Allsvenska premiärmatcher
Ålgårdsläktaren har så här inför vår premiär sammanställt hur det gått för Elfsborg i premiärmatcherna de senaste åren.
Elfsborg och vår brukar inte vara en lyckad kombination. Vanligen brukar det krävas ett halvdussin matcher innan vårt gula lag får fart under skorna. Men hur väl funkar just premiärmatcherna ihop med Elfsborg? Ålgårdsläktaren har summerat upp de nio Allsvenska premiärerna vi spelat sedan återkomsten till Allsvenskan 1997. Facit: fyra segrar och fem förluster.
2005 GIF Sundsvall – IF Elfsborg 3-1
I fjol var tredje raka premiärförlusten för oss. En blek insats i Sundsvall värmde sannerligen inte det tjogtal supportrar som irrat sig upp från Sjuhärad till Norrland för denna match. Det verkade som att spelarna likt många supportrar redan hade matchen kommande helg i sina tankar - Premiären på Borås Arena mot Örgryte spelades söndagen efter matchen mot Sundsvall.
Sundsvall var annars trevligt om man bortser från fotbollen. För att inte tala om Söderhamn och allt annat kul som kan dyka upp när man reser Sundsvall tur och retur med minibuss.
Summa summarum som vi skrev i fjolårets matchrapport: ”Efter tamt och uddlöst spel i båda straffområdena föll de gule tungt i premiären av årets allsvenska. Individuella misstag och en stor portion otur ledde fram till tre tunga baklängesmål.”
2004 IF Elfsborg – Örgyte IS 1-2
Ännu en premiärförlust. En match främst ihågkommen för Lasse Nilssons straffmiss i slutminuterna.
Så här skrev vi i vår matchrapport efter matchen:
”Elfsborg inledde darrigt, eller rättare sagt, de inledde inte alls. Var höll dem hus de första minutrarna? Årets första "kämpa tills ni dör" kom efter 10.33!!! DET säger väl en del om vad vi tror om denna säsong. Nästan lite hemskt om man tänker efter och det är precis vad jag gör just nu. ÖIS trillade boll, så gott det nu gick på åkern, samtidigt som Elfsborg jagade. Det tog sig allt eftersom, men lik förbannat tog väl ÖIS ledningen och pressade för mer samtidigt som våra gubbar hamnade på mellis gång efter annan.”
ÖIS gick fram till 2-1ledning och i slutet pressade Elfsborg på febrilt för en kvittering och får i de absoluta slutsekunderna en straff efter att Lasse Nilsson fallit. En straff som Lasse tar själv och dundrar i ribban och ut. Domaren blåser av och matchen var över.
Sedan rullade det på med förluster. Efter åtta Allsvenska omgångar stod vi på tre oavgjorda, fem förluster och solklar jumboplats i tabellen. Dessutom hade vi hunnit med att bli utslagna ur cupen av storlaget Friska Viljor. I nionde omgången kom första segern, det mot Örebro. Därefter kom en riktigt bra period med sex förlustfria matcher. Kontraktet grejades och vår vana trogen slog vi då av på takten. Dock var niondeplats en placering bättre än brukligt…
Lasse Nilsson deppar efter straffmissen som blev matchens sista spark.
2003 Hammarby IF – IF Elfsborg 3-0
Ännu en premiär som man helst vill glömma bort. En match där Hammarby var bättre i allt. För Elfsborgs del kunde den här premiären sammanfattas med: Virrigt försvarsspel, stillastående, dåligt passningsspel och ett anfall som väger lätt. Bella och Nilsson på topp då Hasse Berggren var skadad. Hasse gjorde dock comeback i andra omgången mot ÖIS genom att näta det första han gör efter att ha blivit. (Seger mot ÖIS med 3-1 för övrigt). Förlusten i Stockholm skulle för övrigt upprepas och bli än värre i tredje omgången då Djurgården körde över oss med 5-0. Som vanligt en tiondeplats och ett cupguld när säsongen summerades fram på höstkanten.
2002 AIK – IF Elfsborg 0-2
Senaste gången vi vann en premiärmatch. En jämn match som inte var någon spelmässig höjdare exploderade för oss Elfsborgare i slutminuterna.
I 84:e minuten byttes Andreas Drugge in i ställer för Martin Strömberg.
I 85:e minuten slår Drugge in 1-0 efter ett inlägg från Hasse Berggren.
Precis i slutet av matchen gör Hasse sedan själv 2-0.
För övrigt vår enda trepoängare i Solna sedan återkomsten till Allsvenskan 1997. Tre eller fyra bussar med Elfsborgare på plats fick uppleva detta ovanliga. Säsongen slutade som vanligt, dvs tia.
Hasse Berggren firar segermålet mot AIK 2002
2001 IFK Norrköping – IF Elfsborg 0-3
Inför den här premiären nämndes Elfsborg för ovanlighetens skull som medaljkandidat i förhandssnacket. Vissa journalister tippade till och med guld. Premiären mot ”Peking” lovade gott 3-0 seger efter två mål av Anders Svensson och ett av Fredrik Berglund. Drömmarna om Allsvenskt guld krossades dock snabbt med förluster mot Malmö (0-2) och Halmstad (0-5) i de kommande omgångarna. Anders och Bella försvann utomlands och säsongen blev i mycket besvikelse med poängavdrag p.g.a. slarv med registreringar av spelare, utspelade av Legia Warzava i Uefa-cupen, tiondeplats i serien osv. Dock ett glädjeljus i mörkret var att föreningen bärgade sitt första Cupguld.
2000 IF Elfsborg – AIK 1-2
En match Elfsborg borde vunnit. Spelade ut AIK i stora delar av matchen och radade upp chanser, men det ska bli mål också. Detta blev en tung säsongsstart med fem raka förluster innan det vände med sex raka segrar och slutligen en femteplats. Något som fortfarande är vår bästa placering sen vi kom tillbaka till Allsvenskan 1997. Fredrik Berglund för övrigt Elfsborgs målskytt i matchen.
1999 IF Elfsborg – Kalmar FF 3-0
Premiärmatch mot nykomlingen Kalmar. Att möta en nykomling i premiären är alltid nervöst då de brukar vara som bäst i början av säsongen. Men det såg vi inget av här. Elfsborg spelade ut registret och vann för en gångs skull klart mot KFF. Tre anfallspelare målskyttar i matchen: L-G Carlstrand, Micke Martinsson och Jörgen Wålenmark. Säsongen som helhet i mångt och mycket en besvikelse med en niondeplats. (Känns det igen?)
1998 IF Elfsborg – Helsingborgs IF 0-1
Som så ofta en förlust mot HIF. En trist och kall match som Allsvenska premiärer ofta är. Åtmisntone som man minns dem näör man förlorar. HIF:s mål av Arild Stavrum.
Premiären skulle egentligen spelats borta mot IFK Norrköping. En match som ställdes in p.g.a. snöoväder dagen innan matchen skulle spelats. Matchen spelades så småningom och slutade 1-1. En tiondeplats och precis som vanligt alltså.
1997 IF Elfsborg – IFK Göteborg 3-0
En legendarisk match för oss Elfsborgare. Allsvensk comeback efter nio år i division I södra med seger mot regerande mästarna. Kan det bli bättre? Tveksamt. Minns ärligt talat inte så mycket av matchen förutom att jag var oerhört nervös innan och varmt lycklig efteråt. Målen har man såklart sett på video åtskilliga gånger efteråt. Moses Nsubuga var det här årets stjärnskott men tyvärr blev det bara en säsong i Elfsborg innan Moses tvingades avbryta sin fotbollskarriär pga sviterna efter en bilolycka. Målskyttar förutom Mosers var Stefan Andreasson och Christer Mattiasson.
Moses Nsubuga i duell med IFK:s målvakt vid 3-0 segern 1997.
