Chicago - Winnipeg2 - 0
Örgryte - Elfsborg 0-2
Säker seger för Elfsborg efter en stabil arbetsinsats.
Så underbart det kan vara att vara Elfsborgare på Gamla Ullevi. Det är något år sedan vi senast vann en Allsvensk match i Göteborg nu men nu var ordningen återställd. Dags för en ny svit mot Göteborgslag likt den vi hade i början av seklet? (20 matcher utan förlust) Ja, man kan alltid hoppas.
Men för att börja från början så såg det inte alls bra ut för vårt Gulsvarta lag. Redan efter ett par minuter tvangs Leandre Griffit utgå p.g.a. skada. In istället med Joakim Sjöhage. Sjöhage som hittills inte riktigt varit samma alerta Jocke som i fjol skulle visa att han är tillbaka på allvar.
Första halvlek var spelmässigt en ganska seg tillställning. Inget av lagen skapade speciellt mycket. Få målchanser och torftigt spel från bägge hållen. Men så helt plötsligt blixtrade det till. Anders Svensson nickar fram bollen till Matte Svensson i bra läge mitt i straffområdetdär han fälls av en ÖIS-försvarare. Domaren släpper dock det (som enligt många gulsvarta ögon borde vart straff) och bollen hamnar istället hos Sjöhage som på volley klappar in 1-0.
Det var väl allt som var värt att nämna i första halvleken.
I andra halvlek väntade man sig en ÖIS-anstormning men därav blev intet. I stället var det Elfsborg som kom ut och tog tag i spelet och kontrollerade matchbilden. Elfsborg spelade ut och rullade boll på ett vägvinnande sätt mot vilket de rödblå inte hade något motmedel och betalningen kom också i form av ett 2-0 mål. Sterfan Ishizaki lyfter fram bollen till en löpande Sjöhjage som vid straffområdslinjen enkelt kan lobba bollen över en utrusande Dick Last. 2-0 och Sjöhage springer ut och kramas om av den jublande Elfsborgsklacken bakom mål. Sedan kontrollerar Elfsborg matchen. Sjöhage som byttes in efter ett par minuter byts ut med dryga tio minuter kvar. Med segern säkrad fanns ingen anledning att behålla Sjöhage som haft en del besvär med halsen på planen.
Om man ska titta på enskilda spelarnas insatser går det såklart inte att gå förbi ovan nämnda tvåmålsskytt. Joakim Sjöhage även förutom målen gör en pigg insats. Det känns som att Jockes ”spring i benen” är på väg tillbaka. Å andra sidan hjälpte ett tamt Örgryte-försvar till med att göra våra spelare bra. Jocke själv tackade efter matchen Mathias Svensson (i en intervju med Aftonbladet) för att det gick så bra. Som Jocke vidare sa i samma intervju:
– Han förlorade ju inte en enda duell. Och när han vinner duellerna, så kommer bollen till mig.
Matte som enligt mig gått från klarhet till klarhet under våren. Ifrågasatt i fjol. Med rätta visserligen då han inte var i form för att spela Allsvensk fotboll när han återvände från England. Det ser inte alltid så vägvinnande eller smidigt ut det Matte gör men vilken otrolig arbetsinsats han svarar för. Inte minst genom att bana väg för andra spelare framför mål. Men samtidigt så trots att han gjort ett par mål i år känns det inte riktigt som han har det där riktiga flytet i avslutningssituationerna ännu.
På mitten är det kul att se Holmén i år. Samuels 2005 var ingen höjdare men i år så är han på väg tillbaka igen. Kvällens match var väl kanske inte någons av hans bästa men det syns ändå att det är en helt annan Samuel i år. Han är inte längre ovän med bollen hela tiden, något det kändes som förra säsongen. Stefan Ishizaki och Anders Svensson blixtrar till med fina saker emellanåt. Men tycker ändå att Anders försvinner lite för mycket ur matcherna stundtals. Jag vill se Anders styra och ställa spelet, vara den dirigent och mittfältsmotor som åtminstone jag förknippar honom med. Han får (eller tar inte?) inte riktigt chansen till det i den ”fria” kantroll han har idag. Å andra sidan är vi ju obesegrade så det kanske är att beteckna som onödigt gnäll.
Som vanligt så hade vi en nykomponerad backlinje. Ja inte helt ny eftersom det var samma backuppsättning som mot Halmstad härom veckan. En uppställning som även då bidrog till att vi höll nollan. I backlinjen måste jag bara än en gång lyfta fram Andreas Augustsson. Något som man kan göra efter varje match verkar det som. Andreas rensar undan det mesta och håller ihop försvaret. Precis den ledargestalt vi behövt i flera år. Det var länge sedan man såg en Elfsborgsback agera med sådan pondus och auktoritet som Andreas gör. Men samtidigt så sattes varken backlinje eller målvakt på särskilt stora prov idag. Kan så här i segerruset inte komma på en enda riktigt farlig Öis-chans men det fanns säkert lägen.
Inför säsongen fanns en viss oro kring spelet på bortaplan och traditionella gräsplaner. I fjol så tog vi som bekant inte särskilt många segrar på ”naturgräs”. I år har vi hittills vunnit samtliga tre bortamatcher på det underlaget medan vi tappat poäng i två av tre matcher hemma på arenan. Men ska man också komma ihåg att "bortasegrarna" är tagna mot lag som alla ligger långt ner i tabellen.
En annan förändring som kan bli betydelsefull för oss i långa loppet är varningarna. Eller snarare avsaknaden av varningar. I bra många år så har våra spelare dragit på sig gula kort i parti och minut. Inte minst många onödiga genom tjat och vårdslöst ogenomtänkt spel. I år lyser dessa onödiga gula kort med sin frånvaro än så länge. Något som kan visa sig väl så viktigt allt eftersom säsongen går och avstängningar för ackumulerade varningar kommer.
