Swansea - Stoke 0 - 1
0-8 mot 08:orna
Två matcher och 0-8 i målskillnad mot lagen mot Stockholm. Frågan är: vågar man åka till Solna för matchen mot AIK?
Förväntningarna var väl inte allt för högt ställda inför matchen mot DIF, men efter matchen mot ÖIS hade man väl hoppats på ett relativt bra resultat. Och visst tusan blev det bra, om man är Järnkamin, eller hade tippat tusen kronor på fem mål för blåränderna och noll för Elfsborg. Men nu är jag tyvärr varken eller, så jag har svårt att se något positivt överhuvudtaget med dagens match. Men ett försök att förklara bort matchen kommer här i alla fall.
Första halvlek kom igång och ta mig tusan om inte Elfsborg höll spelet uppe väl mot mästarna. Effektivt och smart i backlinjen, välbalanserat mittfält och hyfsade framstötar av vårt anfall. På det hela taget en trevlig första halvlek som lovade mer efter att DIF tagit ledningen efter 26 minuter. Ja, det verkade faktiskt som om Di Gule kom igång efter målet och lyfte fram spelet ännu mer på motståndarnas planhalva. Det var friskt vågat och bra spel från båda håll med många chanser, med målet som höjdpunkt från Djurgårdens sida. Elfsborgs farligaste dito var ett lurigt skott från Klarström där Isaksson fick sträcka ut sig i hela sin längd och mota bort skottet samt en nick från Berggren där Isaksson förmodligen hade mer tur än skicklighet på den räddningen. Men även Wiland visade klass vid ett flertal tillfällen där han gjorde stabila och säkra ingripanden.
Vad som sedan hände i paus lär vi aldrig få reda på, men det verkade som att DIF åt taggtråd och Elfsborg fick en dos av mannagrynsgröt i paus. Efter paus var det helt enkelt klasskillnad på lagen och det spel DIF presterade liknade i mångt och mycket det spel Elfsborg presterade de första åren i Allsvenskan. Snabba omställningar från försvar till anfall, mycket folk i anfallet och en stark defensiv. 0-2 målet gick som på ett snöre där våra gubbar agerade rundningsmärken, det svider att erkänna, men det var ett mycket grant mål… Vårt försvar efter detta lämnade mycket i övrigt att önska, tyvärr. Samma försvar som förra hösten visade stabilitet mot MFF och HIF borta visade idag ingen vilja och tyvärr alldeles för dåligt kunnande och fart för att hänga med i svängarna. Men ändå känns det som ett fall framåt om man jämför med matchen mot Hammarby, där vi inte ens kämpade från start. Ja jäklar, vi kan inte ens skylla på planen då den såg mycket fin och jämn ut. Nej, vi drar ett streck över det här, bryter ihop och kommer igen mot just HIF på lördag. Åtminstone hoppas jag det.
Korta versionen:
Första halvlek var mycket kul och underhållande i vårsolen. Elfsborg höll spelet uppe och skapade, om än inte lika mycket chanser som DIF, i alla fall tillräckligt för att slippa skämmas.
Andra halvlek var en sådan total kollaps av vårt gäng, samtidigt som DIF spelade drömfotboll. Inte mycket att säga om.
Klacken:
Ja, vi var ju där i alla fall. Roligast idag var nog när vi delade ut plaketten till Stefan Rehn i pausen. (På baksidan stod det: GÖTT ATT DU SLUTAR…) Men Rehn har glimten i ögat och uppskattade skämtet och tackade så mycket för uppvaktningen. Men det var som jag sa till publiken på Stadion: Vi Elfsborgare har alltid uppskattat lirare och det är precis vad Rehn alltid var på plan!
Kuriosa:
Stefan Rehn gjorde sin första Allsvenska bortamatch på Ryavallen 1986 mot Elfsborg och då förlorade DIF med 4-0. Sin sista Allsvenska match gjorde han också den på Ryavallen och då vann DIF med 2-0. Så Ryavallen och Elfsborg lär han nog aldrig glömma!
Korven:
Vet faktiskt inte, den var väldigt dyr. Ärligt talat, 30 spänn för en korv? Å i helvete heller!!! (Man är väl från Borås!!!)