Magnus Haglund känner motivation och hunger inför 2007

Säsongen 2006 blev en guldglittrande historia för IF Elfsborg. I sista matchen 5 november säkrade laget det första SM-guldet sedan 1961 genom att besegra Djurgården. 50 poäng mot AIK-s 49. Magnus Haglund har redan lagt ribban för 2007:
– Är vi lika bra 2007 som vi var 2006 så räcker inte det till guld, säger han till Ålgårdsläktaren.

Klockan växlar minut till 16.51 söndag 5 november, 2006 när domare Peter Fröjdfeldt blåser av matchen mot Djurgården. Att AIK har besegrat Malmö FF på Råsunda spelar inte längre någon roll. IF Elfsborg, Borås, har på Borås Arena säkrat lagets första SM-guld sedan 1961 genom att slå regerande mästarna Djurgården. Magnus Haglunds minnesbilder från matchen är fragmentariska. Desto bättre minns han när han på matchspeaker Göran Lohnes ”order” tillsammans med assisterande tränare Peter Wettergren äntrar scenen på Stora Torget för att emot folkets jubel.
– Det var ju jättehärligt, minns han med några månaders dispens till festligheterna. Det var ju fantastiskt. Vilken uppskattning vi möttes av. Helt otroligt, ett minne för livet. 5 november, 2006 är en otroligt stor dag i mitt liv.

Vad låg då bakom SM-guldet?
– Det är rätt stor fråga de där, konstaterar Magnus Haglund där vi står i spelargången efter avslutat träningspass innan han börjar gå igenom några viktiga nycklar till varför SM-guldet hamnade i Borås.
 Spelidén. Elfsborg hittade en spelidé som var väldigt bra utifrån de förutsättningar laget hade. Det var väldigt god stämning i truppen av samtliga involverade. Ledare, spelare oavsett vilken position de hade.
 Försäsongen. Elfsborg hade en mycket lyckad försäsong. Dem prickade formen lagom till allsvenskan vilket gav en bra start på säsongen.
 Nyförvärven. De nya spelarna blev så lyckade som laget hade hoppats på.
 Försvarsspelet. Under hela våren lade Elfsborg ned mycket tid på försvarsspelet. Laget släppte under året in bara 19 mål – att jämföra med 35 insläppta mål 2005 – vilket gjorde att några matcher med kunde vinnas med 1-0.

Under våren spelade Elfsborg ihop 16 poäng vilket gav laget en tredje plats inför sommaruppehållet och goda förutsättningar inför återupptakten av allsvenskan. Under sommaren gjordes förändringar i laget.
– Vi hade satt försvarsspelet ganska bra och ville försöka en växel till i vårt anfallsspel, förklarar Magnus Haglund. Vi satte in Anders Svensson centralt framför Jari och Holmén och då skickade vi upp Mathias ett steg som hårt arbetande central forward. Alla bitar föll på plats. Daniel Alexandersson hittade vi en roll till som var optimal för honom och Ishizaki fortsatte att vara bra på högern. Det blev liksom alla bitar på plats på något sätt mitt i sommaren.

En av säsongens mest omtalade matcher spelades 8 maj på Råsunda. AIK hade tagit ledningen. Först genom Markus Jonsson i 74:e minuten och det skulle bli värre. Efter ett inkast från Martin Strömberg snodde Wilton Figureido bollen på halva plan av Martin Andersson och satte full fart mot Elfsborgs straffområde. Andreas Augustsson försöker glidtackla Figureido för att stoppa honom men kapar istället Martin Andersson som jagat ikapp för att reparera sitt misstag. Figureido kommer fri med Johan Wiland som först räddar men Figureido tar tillbaka bollen utökar ledningen till 2-0. Då var det blott sju minuter kvar att spela. Det som hände därefter kallades i Borås Tidning för ”Miraklet på Råsunda”. I 89: e minuten slår Samuel Holmén en djupledspassning fram till Daniel Alexandersson. AIK: s målvakt Daniel Öhrlund rusar ut för att få undan bollen från sitt straffområde och river samtidigt omkull Daniel Alexandersson. Martin Ingvarsson blåser för straff som Anders Svensson skjuter i mål. Några sekunder senare spelar han fram Daniel Alexandersson som fångar upp bollen och i nästa tillslag sköt han bollen i mål mittemellan benen på Daniel Öhrlund. Vändning tog 45 sekunder och förde en mycket värdefull poäng med hem till Borås.
– Jag minns väl vad som händer, säger Magnus Haglund. Men det är klart att efter 88 minuter så trodde man inte på någon poäng, men så fick vi reducerat och då fanns ju chansen. Vi gjorde lite omdisponeringar. Satte upp Andreas Augustsson som forward och rörde om lite i deras gryta i alla fall på slutet vilket skapade målchanser.

Turneringen Royal League spelades första gången 2004/2005 Upplägget var att de fyra bästa lagen från Sverige, Norge och Danmark skulle mötas. Vinnarlaget får ett tillskott i klubbkassan och äran att få bli nordisk mästare. Två år i rad har FC Köpenhamn vunnit titeln, men alla mynt har en baksida och från allsvenskt håll nämnde Niclas Alexandersson Royal League-spelet 2005 som en av orsakerna till IFK Göteborgs säsong 2006 och Helsingborgs Henrik Larsson var inte förtjust i turneringen.
– Det går ju knappt att spela en full säsong i Norden. Därför är det en gåta för mig hur man kan komma på något sådant här, sade han till TT i november 2006.
Facit har vi. IFK Göteborg kvalificerade sig inte Royal League 2006/2007 och Helsingborg tog sig till semifinal – gratulerar – genom att besegra Vålerengen på Bislett och för Elfsborg väntar kvartsfinal mot FC Köpenhamn i morgon.
Magnus Haglund har sin åsikt klar.
– Bara positivt. Vi får spela tuffa, internationella matcher som gör oss bättre, säger han och poängterar sambandet mellan FC Köpenhamns två raka vinster i turneringen med det faktum att laget kvalat Champions League efter det.

2007 kommer att bli ett mycket intressant gulsvart år. Det finns chans till fortsatt Royal League-spel, försvar av SM-guldet och inte minst kommande Champions League-kval. Magnus Haglund har redan sitt mål klart.
– Försöka utveckla laget och bli bättre som lag. Det är de enda som är intressant. Försöka möta de sportsliga utmaningarna man har så gott som möjligt. Går vi framåt som lag så finns också chansen att vi gör bra resultat.
Inte ett ord om titlar. Men när jag för upp två konkreta och personliga önskemål: vinst i den allsvenska premiären – mot Malmö FF – och seger mot IFK Göteborg vilket inte avnjutits sedan hösten 2004, på tal ler Haglund.
– Jag slår gärna Malmö och jag slår gärna IFK Göteborg.

På senare år har det varit svårt för de allsvenska lagen att försvara sina titlar. Djurgården var de som senast lyckades 2003. Sedan dess har guldet hamnat hos Malmö FF, Djurgården igen för att 2006 landa i Borås. Magnus Haglund vet att det inte är någon lätt uppgift som väntar honom och hans adepter.
– Det är tufft, därför att alla kommer att höja sig med fem – tio procent när de möter oss. Vi måste säkert gå framåt som lag tio – femton procent för att kunna vara med och slåss om guldet 2007, säger han. Vi får koncentrera oss på ett bli ett bättre lag för det måste vi vara. Är vi lika bra 2007 som vi var 2006 så räcker inte det till guld. Det är jag säker på.

Allsvenskan 2006 stod mellan AIK och IF Elfsborg, eller om man vill se det ur ett annat perspektiv, mellan allsvenskans två ungtuppar, Rikard Norling och Magnus Haglund.
När Magnus Haglund fick jobbet som chefstränare för IF Elfsborg var han allsvenskans yngsta tränare. Kanske är det ett generationsskifte på gång i den allsvenska tränarkåren? Senaste nytillskottet stavas Tony Gustavsson som Hammarby värvat från Degerfors.
– Ja, det tror jag att gjort, svarar Magnus Haglund när jag frågar honom om han känner att han brutit isen för yngre allsvenska tränare. Jag fick en tuff start också men när det vände och gick bra så tror jag att det banade vägen för att fler lag satsade. Sedan vågade AIK satsa på Rikard Norling som de känner till sedan tidigare och sedan kom Tony Gustavsson till Hammarby. Det har blivit legitimt med ett generationsskifte i tränarkåren.

Silly Season, hur lagen värvar, är den stora behållningen under tiden man väntar på den allsvenska premiären. I form av James Keene och Mathias Florén har Elfsborg fortsatt sin konsekventa satsning på skandinaviska spelare eftersom de har lättare att anpassa sig till svenska förhållanden.
– Dels är det ju alltid svårt att hålla koll på de spelare som kommer långtifrån, vad de går för, säger Magnus Haglund och sedan kan det vara anpassningssvårigheter. Man kanske måste använda tolkar och det är saker som kan försvåra kommunikationen med dessa spelare. Man vet inte heller om folk som flyttar från en annan del av världen kommer att trivas.

Under förra vinterns silly season flyttade Elfsborgs skyttekung Hasse Berggren till BK Häcken. Magnus Haglund ångrar inte försäljningen.
– Vi hade fina år med Hasse här, men när han ville lämna för Häcken blev det rätt.

Under träningslägret på La Manga gjorde Borås Tidning ett reportage om Elfsborgs unga spelare som alla vill kämpar för en plats i truppen och speltid när allsvenskan börjar.
– Speltid är ingenting man får, förklarar Magnus Haglund. Det är något man förtjänar. De är med och konkurrerar. Hur mycket det blir återstår att se.

Under 2006 uttalade sig Sune Hellströmer – Svenska Fotbollsförbundets generalsekreterare – kring problemet fotbollsvåld. Han ansåg att ett sätt att motverka våldet är att ta bort ståplatserna från de allsvenska arenorna som de gjort i England.
– Ja, det kan vara rätt, säger Magnus Haglund. I England har man ju tagit bort alla ståplatsläktare, men jag tror att det behövs strängare lagar och regler för läktarvåld helt enkelt som avskräcker. Det tror jag är det viktiga. Sen tror jag inte det har med ståplats eller sittplats att göra egentligen.

Förbundskapten Lars Lagerbäck är en ofta ifrågasatt man. Jag vet inte hur många gånger jag läst allsköns texter med undertonen ”avgå Lagerbäck” eller ”Lagerbäck riskerar avsked”. I och med Zlatans vara eller inte vara i landslaget har trycket ökat ännu mer. Han har kontrakt till och med 2008 och jag har redan läst spekulationer kring hans efterträdare.
– Det är kanske är svårt att säga nej till det, säger Magnus Haglund lite tvekande när frågan om en framtid som förbundskapten förs upp. Samtidigt så tror jag att jag passar bäst som klubbtränare. Det är ingenting jag funderar kring.

Första tävlingsmatchen för säsongen – kvartsfinal mot FC Köpenhamn – är mindre än ett dygn bort och Magnus Haglund känner inga problem att motivera sig och känna fortsatt hunger inför 2007.
– Eftersom vi möter så många nya utmaningar, ett par nya spelare in, så är det definitivt inga problem att känna hunger för den här säsongen.