Den störste av dem alla
Sven Jonasson
Den 11 september 1927 skulle AIK och Elfsborg mötas i en allsvensk match på Råsunda IP.
Inför matchen kunde man notera att gästerna hade gjort en ändring i kedjan. På centerplatsen ställde man upp med en artonårig debutant. Namnet var Sven Jonasson.
(En kuriositet i sammanhanget är att bytet mellan Axel Olsson, som hade
spelat center i de sju första matcherna, och Jonasson var den enda ändringeni Elfsborgs laguppställning under hela säsongen 1927-28. På de 22 matcherna
i serien använde man alltså endast tolv olika spelare!
Debuten blev ingen succè och AIK vann med 2-0.
Men redan en vecka senare gjorde han i sin hemmadebut två mål när Elfsborg besegrade Stattena med 4-1.
Matchen mot AIK var inledningen på den mest sagolika spelarkarriären i Allsvenskans historia,den första matchen i en otrolig, ofattbar och oslagbar svit av matcher, som inte skulle brytas förrän mer än femton år senare.
Den 1 november 1942 avslutade Elfsborg höstsäsongen med en 2-1-seger på Jernvallen i Sandviken. Sven Jonasson gjorde inget mål men däremot sin 334:e (!) raka match i Allsvenskan (332 om man räknar bort de två, senare
annullerade matcherna mot Malmö FF hösten -33). Vad ingen visste då var att detta också skulle bli den sista matchen i den unika sviten.
Vid vårpremiären mot Sandvikens IF på Ryavallen den 11 april 1943 saknades Sven Jonassons namn i Elfsborgs laguppställning. Andra världskriget pågick ju för fullt, och "Jonas" hade inte fått permission från det militära.
Men redan i matchen efter, hemma mot Eskilstuna, var han tillbaka och visade vägen med kvitteringsmålet när Elfsborg vände och vann med 3-1.
334 matcher i rad det motsvarar idag, med 26 omgångar, nästan tretton allsvenska säsonger!
Visserligen tillämpades inte avstängning för varningar på Jonassons tid, och utvisningar förekom knappast alls, men ändå. Vilken spelare lyckas idag genomföra tretton säsonger i rad utan att bli skadade eller petade?
Värt att notera är att om han inte hade blivit nekad permission för matchen mot Sandviken 1943, så hade sviten stannat på 363 matcher. Nästa gång han saknades i laguppställningen var i bortamatchen mot Degerfors den 21 maj 1944.
Men Sven Jonassons storhet ligger naturligtvis inte bara i hans fantastiska uthållighet; han var också en av Allsvenskans mest fruktade målskyttar och under många år bofast i landslaget, där han spelade 42 matcher och gjorde 20 mål under perioden 1932-40.
Med dagens mått mätt är ju inte 42 landskamper någon speciellt imponerande siffra, men då måste man komma ihåg att det på Sven Jonassons tid spelades betydligt färre landskamper än idag, plus att det internationella utbytet
låg helt nere under kriget.
Han deltog i VM-slutspelen 1934 och -38 och gjorde tre VM-mål.
I Allsvenskan spelade han 410 matcher och gjorde 252 mål. Han vann skytteligan två gånger, 1933-34 (20 mål) och 1935-36 (24), och tillhörde under närmare tjugo år Allsvenskans toppskyttar. Exempelvis gjorde han tio mål eller mer under inte mindre än fjorton säsonger och var bland de fem bästa i skytteligan åtta gånger.
Han kunde blivit skyttekung fler gånger. 1937-38 anses det t.ex. att han egentligen gjorde flest mål men att några av dem råkade bokföras på andra Elfsborgsspelare. Men som
han själv sa någon gång när ämnet kom på tal: "Det hade varit pinsamt att vinna skytteligan på så få mål."
Nu blev det i stället Sleipners Curt Hjelm som blev skyttekung på tretton mål med "Jonas" som officiell tvåa på tolv.
Naturligtvis är Sven Jonasson med sina 252 mål Allsvenskans främsta målskytt genom alla tider. Tvåa ligger Örgrytes Carl-Erik Holmberg på 193.
"Jonas" position i tidernas skytteliga beror naturligtvis till stor del på hans exceptionellt långa karriär, men inte enbart. Hans målsnitt per match står sig väl i en jämförelse med vem som helst, och med tanke på att det upprätthölls under en period av nästan tjugo år är det helt
fantastiskt.
252 mål på 410 matcher motsvarar, utslaget på 26 matcher, dvs. en nutida allsvensk säsong, 16 mål en siffra som ofta räcker för att vinna skytteligan och under alla omständigheter för en plats bland de tre-fyra bästa.
För att tangera Sven Jonassons rekord skulle en spelare idag behöva göra dessa sexton mål varje säsong i femton år, plus tolv den sextonde säsongen!
Det är när man konfronteras med sådana siffror som man verkligen inser Sven Jonassons oförlikneliga storhet.
Länge var han också den som hade spelat flest allsvenska matcher, men för några år sedan passerades han av Sven Andersson. Bland utespelarna är han i alla fall fortfarande nummer ett, och ingen annan har heller spelat så många matcher för en och samma klubb.
Under större delen av karriären var omgivningen i Elfsborg av absolut toppklass, och han var inte den ende som öste in mål för gulsvart under den här perioden.
Toppstriden i den interna skytteligan var ofta hård, men nio gånger mellan 1928 och 1939 hette segraren ändå Sven Jonasson. Sedan tog Knut Johansson över som Elfsborgs bäste målskytt fem säsonger i rad.
Sven Jonasson var känd som en utpräglad lagspelare.En spelare som lika gärna serverade lagkamraterna mållägen som han avslutade själv.
P.g.a. sitt uppoffrande arbete för laget kallades han ibland för den "vandrande centern". Han var en ny typ av center ? deltog betydligt mer i spelet än vad som var vanligt bland centrar på den tiden.
Hans allra största styrka var huvudspelet, och han lär ha gjort minst hälften av sina mål på nick.
Av de 410 matcher han spelade i Allsvenskan vann Elfsborg jämnt 200, spelade 76 oavgjorda och förlorade 134 med målskillnaden 947-723. Alltså gjorde han lite drygt en fjärdedel av lagets mål i de matcherna.
Sven Jonasson blev svensk Mästare med Elfsborg tre gånger, 1936, 1939 och 1940, och var med om att erövra sammanlagt nio allsvenska medaljer.
Hans målrekord i en enskild match är fem, vilket han uppnådde två gånger,
båda på bortaplan: mot Stattena den 13 maj 1928 (9-1) och mot Eskilstuna den 19 april 1936 (12-2). I den senare matchen nätade för övrigt även Gillis Andersson fem gånger.
Som mest gjorde han mål i sju allsvenska matcher i rad, från 30 juli till oktober 1933.
Sitt sista allsvenska mål gjorde han hemma mot Halmia den 4 augusti 1946 i en match som slutade 2-2, och den 8 september samma år avslutade Sven Jonasson sin allsvenska karriär på Lövåsvallen i Billingsfors, där hemmalaget
genom 2-2 erövrade en av de tre poäng de tog under sin enda säsong i Allsvenskan.
Sven Jonasson avled 1984, 75 år gammal. För två år sedan avtäcktes en staty av giganten på Ryavallen, och sällan har väl en sådan hyllning varit mer välförtjänt än när det gäller Den Störste av dem alla.
Sven Jonasson har lämnat det jordiska, men minnet av den store mannen lever.
Må han aldrig falla i glömska; må generationer av elfsborgare föra vidare budskapet om hans storhet; och må framtidens Elfsborgslag förvalta traditionen och spela boll i Sven Jonassons anda, i den sanna Elfsborgsstilen.
