En poäng i Göteborg
Länge var det överhuvudtaget osäkert om det skulle bli match. Bilderna från söndagens sportsändning på TV4 med Patrick Ekwalls fotbad på Gamla Ullevis avbytarbänkar fanns i gott minne.
Tänk om matchen skulle bli inställd! Tråkigt men samtidigt vore det ironiskt och lite komiskt att det skulle inträffa i just Göteborg – solens och de goa gubbarnas förlovade paradis – allt enligt deras egna självbilder.
Tack och lov fick jag efter lunchen det glada beskedet om att det skulle bli match trots allt.
IFK öppnade – precis som Elfsborg gjorde under våren – offensivt. Dem ville ha ett tidigt ledningsmål för att få en bekväm dag på jobbet. Det var otäckt nära några gånger men Wiland höll sin nolla intakt och istället kunde Elfsborg börja arbeta sig in och ta över första halvlek.
När ungefär en kvart var spelad och IFK: s massiva press avstannat snodde Samuel Holmén en boll från en IFK:are några meter utanför deras straffområde och spelade kyligt fram till Mathias Svensson. IFK: s mittback Mattias Bjärsmyr halkar i gräset och Mathias Svensson kommer fri med Bengt Andersson som gör en reflexmässig enhandsräddning. Andra chansen kom 28 minuter in i matchen. Johan Karlsson levererar ett inlägg från sin vänsterkant in till Mathias Svensson. Han fångar inlägget och vänder bort sin bevakning. Bengt Andersson gör sig stor och lyckas rädda återigen enhandsrädda.
Målet kom 38 minuter in i matchen. Stefan Ishizaki tog en boll på IFK: s planhalva, avancerar inåt och drar på skott från 25 meter. Hjálmar Jónssons fot touchar bollen vilket ställer Bengt Andersson och ledningen var ett faktum. Anders Svensson var några minuter senare att utöka ledningen. Stefan Ishizaki fångar ett felpass från Mattias Bjärsmyr. Han passar tillbaka bollen till Mathias som lämnar över till Anders Svensson som krutar på. Bengt Andersson hann på upp en hand.
I andra halvlek var rollerna ombytta. IFK Göteborg satsa allt de hade framåt. Chanserna radades upp, den ena farligare än den andra. Tiden började göra sitt och samtliga Guliganer började hoppas på tre poäng när mittfältaren Gustav Svensson fick till ett avslut strax utanför Elfsborgs straffområde. Bollen tunnlade Andreas Augustsson och ställde Johan Wiland. Elfsborg var nära att få sista ordet när Leandre Griffit passade fram till Joakim Sjöhage men Bengt Andersson svarade för en föredömlig utrusning och siffrorna stannade på 1-1.
Det här var rättvist men jag ser två tråkiga trender här:
Vi har inte besegrat IFK Göteborg sedan 2004. Då var det Johan Karlsson och Johan Wiland som sänkte dem. Får vi be om en favorit i repris 2007?
IFK kvitterade återigen i slutminuterna.
Den här gången var det välförtjänt. Andra halvlek var IFK: s. Bollen skulle bara in och de hade trots allt skapat flera potentiella målchanser. Här är den avgörande skillnaden från premiärmatchen mot i våras. Då hade de inte skapat något. Karl Svensson nick var deras enda målchans och den satt. Sång och jubelklang hos Änglarna och gråt tandgnisslan bland Guliganerna. Som sagt välförtjänt och rättvist resultat.
Bäst på plan var utan tvekan Bengt Andersson. Vilken annan målvakt som helst skulle lätt ha missat lägena och Elfsborg skulle ha haft en bekväm ledning och Gustav Svenssons mål skulle ha varit betydelselös. Det är bara att stämma in knattekörens hyllningar av ”Bengan”. Att han inte blev IFK: s bäste spelare är inget annat än skandal. Dags att lyfta telefonluren Lagerbäck.
I bussen på väg hem grymtades det. Att bara kryssa mor IFK räknades som förlust. Jag hörde bland annat två saker som jag funderat på: Det funkar inte att backa hem en halvlek mot IFK Göteborg. Varför skulle inte det funka? Nu tvingades Jon Jönsson bryta när mindre än en kvart återstod och jag vågar påstå att där försvann vinsten. Så länge Andreas Augustsson och Jon Jönsson var kvar i spel var det inte många höjdbollar som nådde Elfsborgs straffområde utan att snabbt returneras tillbaka. Visst sånt skapar chans i form av farliga halvvolleys för motståndarna, skulle säkerligen belackarna replikera och det är sant men alla spelsystem och allt agerande har en avigsida. Jönsson och Augustsson är också mycket bra offensivt med tanke på deras starka huvudspel. När Jönsson tvingades utgå var der bättre att bevaka ledning så länge det gick.
Det är tråkigt att se på skulle säkerligen vara ett argument och visst jag är beredd att hålla med men tanke på Elfsborgs tabellsituation och guldchans räknar jag hellre poäng än underhållningsvärde.
Jag skall också säga att ingen skugga bör falla över Johan Sjöberg. Han har det största gulsvarta fighterhjärta som finns och Augustsson/Jönssons storspel är exakt vad som behövs för att Kapten Blod skall få en chans att träna upp sig till sitt max efter alla skador och därmed kunna göra sig själv rättvis.
Förlust mot AIK och det är kört – Då kan Elfsborg glömma SM-guldet var det andra som de grymtades om. Jag håller inte med. Vid eventuell – jag skriver eventuell eftersom matchen inte spelas förrän 9 september vilket innebär gott om tid att läka alla skador och hitta storformen – skulle AIK rycka men kom då ihåg att då är allsvenskan bara är omgång 17 av 26. Det finns gott poäng kvar att spela om.
Gefle
Häcken
Örgryte
Öster
Kalmar FF
Hammarby
GAIS
Helsingborg
Djurgården
Ovanstående matcher är var som återstår av allsvenskan 2006 för Elfsborgs del. Det som gör mig tveksam är matcherna mot Helsingborg, Hammarby och Djurgården. Där kan jag acceptera ett kryss kanske till och med förlust. Resterande lag skall Elfsborg bara köra över om fortsatt topplacering och SM-guld önskas.
Det är som sagt gott om tid för att hitta storformen. Det kommer att behövas. Nu har Elfsborg laddat batterierna i två matcher och ändå tagit poäng. 9 september kommer vi få kämpa för varje poäng och de skall stanna i Borås.
