-
-

Elfsborg - Hammarby 3-0

Så lekande lätt det såg ut från läktarplats!

Tänk att det inte krävdes mer än en rejäl försäsong utan alltför tunga skador och ett antal nyförvärv som trimmats till en väloljad maskin för att förnedra serieledarna.

Tänk sen vad kul det är att vi för första gången sedan 1934 vunnit några matcher under vårsäsongen och därmed slipper det så förhatliga handikappet med att stå på noll poäng efter fem-sex matcher.

Tänk yttermera på hur kul det är att vi faktiskt är med i toppen på allvar och förmodligen har gjort den här säsongens absoluta bottenmatcher (Öster borta och IFK hemma).

Det är alltid lika kul att förnedra lagen från polcirkeln (eller i alla fall i den sammas närhet) och belåtet konstatera att Hammarby (trots allt störst, bäst och vackrast) hittills inkasserat starka och grymt imponerande 1-7 på Borås Arena. Ni är välkomna nästa år igen! Det är alltid bra att kunna bygga upp målkvoten inför mötena med DIF borta. Eller…Ja just det ja! Vi har ju redan mött dem borta i år. Okej, fotbollsspöket är borta. Nu gäller det bara att bli av med resten av ”spökena” i den delen av Sverige, men det är en annan diskussion och hemsida!

Som sagt var, Hammarby på besök och jag kände mig inte det minsta orolig innan match, och varför skulle jag? Vi har ett bra lag med Sveriges bästa mittfält samtidigt som Hammarby tappat sin ende målgörare av rang och dessutom saknade två nyckelspelare (?). Trots detta stod Hammarby upp riktigt bra långa stunder i matchen och det ska dem ha ära och heder för. De flesta lag som kommer på besök backar hem och slår långa bollar på chans. HIF försökte i alla fall spela boll och det blir lätt kul matcher då. Det krävs oftast två för att dansa, som bekant. Elfsborg bjöd upp till en dans söders bröder sent skall glömma. Spelmässigt hade gästerna (om ni undrar varför jag inte skriver Hammarby hela tiden skall ni veta att jag tycker det är så jobbigt att skriva ordet Hammarby så många gånger och därför försöker variera just ordet Hammarby med så många synonymer som möjligt. Allt för Er skull, kära läsare!) inte mycket att hänga i julgranen, utan det var deras fasta situationer som skapade deras chanser. Men nuförtiden går vi inte på den lätta finten eftersom vi har Kejsar August och Jönssonapågen i backlinjen. De kan nicka och placera sig rätt båda två. Fast det är klart, nästa lag som kommer på besök kan ju hyra in Bengt Andersson den sista minuten. Den jäveln går ju fan inte att skydda sig mot hur man än bär sig åt!!!

Så, under hela första halvlek var det trevlig fotboll med mycket bolltrillande från båda håll med skillnaden att Hamas (öhhh…. Ska visst vara Hammarby och inget annat, ursäkta felskrivningen!) skapade sina fåtaliga chanser på fasta situationer medan Elfsborg spelade sig fram till sina. Och jag vet ju vad jag föredrar… I korta ordalag, som förstås är min specialitet eftersom jag ytterst sällan svävar ut i långa totalt onödiga haranger som oftast inte leder någon vart, kan jag sammanfatta första halvlek genom att säga att:

Hammarby hade ett farligt skott som Wiland egentligen tänkt att klistra, men för spänningens skull valde han att tippa den till en hörna.

Anders Svensson (japp, the taco-loving wonderkid from outer space) tog emot bollen på bröstet och bröstade den over sin försvarare som förmodligen grubblar fortfarande på vad som egentligen hände, för att till slut få iväg ett (misslyckat) skott rakt i famnen på Covic.
Alexandersson hade ett friläge på en superb passning från allas vår Svensson som Covic fick ut ett ben på i sin vältajmade utrusning.

Men det var mållöst! Inte bra (för oss).

Andra halvlek kommer igång och Mattias Svensson blir utbytt mot Sjöhage efter ca 60 minuter och samtidigt kliver Ishizaki av till förmån för Griffit. Detta skulle visa sig var en bra sak för matchen.

Mattias hade då under 60 minuter malt ner motståndet totalt och det var en rejält trött backlinje som skulle hålla en spelsugen Sjöhage på stången. Yeah right!!! Dra den om Rödluvan också va? Det fattar väl vem som helst att det inte går. Speciellt inte när man har tillgång till de två bästa offensiva mittfältarna i Allsvenskan. Jaja, sett till meriter kanske Litmanen kan utmana, men han är å andra sidan 178 år gammal. Holmén har liksom sina bästa år framför sig samtidigt som Anders är mitt uppe i sina bästa år. Och till dem som tycker att han är kass kan man ju retoriskt ställa frågan ”varför motståndarlagen aldrig lyckas få stopp på honom”… (OBS! OBS! OBS! Med ”retorisk” menas i korta drag att det är en fråga man egentligen inte förväntar sig ett svar på, ok?)

I vilket fall som helst: Ishi och Matte har haft lekstuga och mjukat upp ordentligt och Sjöhage och Griffit kommer in och bara leker fotboll. Grymt kul att se! När sedan Holmén (efter ljuvligt förarbete från Anders) skjuter på en täckande Marteinson så bollen flyger i en båge över Civic (ooopss….. COVIC och inget annat) är matchen avgjord till vår fördel. Det bara kändes så. Mycket riktigt. Bara ett par minuter senare slet Sjöhage åt sig bollen, avancerade in i målområdet och blir fälld. Den klaraste straffen sedan Glenn Strömbergs dagar! Holmén chippade in bollen, som Zidane, men undgick under resten av matchen att fortsätta i den sammes fotspår. Alltså blev inga motståndare nerskallade på plan, vilket vi tackar för.

Sedan tyckte Anders förmodligen att det blev lite för mycket fokus på Holmén så han gjorde bort halva Bajens backlinje innan han spelade in bollen till en totalt fristående Griffit som retfullt enkelt bredsidade in bollen till tre mål mot noll dito. Jättekul för oss, så klart! Mindre kul för tuffingarna på andra sidan plan som tydligen tyckte det skulle vara en superduperMEGAhämd genom att tillverka en flagga i slöjden i gult och svart som de med gemensamma krafter kunde visa upp att de minsann hade. Till slut var det nog 40-50 personer som stod och slet i flaggan utan att få sönder den. ”Där ser ni pöjkar, tell å mä tyget ä starkt om dä kömmer frå Borås!” Helsingborgs tuffa gossar hade i alla fall den goda smaken att köpa in en halsduk i gult och svart som de lekte med förra året på arenan. Tänk att det krävs så lite för att roa vissa. Jaja, när inte deras spelare klarar att ordna underhållning får man väl lösa det på egen hand, eller nåt sånt…

Ja, tre mål mot noll, strålande spel, varmt och skönt samt tätkänning. Mer än så krävs inte för att göra mig nöjd.

Kort kort:

Vi var bättre, helt enkelt.

Klacken:

Bästa insatsen i år. Totalt glädjekaos sista kvarten, men även bra fart innan dess.

De andra hade tydligen någon slags invasionsresa och det märktes. De höll bra fart matchen igenom. Det var inte riktigt lika hög ljudnivå som när IFK var här, men de har å andra sidan inte så långt att åka. Välfyllt var det och bra sång. Välkomna återigen nästa år gubbar!