde att Magnus Haglund valde att vänta med Joakim Sjöhage och starta med Mathias Svensson och Hasse Berggren på topp från start. En uttagning som väckte funderingar.
Mathias Svensson hade visserligen varit på uppåtgång men förutom segermålet mot Kalmar FF i hemkomstmatchen 4 juli hade han inte fått mycket uträttat på Borås Arena. Att Sundsvallsspelarna visste vem Svensson var visades tydligt. Så fort det blev en hörna, vilket det ofta blev, var Svensson där men varje gång blev han mer eller mindre nedgjord av Sundvallsförsvaret.
Det var Elfsborg som skapade de första chanserna. Daniel Alexandersson slog ett kort inlägg mot Hasse Berggren som med minst möjliga marginal missade nicken. Anders Svensson var på riktigt spelhumör. Han dribblade av motståndare, slog fina och svåra passningar och provade själv på skott men inte heller Anders Svensson hade marginalerna på sin sida.
Istället var det GIF Sundsvall som på sin första chans, en miss från lagkapten Johan Sjöberg, lyckades ta ledningen i nittonde minuten genom Ali Gerba. Han tog sig helt enkelt runt Sjöberg och satte bollen i bortre delen av buren. Abbas Hassan chanslös.
Elfsborgs replik kom, precis som mot Halmstad i förra omgången, per omgående. Efter en misslyckad rensning i Sundsvallsförsvaret kom Hasse Berggren in i straffområdet och satte kvitteringen efter en långboll från Martin Strömberg. Matchen var 23 minuter gammal.
Positiv energi var i underkant. Chanserna radade upp sig på löpande band. Daniel Alexandersson slog en boll som skruvade sig mot Sundfors i Sundvallsmålet bara minuter efter Berggrens kvittering men det var för liten skruv och bollen smekte förbi målet. Andreas Klarström tog sig även han i straffområdet men i absolut sista momentet fick han bollen för långt ifrån sig och bollen åkte ut över sidlinjen istället för in i målet. Anders Svensson lossade stora kanonen men saknade även den här gången rätt precision.
Ledningsmålet kom en halvtimma in i matchen. En smörpass signerad Anders Svensson, vilket fick mig att förstå hur Fredrik Berglund blev skyttekung när de bägge spelade tillsammans, nådde Daniel Alexandersson som distinkt satte 2-1 till Elfsborg. Inom loppet av sju minuter vände Elfsborg underläge till vinst.
Sundvall skapade under första halvleken några kvitteringschanser men det var inte värre än att Abbas Hassan kunde plocka ned bollarna och Elfsborg gick till pausvila med vinnarläge.
Andra halvlek rivstartade med en Elfsborgschans men Sundsvallsförsvaret redde ut det. Mathias Svensson fick på nytt en chans men bollen gick återigen utanför. Likaledes för Anders Svensson. Elfsborgs dominans var stor tills det återstod ungefär en halvtimma att spela. Då började Sundsvall pressa på. Elfsborg bytte ut Mathias Svensson och ersatte honom med Joakim Sjöhage som genast satte Sundsvallsförsvararna i arbete. Han skapade flera chanser och satte en men fick det målet bortdömt för offside. Sundsvallspressen fortsatte och det var väldigt hett det hjälpte inte. Abbas Hassan stod pall när han fick det hett om fötterna även den här gången och Elfborg vann med 2-1.
Spontant gläds jag åt ett par saker:
Daniel Alexanderssons mål. Det var hans sjätte för säsongen vilket placerar honom på en delad sjunde plats i skytteligan och det gick inte att ta miste på hans enorma glädje och lättnad. Han var vårens bäste målskytt. Fem fullträffar innan det tog stopp mot Gefle i juni. Sedan dess har det varit tunnsått med mål även om han försökt. Jag skulle att det för varje missad chans att det bildats en mental knut som blivit starkare och starkare vid varje miss. Därför gläds jag extra med Alexandersson. Hans sex mål är dessutom två mål bättre än storebror Alexandersson i IFK Göteborg. Kanske är lillebror på väg att skaka av sig skuggan från storebror. Hoppas det.
Mathias Svensson. Det här var hans bästa match sedan återkomsten. Han var aktiv, framförallt i straffområdet men blev nedgjord av Sundsvallsförvaret, för vilket det skall ha en eloge för. Att stoppa pansarvagnen är inget man gör i en handvändning. Mathias var även mycket nära att göra mål men saknade den riktiga precisionen men sammantaget mycket positivt för Mathias Svensson. Jag tycker dessutom att var rätt kasta in Sjöhage på slutet. Hans blixtrande snabbhet är mycket värre när en kvart/tjugo minuter återstår och alla går på knäna än i början när alla är pigga.
Anders Svensson har övertygat sedan han gjorde comeback efter sin skada. Passningar, dribblingar, hörnor, kanoner. Jag och samtliga elfsborgare med mig väntar bara på den dag då han sätter sin först strut. Jag hoppas verkligen att den faller på Borås Arena. Det finns en chans kvar mot Helsingborg, å andra sidan gäller det att vara bäst när det gäller så varför inte sätta en strut bakom Pa Dembo Tourray i den sista matchen för i år. Ge revansch efter förnedringen i Kalle Anka-cupen och dessutom spela guldet ur händerna på Djurgården. Låter som optimal stimulans.
Abbas Hassan har fortsatt att övertygat. Belöning kom i form av uttagning till U21-landslaget där Samuel Holmén numera är en av inventarierna. Jag är den första som lyfter på hatten och säger: Grattis Abbas! Kan du bara behålla storspelet de resterande matcherna, tro mig det kommer att behövas, gör du alla elfsborgare en stor tjänst. Johan Wiland kommer inte få det lätt att ta tillbaka första platsen i målet. Fast det kanske är just den sporren som behövs för att Wiland skall hitta förra höstens kalasform. Jag har fortfarande räddningen på Alexanderssons straff i färskt minne.
Det enda som finns att klaga på är effektiviteten. Jag vet inte hur många skott Elfsborg lossade mot mål. Vad jag vet är två gick i mål, få var riktiga missar och de flesta var nära. Elfsborg, gör en Tobias Hysén; träna extra mycket avslut. Det kommer att behövas.
Nu väntar Örgryte. Det är en så kallad sexpoängsmatch, alltså Elfsborg vann första mötet och har nu chans på andra vinsten av totalt två möjliga. Det kommer att bli en svår match. Zoran Lukic har efter en jobbig vår fått ordning på laget och på det senaste har det varit positivt för Örgryte. Jag ser framför mig flera dueller mellan Mathias Svensson – som jag tycker skall nytt förtroende från start – och tuffe finländaren Jukka Sauso. Sisu var ordet. Till Elfsborgs försvarare vill jag bara säga; håll järnkoll på Ailton Almeida. Han är livsfarlig och totalt oberäknelig. Det samma gäller även Boyd M Wilah – ursäkta stavningen – och Valter Tomaz Junior.
Alla tre poängen skall med hem till Borås. Det kan betyda att vi rör runt rejält i övre skiktet av allsvenskan.
Forza Elfsborg.
