Ur rullorna del 2
Många minnesvärda matcher har spelats genom åren. De flesta i Allsvenskan men även division 1/division 2 (olika namn genom åren) har bjudit på en del underbara drabbningar. I denna artikel tittar vi närmare på en drabbning fyrtiosju år tillbaka i tiden.
Elfsborg föll ju som bekant ur Allsvenskan 1954 och blev året efter också passerat av Norrby i serietabellen. Säsongen 1956/57 var året då Elfsborg sedan återtog högsta positionen på fotbollstronen i Borås. En plats vi sedan inte släppt ifrån oss. För Elfsborg var målet detta år såklart att vinna serien och få chansen till Allsvenskt kval. På denna tiden fanns det fyra stycken division två-serier där segrarna i kval gjorde upp om två allsvenska platser. Under våren blev det allt tydligare att det var Elfsborg och Örgryte som skulle fightas om seriesegern. Den 2a maj 1957 möttes lagen i en seriefinal på (Gamla) Ullevi. Detta var den 18:e av 22 omgångar. ÖIS ledde tre poäng för Elfsborg så en seger var tvungen för att de Gul-Svarta skulle ha en rimlig chans att vinna serien. Intresset kring matchen beskrivs som enormt. Sittplats var slutsålt långt innan match och svartabörshandel florerade redan på den tiden. Publiksiffran skrevs till 32.357 personer. I det läget publikrekord för såväl Ullevi som division II - fotbollen i Sverige. Lite skillnad mot idag då Gamla Ullevi tar in ungefär 15.000 färre åskådare.
Elfsborg hade hela våren spelat utan en av sina stora profiler: Henry Larsson. Henry hade skrivit på övergångspapper till Norrby och hade inte spelat sedan dess. Men dagarna innan matchen kom Henry på klokare tankar och bestämde sig för att bli torgen Elfsborg även i fortsättningen. Lagledningen höll tyst om hans förestående comeback och lyckades mörklägga det hela till strax innan matchstart då speakern plötsligt meddelade att Henry Larsson ingick i Elfsborgs startelva. In på arenan och till omklädningsrummen sägs Henry ha smusslats via publikinsläppet. Allt för att hans comeback skulle vara dolt för motståndarna.
Dramatiskt innan match alltså och dramatiskt blev det också i matchinledningen. Redan efter fyra minuter skulle Elfsborg haft en straff. Åtminstone såg alla utom domaren att ÖIS centerhalv räddade ett solklart baklängesmål genom att boxa bort Lasse Råbergs kanonskott. Ett skott som utan centerhalvens räddning borrat sig in i krysset. Att domaren dömde hörna istället för straff försvarade han efteråt med att han varit bländad av solen vid tillfället. Elfsborg stod dock inte och föll med den uteblivna straffen utan Jan Waldeström och Henry Larsson såg med sina mål till att Elfsborg gick ifrån till 2-0 ledning innan ÖIS reducerade i matchens slutskede. Seger med 2-1 alltså och Elfsborg var nu endast en poäng efter ÖIS med fyra omgångar kvar av serien. Segern hjälpte inte i långa loppet utan Örgryte vann serien två poäng före Elfsborg. ÖIS föll sedan överraskande i kvalet där Motala AIF blev för svåra och lade beslag på Allsvenska platsen. För övrigt Motalas enda Allsvenska säsong hittills.
Henry Larsson som gjorde omtalad comeback i ovanstående match spelade i Elfsborgs A-lag mellan 1952 - 1968. Under dessa sexton år hann Henry med 217 allsvenska matcher och 80 mål. Till detta även en hel drös division två matcher mellan 1955 - 1960. Henry hann även med att spela två A-landskamper under 60-talets första halva. Efter att Henry Larsson valde att stanna i Elfsborg framför Norrby så slöts också något som kan liknas vid "fred" mellan Elfsborg och Norrby. De bägge klubbarna bildade något som kallades Alliansen och kom överrens om att inte värva spelare mellan sig.
