Elfsborg - Vålerenga 2-3
Vi har väl en bit kvar till Europeisk toppnivå om inte annat...
Jahaja, så var det match igen. Sista för året. Semester efter det bästa året i mannaminne, och en synnerligen välförtjänt sådan! Vi var faktiskt ganska många som släpat oss till arenan för den sista tävlingsmatchen för året och se eleganterna spela hem segern i gruppen. Ja, förhoppningen låg väl där i alla fall. Och med en Anders på spelhumör som härförare där han, likt en antik kejsare leder sina styrkor över Rubicon, gör i princip som han vill eftersom han vet att han är oerhört skicklig kunde det gå vägen. Alltså, Anders ÄR allsvenskans bäste spelare, sen får övriga supportrar komma dragandes med vad de vill. Vi vet att det är så och att det är det som gäller. I första halvlek var det Elfsborg för hela slanten och Enga hade inte mycket att sätta emot. Mycket tack vare att vi hade Mattias Svensson längst fram. Han är ingen fotbollsspelare, han är en bulldozer som kan forcera in en boll på ren vilja. Jag är mycket tacksam att han spelar för oss och banar väg för övriga spelare. En annan som inledde väldigt piggt i första halvlek var Alexandersson som löpte på allt och dessutom gjorde mål. Naturligtvis efter ett grymt förarbete av båda Svenssons där Matte fick gå ut, blödande som julegris man precis stuckit kniven i. Ja jäklar i havet! Stockholm kan ju bara ta sitt blodbad och dra eftersom detta var värre! Jaja, det må vara som det vill med den saken. Vad som var värre var att detta var början till slutet för vår del denna match. Vi tappade en oerhörd tyngd längst fram vilket gjorde att Enga kunde flytta fram sina positioner ett snäpp i banan och flytta upp spelet en aning. Hittills hade Elfsborg styrt allt, men det tappades mer och mer allt eftersom matchen fortskred. Men än hade vi vind i seglen och trummade på ganska bra. Ishi spelade lysande på sin kant och snurrade upp sin försvarare gång på gång samtidigt som Ilola tog hand om precis ALLT som Anders och övriga inte lyckades greja. Så visst såg det bra ut inför andra.
Dock fick Martin bytas ut i andra och detta gjorde att vi fick in Bajrami på högeryttern samtidigt som Ilola gick ner på mittbacksplatsen. Jaha, det var det. Ytterligare en ny konstellation i backlinjen denna säsong. Trots detta lyckades Alexandersson springa sig fri från sin position och han blev nerdragen i straffområdet. Straffen la Ishi stensäkert i mål. Jo, jag såg den faktiskt. I detta läge talade precis allt för att vi skulle vinna gruppen och lägga beslag på hemmaplan i kvarten och ytterligare sköna slantar till kistan. Men sen hände något som inte hänt på Borås Arena sen Hammarby var på besök. Enga vände hela skiten på mindre än 30 minuter. (Kopplingen till Hammarby? Jo, vi gjorde ju 3 snabba sista halvtimman i somras). Ja, så var då denna dag förstörd eftersom vi inte bara tappade, utan vi verkligen TAPPADE precis allt. Det kom in så mycket nerver att det bara var en tidsfråga tills allt skulle rasa.
Och som det rasade… Sista målet var något så rasande grant som ett skott från 25 meter som tog ribba in bakom en totalt ställd Wiland som gjorde en hyfsad match, men inte mer än så. Jaja, det blev inte gruppseger och ytterligare sköna slantar till kassan, men vi tar med oss följande saker från matchen:
Vi behöver verkligen förstärka laget, speciellt defensivt. Det håller inte att spela med en mittfältare som mittback.
Vi behöver ett bra alternativ till Matte Svensson som visar gång på gång att han har erfarenhet från tuffare ligor än allsvenskan. När han försvann var det ingen utom Anders som kunde hålla i bollen. Visst är Anders bra, men inte ens han kan vara ÖVERALLT samtidigt…
Visst, vi saknade en hel bunt med ordinarie försvarare, men så illa ställt trodde jag ändå inte det var. Fråga: Var höll Strömberg hus? Han är ju trots allt försvarare och nog hade Ilola gjort mer nytta på mittfältet än som mittback? Nu är inte jag den som förespråkar Strömberg sådär alldeles oreserverat, men han hade nog klarat att spela en halvlek som mittback. Eller kanske inte, men frågan dyker upp i alla fall!
I övrigt kan sägas att Bajramis inhopp lovade mer och det verkar vara en riktigt intressant spelartyp som vi kommer få mycket nytta av i framtiden!
Sjöhage hade inte en av sina större dagar och han verkar ha kommit in i ”Lasse Nilsson” syndromet. Ni vet det där gamla härliga ”Jag-missar-allt-som-kommer-i-min-väg-och-även-om-jag-har-öppet-mål-lyckas-jag-missa-för-tillfället”. Ungefär så känns det just nu och jag förstår om han är frustrerad. Det är vi också! Hade du lyckats få in bollen lika billigt som Vålerenga fick in sitt 2-2 mål (alltså under målvakten med en enkel tåfjutt) hade du avgjort matchen. 3-1 till Elfsborg i det läget hade Enga INTE plockat upp. Men nu är det som det är. Hoppas det lossnar snart!!!
Så, kontentan är att vi får spela på bortaplan i kvarten och det kan bli intressant. Vi får väl se vad det blir för motstånd!
Kort kort
Första halvlek var Elfsborg bäst.
Andra halvlek var Vålerenga bäst.
Klacken
Vi skötte oss bra och sjöng långa stunder för kung och fosterland.
Bortaläktaren hade hyfsat antal besök, men det var oroande att se så många föras ut av vakterna. Ett tag kändes det som att hela deras klack skulle föras ut av ordningsmakten, men det slutade väl i alla fall. De körde nån rolig grej där alla såg ut som mekaniska apor där de rörde armarna upp och ner i någon sorts duracell-kanin rörelse. Jag tror de hånade oss för att vi har en trumma, men jag är inte säker på det… Sen hade de någon sorts congatåg som såg ut som om man skulle låta Onkel Kånkel göra koreografin till en Robert Wells konsert. Mycket lustigt att skåda!
Jaja, nu skiter jag i detta och går i idé ett tag. Hej så länge!!!
