Tidigare möten med MFF
En tillbakablick på några av de matcher som spelats mot Malmö FF de senaste åren. Huvudsakligen de ljuva segermatcherna. Vem kan glömma Sjöhages dans med Persson i fjol eller Anders Svenssons mål 1999.
Förra årets hemmamatch har säkert de flesta av oss fortfarande kvar på näthinnan. En varm sommarkväll på Borås Arena som inte bara bjöd på Elfsborgsseger utan även det årets läckerhet i Svenskfotboll när Jocke Sjöhage dansade bort Olof Persson så det stod härliga till Med en klackfint lurade Jocke bort Olof totalt innan han avslutade med ett skott i ribban (eller om det var stolpen). Returen tog Hasse Berggren hand om och det var 1-0 till eleganterna. 3-1 blev det till slut efter en av fjolårets bättre insatser. Den matchen tillsammans med segern mot Hammarby är de två matcher som direkt kommer fram när man tänker på de bästa matcherna under 2005 års säsong.
Fjolårets seger var också en härlig replik på mötet lagen emellan på Ryavallen året innan. En match då de blivande mästarna i MFF klädde av oss fullständigt. Förlust med 1-5 blev det trots att vi tidigt tog ledningen genom Lasse Nilsson. Med tre mål från MFF på åtta minuter i slutet av den första halvleken så svängde matchen. Afonso gjorde hattrick och spelade fram till ytterligare ett av MFF:s mål. I returmötet på Malmö Stadion säkrade sedan Malmö sitt SM-guld genom 1-0 mot oss.
Ett par år tidigare var det Andreas Drugge och inte Afonso som fick ikläda sig hjälterollen. 2002 gjorde Drugge bägge målen när Elfsborg hemma på Ryavallen besegrade Malmöiterna med 2-1. Däremellan hade vi förlorat mot MFF (2003) med 1-2 och 2001 togs vi ner på jorden med en 0-2 förlust i den andra omgången. I premiären hade vi utklassat Norrköping med 3-0 uppe på Idrottsparken men Malmö blev en för svår nöt att knäcka.
En av de ”Malmömatcherna” som jag minns bäst är mötet lagen emellan på Ryavallen en oktoberkväll 1999. Elfsborg var efter en bedrövlig första halva av säsongen på väg upp på säkrare mark. MFF var däremot i fritt fall och det för många otänkbara var på väg att hända. MFF skulle för första gången ramla ur Allsvenskan av sportsliga skäl. Elfsborg spelade ut för att inte säga förödmjukade Malmö och vann med 5-2 efter att ha gjort 4-0 innan pausvilan. Målskyttar var Martin Strömberg, L-G Carlstrand, Anders Svensson och Haraldur Ingolfsson
Anders Svenssons mål är väl det de allra flesta minns så här i efterhand. En hörna lyfts ut mot Anders som står tiotalet meter utanför straffområdet. Anders klipper till på volley och sätter bollen upp i det högrea krysset. Otagbart för malmömålvakten. Ett mål som senare det året blev framröstat till årets mål i SVT:s fotbollsgala.
Överlag har Elfsborg alltså haft ganska bra utfall mot MFF sedan vi kom tillbaka till Allsvenskan 1997. Fyra vinster, tre förluster och en oavgjord ger i alla fall plusstatistik på hemmaplan. Bra i jämförelse med hur det varit genom åren mot MFF. För statistiskt sett är Malmö FF ett av de lag vi har haft svårast för. Totalt har vi spelat 106 Allsvenska matcher mot Malmö, vunnit 27, spelat oavgjort 21 och förlorat 58. Hemmafacit är något bättre då vi vunnit 19, spelat 9 oavgjorda och förlorat 25.
Men MFF är inte vår värsta motståndare genom åren utan det skulle jag snarare utse Jönköpings Södra till. Visserligen har vi bara mött Södra i 18 Allsvenska matcher men vi har bara vunnit var sjätte. (3 vinster, 3 oavgjorda och 12 förluster mot J-Södra)
Resultat mot MFF sedan återkomsten till Allsvenskan
1997 1-1(h) 0-2(b)
1998 2-1(h) 4-0(b)
1999 5-2(h) 2-4(b)
2001 0-2(h) 1-3(b)
2002 2-1(h) 0-0(b)
2003 1-2(h) 0-0(b)
2004 1-5(h) 0-1(b)
2005 3-1(h) 1-1(b)
1980-talet var inget muntert decennium för oss Elfsborgare vilket också återspeglar sig i mötena mot MFF. Då vann vi bara två av tolv matcher mot Malmö, en hemma och en borta. Segern på hemmaplan kom den 2:a september 1984 och är främst ihågkommen för att Tomas Ahlström gjorde sitt 100:e Allsvenska mål i den matchen. För övrigt gjorde han sitt 99:e också eftersom ”Ahlis” gjorde bägge Elfsborgs mål när vi vann med 2-1. Den enda segern på Malmö Stadion under 80-talet togs 1982 genom att Frank Klarström gjorde matchens enda mål.
En match jag själv minns väl även om jag inte var på plats var den i sista omgången 1979. Elfsborg mötte Malmö i en avgörande match om medaljerna på Ryavallen. En match som jag som liten grabb inte kunde gå på då jag låg hemma i vattkoppor (eller om det var Röda Hund, prickigt var det i alla fall..) Men Elfsborg vann med 3-1. Själv hade jag allt det viktiga från den här omgången inspelat på kassettband. Jag kan än idag för mitt inre höra jublet när sportextra bryter från Ryavallen för att rapportera om Elfsborgsmålen, även om kassettbandet sedan länge är sönderspelat. Segern innebar att Elfsborg tog tredjeplatsen och lilla silver medan Malmö lade beslag på fjärdeplatsen och bronsmedaljerna. Vann detta året gjorde Halmstads BK som i och med detta bärgade sitt andra av de fyra guld bollklubben spelat hem hittills.
Den största segern mot Malmö togs redan andra säsongen lagen ställdes mot varandra i Allsvenskan då IFE på hösten 1932 besegrade MFF med 7-1 hemma på Idrottsplatsen (numer Ramnavallen). Detta var för övrigt även Elfsborg första seger mot MFF då de Allsvenska mötena året innan slutat oavgjort (i Borås) och med förlust (i Malmö).
Vår största förlust mot MFF kom nere på Malmö Stadion 1976 då vi föll med 0-6. Ett par veckor senare fick den för året nyrekryterade tränaren Jens ”Lill-Lotta” Lindblom sparken efter två oavgjorda och sex förluster på de åtta första omgångarna. Bengt Lindroth tog över tränarsysslan och marschen uppåt började bums med en 6-2 seger mot IFK Sundsvall i Lindroths första match som tränare. Elfsborg arbetade sig upp i tabellen och slutade detta året som så många andra år på tionde plats.
