Tre välförtjänta poäng
Serieledande Hammarby gästade Borås Arena och frågorna var många.
Hur skulle Jon Jönsson skulle klara sig?
Skulle Elfsborg ta häng på det andra lagen i guldstriden?
Svar:
Elfsborg vann med 3-0 och tog välförtjänta och – för guldstriden – välbehövliga tre poäng.
Det var äntligen dags för första allsvenska hemmamatchen på Borås Arena sedan VM-uppehållet. Abstinensen har varit mycket plågsam och endast lindrats av en vinst mot Djurgården i Svenska Cupen och oavgjort resultat mot samma lag när serie äntligen drog igång igen. Den ljuvliga sommarvärmen gjorde att mycket folk sökte sig till Borås Arena för att bevittna matchen Elfsborg – serieledande Hammarby.
Elfsborg började offensivt. Redan efter fem minuters spel var en elfsborgsnick mycket nära att ge hemmalaget samma tidiga ledning som sist det begav sig. Efter tio minuter gjorde Hammarby matchens första besök i Elfsborgs straffområde. Genom hörnor – oftast slagna av Jeffrey Aubynn – och inkast satte de press som var obehagligt nära att resultera i ett ledningsmål. Närmast kom Erkan Zenging efter en hörna fjortonde minuten. Johan Wiland räddade hörnan men lämnade retur rakt ut i banan. Zenging stod på rätt plats och måttade en volley. Johan Wiland enhands-räddade och Elfsborg kunde kontra. Daniel Alexandersson tog samma löpning som han gjorde 2005 men den här gången var Covic alert och avvärjde Alexandersson med en föredömligt timead utrusning. Så höll det på första halvlek igenom. Hammarby skapade sina farligheter genom fasta situationer men Johan Wiland räddade – även om det såg illa ut ett par gånger – och Elfsborg försökte kontra. Även Anders Svensson gavs chansen men hans avslut gick rakt på Ante Covic och första halvlek slutade mållös.
Andra halvlek började som den första. Redan i 46: e minuten nickade Anders Svensson rakt på Ante Covic efter inlägg från Johan Karlsson. Hammarbys fortsatte oroa genom fasta situationer men lyckades inte spräcka Johan Wilands nolla. I 75: e minuten påbörjade början till slutet för Hammarby. Matchen såg ut att bli oavgjord men Magnus Haglund ville annorlunda och bytte ut Mathias Svensson och Daniel Alexandersson och ersatte dem med Joakim Sjöhage och Leandre Griffit. Nu började saker och ting hända.
Tre minuter senare startade Samuel Holmén målfyrverkeriet när hans skott touchades av Hammarbyförsvararen Petur Marteinsson till en lobb över en totalt chanslös Ante Covic. Målet förlösande och jublet från publiken var fullt tillräckligt för att orsaka tinnitus. Andra målet var en straff. Max von Schlebrügge fällde Joakim Sjöhage när han på väg in i straffområdet. Samuel Holmén tog ansvaret och chippade bollen rakt i mål medan Covic slängde sig.
Tredje målet var ett samspel mellan forna lagkamraterna från Southampton som slutade med Griffits första – men förhoppningsvis inte sista – mål för Elfsborg i allsvenskan. Det var ett riktigt vackert nummer som lurade både Hammarbyförsvar och Ante Covic. Griffit på väg in i straffområdet. Han passade ut till Anders, fortsatte in i målgården och satte Anders tillbakapass i öppet mål.
Nycklarna till den segern var flera:
Anders Svensson och Samuel Holmén. Anders visade med all önskvärd tydlighet att han inte grävt ned sig över bristen på speltid i VM. Han var inblandad i samtliga mål och kunde själv blivit målskytt efter en fin passning från Daniel Alexandersson men han fick inte till avslutet och Ante Covic kunde rädda.
2006 har hittills varit revanschens år för Samuel Holmén. När laget börjat svaja har han varit där och styrt upp. Minns med skräckblandad förtjusning matchen mot Öster på Värendsvallen. Skräcken över att förlora och återupprepa de dåliga säsongsstarterna. Förtjusning över Holméns agerande. Framspelningar och målskytt. Hur matchen slutade minns vi alla, för att inte tala om cupvinsten mot Djurgården. Ljuvliga minnen.
Andreas Augustsson och Jon Jönsson. Vad Kejsar August går för vet jag. Vad Jon Jönsson gick visste jag inte. Nu vet jag. När hans övergång från Malmö till Elfsborg blev officiell sade Samuel Holmén – U21-landslagskompis med Jönsson – att han var allsvenskans bäste huvudspelare. Det ingen underdrift. Hans nick ned till Augustsson som slog till en volley var bara en av delikatesserna han bjöd på. Det var matchens så långt bästa chans men Marteinsson touchade bort chansen. Jon Jönsson och Andreas Augustsson kommer att göra stor nytta för Elfsborg. Johan Sjöberg kommer få kämpa för att ta tillbaka sin mittbacksplats, men det gör han så gärna den gode kapten Blod.
Bytena. Magnus Haglund visade på fingertoppskänsla när han bytte ut Mathias Svensson och Daniel Alexandersson och ersatte dem med sprintrarna Leandre Griffit och Joakim Sjöhage. Få ultrasnabba anfallare och yttermittfältare emot sig när man går på knäna är det sista man vill, speciellt om man försvarat sig mot pansarvagnen Mathias Svensson i över en timma. Fingertoppskänsla som sagt.
Det enda som inte föll mig i smaken var agerandet de första femton minuterna. Då radade upp Hammarbyförsvaret chanser via fasta situationer och varje såg Elfsborg vettskrämda ut. Det var ren tur att Hammarby inte tog ledning. Magnus Haglund: Sätt igång att gnugga fasta situationer! Johan Wiland, du har varit stabil flera matcher nu, börjar nästan närma dig klassen du höll 2004. Schabbla inte till det nu. Agera med pondus och självsäkerhet som du brukar. Det kommer att behövas. Tänk Halmstad. I nästa match ställs Elfsborg mot Gais och James Keene kommer att göra allt för att spräcka din nolla.
Elfsborg ligger i skrivande stund på tredje plats i allsvenskan. Poäng eller vinst mot Gais på söndag och avancemanget uppåt fortsätter.
