Krönika: Ut ur sandlådan!
- Hade vi inte haft seriepremiär om en vecka hade vi haft fler konstgrässpelare på planen. En del av dem vi hade därute i dag är inga konstgrässpelare, säger Ståle Solbakken på presskonferensen efter FC Köpenhamns vinst över Elfsborg i söndags. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta; konsträsspelare?! Diskussionen om konstgräs har härmed tagits till en helt ny nivå. Ner på sandlådenivå.
Okej okej, alla som någon gång har spelat fotboll på naturgräs vet att det är den bästa lösningen. Ingenting går upp mot en perfekt matta, där bollen studsar som den ska och där man slipper få små gröna plastkulor i ögonen i varje nickduell. Så långt är jag med. Men nu har Stål(l)e Solbakken som sagt tagit hela diskussionen till en ny nivå. Han säger att det finns vissa spelare som kan klassas som specifika konstgrässpelare, och då är min fråga direkt: Vilka syftar han på?
Vad jag har förstått ställde FCK upp med det bästa laget. Allbäck saknades, men var det några fler? Vilka så kallade konstgrässpelare var inte med i startelvan?
Magnus Haglund var märkbart irriterad efteråt.
- Trams. Skulle de ha speciella konstgrässpelare? Han överdriver betydelsen av konstgräs. Vi förlorar matchen för att vi själva sätter oss i bekymmer.
Haglund är förmodligen trött på att alltid få höra kommentarer om underlaget. Istället för att analysera matcherna och spelet vill motståndare och deras fans diskutera vilken betydelse konstgräset hade för matchens utgång istället för hur deras spelare genomförde matchen.
Elfsborg ägde stora delar av matchen i söndags, och stod upp bra mot nordens bästa lag. Tyvärr missade gulsvart alldeles för många chanser i andra halvlek för att lyckas knipa en semifinalplats. Dessutom bjöd Elfsborg på två billiga mål. Då vinner man inte mot FC Köpenhamn, med eller utan konstgrässpelare.
Det är dags att ta diskussionen om konstgräs ut ur sandlådan. Bittra tränare och fans måste inse att konstgräs är det bästa alternativet när klimatet i Sverige är som det är. Det är inte det ultimata alternativet, men det är det enda möjliga alternativet om vi i Sverige ska närma oss Europa. Hellre små plastkulor i ögonen i en gruppspelsmatch i Champions League, än 100-tals felträffar på Malmö Stadion i början av april eller i slutet av september.
Ståle Solbakken symboliserar de konservativa bakåtsträvarna som alla vill trängas i sandlådan. Okej, hans klubb behöver inte konstgräs och det är bara att gratulera honom för det. Men när han skyller på underlaget för att hans lag inte gör en så bra match som han väntar sig då har det gått för långt.
