Titlar vi minns
I morgon avgörs den första Svenska Supercupen. En chans för oss att lägga ännu en titel till samlingarna. Vad har vi egentligen vunnit genom åren. De Allsvenska gulden och cupgulden har de flesta koll på men tänkte nedan plocka fram några av de andra titlar vi vunnit genom åren.
Hur många vet att vi är regerande Svenska Mästare i inomhusfotboll för 11-mannalag? Så kan man uttrycka det då vi vann guldet senast den tävlingsformen avgjordes 1995. Då spelade vi som bekant i näst högsta serien. På vägen till titeln slog vi ut Allsvenska lag såsom Öster och Trelleborg i Växjö tipshall. Finalspelet avgjordes sedan fullt logiskt i Sundsvall. Logiskt med tanke på att semifinallagen var Elfsborg, Hammarby, Örebro och Mjällby. I semifinalen besegrade vi Mjällby (2-0) innan vi i finalen ställdes mot det som då brukade kallas Sveriges bästa inomhuslag: Hammarby. Men det var vi som drog det längsta strået genom en 1-0 seger efter mål av Mats Rotting. Rotting gjorde för övrigt även de bägge målen i semifinalen mot Mjällby.
Guldet inomhus spädde på förhoppningarna på Allsvenskt avancemang redan 1995 men vi fick som bekant vänta ytterligare ett år. På senhösten 1995 var det åter dags för inomhusfotboll och Västergötlands första senior-DM i five-a-side. Tävlingen gällde även som kval till SM. Lagom till semifinalen i DM kom dock beskedet om att Elfsborg redan var direktkvalificerat för vidare spel i SM. För våra motståndare gällde det dock som kval… Av bara farten besegrades i alla fall Skövde AIK med 7-2 i semifinalen och Inlands IF med 5-3 i finalen ett par dagar senare. Därmed blev vi de första DM-vinnarna i five-a-side precis som vi tidigare blivit utomhus för seniorer (1908) och juniorer (1921)
En av de mer udda turneringarna som vi spelat hem är SEF:s jubileumsturnering från 1978. En tävling som spelades samtidigt som det var uppehåll i Allsvenskan p.g.a. att VM avgjordes borta i Argentina. Tanken var förutom att uppmärksamma SEF också att de Allsvenska lagen skulle hålla igång spelarna under VM-uppehållet.
De Allsvenska lagen delades i två grupper. Elfsborg vann den södra och Hammarby den norra vilket ledde framt till final mellan gruppsegrana på ett ödsligt Ullevi. Bara 783 åskådare fick se Elfsborg vinna med 2-1 efter mål av Ulf Andreasson och Tomas Ahlström. Bajens mål gjordes för övrigt av Tomas Dennerby. Turneringen rönte inte så stor uppmärksamhet i skuggan av det pågående världsmästerskapet. Bara någon enstaka match lockade mer än 1.000 åskådare. För jämförelsens skull kan nämnas att Elfsborg hade ett allsvenskt publiksnitt på 7.972 och att Allsvenskans totala snitt låg på 6.670. Segern i turneringen belönades bl.a. med en check på 90.000 kronor.
Icke att förglömma när vi talar om titlar är ”Cigarrhandlare Svenssons Vandringspris” som vi erövrade för gott redan 1917. Detta efter seger mot IFK Borås med 5-1 i den avgörande matchen. Bland spelarna från det året kan nämnas försvarsklippan Axel Larsson och dåtidens stjärncenter Thure Claesson. Thure var så gott som självskriven som centerforward från tidigt 10-tal tills Sven Jonasson debuterade 1927. Då fick Thure för gott ta steget ut på kanten. Thure hade även tidigare flyttat runt i laget men alltid återkommit till sin centerposition. Axel Larsson blev året efter Elfsborgs förste A-landslagsman när han spelade i 2-0 segern mot Norge på Stockholms stadion i maj 1918. Egentligen var det Thure Claesson som skulle blivit vår förste A-landslagsman men de landskamper han tagits ut till något år tidigare ställdes in på grund av det pågående världskriget.
Det var ett axplock av turneringar vi spelat hem genom åren. Kanske blir läge att gräva mer i de historiska arkiven vid annat tillfälle.
