-
Inför Elfsborg - Halmstad
Från det att Elfsborg åter gick upp i allsvenskan 1997 har lagen mötts 19 gånger. Bara fem gånger har vi vunnit över hallänningarna så det kommer bli en svår nöt, mycket svår till och med.
Då jag har en god vän som är HBK:are minns jag de allra flesta matcherna vi tillsammans har sett och förlusterna har varit tunga många gånger, milt uttryckt. Men även vissa segrar har etsat sig fast och en av två riktigt minnesvärda ögonblick var den andra matchen 1997 då HBK, senare SM-guldvinnare samma år, besegrades med 3-1 på en mycket usel Ryavallen tidigt på våren. Den andra minnesvärda segern kom nere på Örjans Vall en höstkväll 1998, seger med 3-0 då.
Sedan följde tre mycket olyckliga år då vi mötte HBK. 1999-2001 blev det sex (!) raka förluster och med den föga smickrande målskillnaden 1-17. Snacka om hjärnspöken…Det fanns gånger då jag allvarligt funderade på att aldrig mer besöka någon arena där HBK stod för motståndet. Men trägen vinner heter det ju och trendbrottet kom 2002 då vi klarade 1-1 hemma i den andra matchen. Det riktigt stora jublet utbröt senare samma år, närmare bestämt den 8/8 men då befann jag mig sju mil norrut, supportrandes en födande hustru på Varbergs sjukhus förlossningsavdelning. Snacka om dålig timing…
Och efter det så har det synnerligen sett annorlunda ut. Sju matcher är avverkade sedan dess, åtta om man räknar med cupsemifinalen för några år sedan och i förlustkolumnen hittar vi en enda ynka förlust. Den kom för övrigt 2004 efter 0-3 i Halmstad. Många resultat har skrivits till 1-1, hela fyra stycken men däremellan 2-1 2003 hemma och så den härliga segern i våras med 1-0.
Fast hur man än vrider och vänder på det så är allt det där historia nu, vare sig man vill eller inte. På tisdag är det således dags igen. Nu på hemmaplanen och nu är det vi som är topplag medan de blåa ligger högst prekärt till i allsvenskan. Farligt nära kvalstrecket och med tanke på motståndarnas klena resultat, inte minst målmässigt, så kommer vi att vara mycket stora favoriter. Det är något som tidigare skrämt inte bara mig utan troligtvis de flesta gulsvarta och inte minst spelarna. Det har varit, med betoning på har varit, stört omöjligt för Elfsborg att vinna de matcherna med favoritskap. Men även det tycks vara historia när vi skriver 2006.
Det är hårt matchande nu, efter VM har vi spelat mycket men också bra. Inget snack, dubbelmötet med Malmö FF gav en fingervisning att laget i år kommer, vill och inte minst kan vara med i den absoluta toppen när det kommer dra ihop sig senare i höst. Segrarna mot Hammarby hemma och GAIS borta inget undantag från den regeln. Cupkvartsfinalen i lördags mot Helsingborg visar också lagets styrka. Att hämta upp 0-2 och 2-3 men ändå falla på, som det heter, målsnöret. Fast den matchen visade också några svagheter i ärlighetens namn. Men dessa skall vi inte gå in på närmare. Nu måste spelarna visa att det går att vända en sådan tung, eller nej förresten, blytung sorti och bita ihop ytterligare.
Jag tror det blir så. Elfsborg är idag ett komplett lag, om alla får vara skadefria eller inte blir nedslagna. En händelse som för övrigt tagit för stora proportioner enligt min mening. Naturligtvis skall sådant inte få ske, antingen det är på eller utanför en fotbollsplan. Men nu blev det som det blev och förhoppningsvis får HIF-spelaren ett kännbart straff men än viktigare var att Jon Jönsson inte blev allvarligt skadad och kan vara med mot HBK. Vilket allt tyder på. Än mer komplett blir laget med Jons mittbackskollega Andreas Augustsson samt de båda ytterbackarna Johan Karlsson och Daniel Mobaeck. Det är så man bygger kontinuitet vilket jag tror är en oerhörd viktig ingrediens för framgångsrik fotboll. Samma kontinuitet har vi också fått se på mittfältet sedan VM och även på topp. Det har följaktligen gett de fina resultaten på senare tid. Fortsätt så mot HBK och jag har svårt att se hur vi egentligen skulle kunna tappa poäng då.
HBK har för övrigt gjort klart med ett nyförvärv, så där lagom panikartat. Hasse Mattisson från Malmö FF förstärker(?) truppen och den mannen måste fullkomligt älska att möta Elfsborg. Tredje gången på tre matcher nu och än så länge har HM fått bita i (konst)gräset. Eller i alla fall en och en halv gång. Har han en läggning för att vilja fortsätta med det så lär han väl skriva på för IFK Göteborg senare i veckan för att göra debut där nästa måndag. I övrigt så är backen Tomas med det svåra efternamnet men kallad ”Zvirre” tillbaka efter avstängning och tillsammans med Dusan Djuric plus några till kan det bli lite knepigt trots allt. Men bara lite. Djuric inte minst är viktigt att se upp med.
Men, till skillnad mot förr, så skrämmer inte dagens Halmstad BK mig något nämnvärt. Nio gjorda mål på 14 matcher ställt mot våra 25 ger väl också en fingervisning om morgondagens förväntade resultat? Anders Svensson, Samuel Holmén och Jari Ilola i mycket fin form, stabilt backspel som sagts, de båda yttermittfältarna Daniel Alexandersson och Stefan Ishizaki som aldrig gör en dålig match och så kämpen Mathias Svensson längst fram. Skulle det inte räcka så finns ju alltid den vindsnabbe Joakim Sjöhage som en extra joker att sätta in. Eller Leandre Griffit kanske?
Numer åker jag inte tillsammans med min gode vän HBK:aren längre. Han har i takt med HBK:s uteblivna framgångar sagt att han inte är så intresserad längre. Ett beslut jag naturligtvis respekterar och accepterar och om det, mot förmodan, skulle bli förlust är jag rätt glad att slippa uppleva gamla trista minnen. Inte minst från åren 1999-2001.
Är då nötter svåra att knäcka egentligen? Jag tror faktiskt inte det, bara man har verktygen så må de vara hur hårda som helst. Nötterna. Tisdagens verktyg heter; samtliga spelare i truppen, Magnus Haglund, Peter Wettergren, Borås Arena och inte minst 14 149 personer på läktarna. (Hitintills har det sålts 10 234 biljetter). De exakta resultaten vet vi runt 21.50 imorgon tisdag. Då vet vi också om vårt lag fortfarande är med i absoluta toppen och med ”rätt” resultat ikväll måndag så kan tabellen komma att se riktigt vacker ut.
Sista frågan är hur tabellen ser ut i början av november? Egentligen är det ganska egalt just nu men låt oss alla få ha förhoppningen kvar även efter i morgon. Skall det kunna bli ädel valör så måste denna matchen vinnas, varken mer eller mindre. Det har inte alltid varit lätt att sticka ut hakan för oss elfsborgare. Men jag dristar mig att göra det nu och tror på en komfortabel seger med 4-1. Den sista önskningen jag har är att Daniel Alexandersson sätter minst ett mål på sitt forna lag. Det finns inget som är så kul när spelare gör mål på gamla lagkamrater. Men också för framtida självförtroende. Något som är kolossalt viktigt, för oss åskådare i allmänhet och för spelarna i synnerhet. Och det finns detta år 2006, i massor!
