Norsk effektivitet satte sportsligt bokslut 2006!
Elfsborg rullade boll i 60 minuter mot höstens formstarkaste norska lag. Man skapade chanser och gjorde två mål. Man såg ut som vinnare av grupp tre. Men Vålerenga visade att fotboll spelas i 90 minuter!
Så var det då dags att besöka Arenan för sista gången 2006. I alla fall för att bevittna en tävlingsmatch med IF Elfsborg. Det var kallt, kanske decebers kallaste dag, men ändå inte ruggigt. Det var sannolikt den bästa förutsättning för fotboll som Norden kan erbjuda, med Arenans konstgräs.
Ett sargat Elfsborg kom till start med en ny mittbackskombination, något vi fått vänja oss vid i Royal Leauge. Johan Karlsson och Martin Andersson fick förtroendet. Martin med knapp matchrutin och Johan som ovan på positionen. Så länge de båda spelade ihop i mitten höll försvaret ihop väl. De båda ska ha cred för sina respektive insattser.
I övrigt kändes startelvan som bästa möjliga. Alla verkade taggade och fullt inställda på att vinna kampen. Mittfältet, med Anders, Jari, Ishizaki, Samuel och Daniel, visade sig från sin pigga sida och satte fin fart flera gånger. Piggast såg Daniel Alexandersson ut, med ständiga djupledslöpningar på pass från främst Anders. Det var också Daniel som fick göra dagens första mål, men inte på en fin djupledslöpning, utan efter en tilltrasslade situation i straffområdet. Daniels avslut i öppet mål var enkelt men ordentligt. Matchminuten var 24 och ledningen rättvis.
I målsituationen skadade sig Matte Svensson så illa att han tvingades utgå. Rejält blodig leddes han ut från Arenan, naturligtvis en trist sorti säsongen 2006.
In istället kom speedkulan Jocke Sjöhage!
Elfsborg dominerade resterande delen av första halvlek, men utan att skapa heta målchanser. Anders visade flera gånger att han är fantastisk i löpningar med boll, men kom aldrig till något hett avslut. Sjöhage hade ett par mycket fina löpningar och kom till ett bra avslut. Vålerengamålisen stod dock välplacerad.
Vålerenga visade när de väl kom i snabba spelvändningar att de var livsfarliga. Norrmännen visade på en tydligare vilja att gå rakt på mål. Det gick väldigt snabbt från eget straffområde till det gula.
Andra halvlek startade på ungefär samma sätt. Elfsborg höll bra i bollen. 12 minuter in i andra kom Elfsborg i en fin kontring. Anfallet började med att Jesper Arvidsson bröt ett norskt uppspel med en fin nick. Daniel Alexandersson fick bollen till vänster, satte full fart och kom hela vägen in i norskt straffområde. Han lurade siste backen, men blev klart nedriven och straffen var solklar. Ishizaki fick äran att slå straffen och gjorde det iskallt genom att lura ned målvakten i ett hörn och chippa bollen i det andra.
Vid det här laget såg Elfsborg ut som klara segrare. Till och med min bättre hälft, som förärade mig med sitt sällskap, tyckte att det hela såg säkert ut. Tyvärr måste flertalet av de gulklädda tänkt samma sak och dragit slutsatsen att man kunde sluta spela. Mellan 67 och 82 minuten lyckades Vålerenga med att göra 3 mål på Elfsborg. Det hela smärtar allt för mycket för att analysera djupt, men sammanfattningsvis kan man säga...
2-1-målet kom till efter jättesjabbel i mittförsvaret. Vid det här laget hade Martin A fått lämna banan och Jari Ilola fått ta klivet ned. Det syntes lång väg att komunikationen var usel. En Vålerengaspelare blev fri från straffområdeslinjen, avslutade distinkt under Wiland.
2-2 kom på en rättvis dömd straff. Säker placerad.
2-3 ett av årets vackraste mål på Arenan. En jättekanon från 25 meter, via ribban in i mål.
Däremellan hade Sjöhage ett friläge. Bajrami hade ett filäge innan första norska målet föll. Elfsborg hade överhuvudtaget övertaget, så slutresultatet 2-3 känns oerhört orättvist.
För övrigt kan noteras att viss oro syntes på Vålerengaklackens sektion. Polis och vaktstyrka var aktiv matchen igenom och flertalet gånger var folk på väg över staketet. Trist att inte de regler som finns följs och att stämningen ska bli såpass hettsigt. Vet ej huruvida detta kommer följas upp, men när man jämför en vanlig allsvensk match kändes detta som något av det tråkigare. Endast vid de stora matcherna (AIK, IFK) har jag sett en större aktivitet hos säkerhetspersonal.
Till sist: tack Elfsborg för ett långt, härligt och fantastiskt fotbollsår. Denna förlust tar inte bort känslan för året ett dugg. Ser redan fram mot 2007 med kvartsfinal i Royal Leauge som första stora grej!
