Elfsborg - Malmö FF 1-1
Efterlängtad likt tussilagos och barbenta tjejer!!!
Äntligen! Premiär… Smaka på det, premiär… Låt det rulla över tungan, likt en god cognac eller ett fint årgångsvin. Det man ser fram mot under den långa, mörka vintern. Något som håller en uppe hela vintern är just vetskapen om att premiären kommer förr eller senare, oavsett om det gäller division fyra eller ett möte mellan två tippade topplag i allsvenskan. Igår var det äntligen denna stund vi alla väntat på, på självaste påskafton. Tänk det! Förr om åren blev man steglad (minst!!!) om man överhuvudtaget gjorde något som var värre än att nysa under påskhelgen. Idag är det helt ok att stå på en arena och vara full redan klockan fyra en eftermiddag i april! Utvecklingen går verkligen framåt!
Låt mig även slå fast ett par saker redan från början, så slipper ni som läser detta älta det hela säsongen:
Ja, Guliganerna är en kass klack, och inte blev vi bättre av att Elfsborg tog guld. Tvärtom verkar det faktiskt som. Det var bara 12500 på plats i går och av dessa var ca 2500 MFFare. (Ja, enligt de himmelsblå var det så i alla fall.)
Men vad innebär då detta? Jo, att vi redan efter första matchen kan slå fast en gång för alla att Guliganerna INTE (läs noga nu, because I will önly tell you this önce) är medgångssupportrar! Ja för fan! Så underbart att kunna spika det redan från första början. Guldet gjorde att vi till och med tappade publik gentemot förra året! Vi är det första laget i historien som INTE (och jag menar det verkligen!!!) fått en hel bunt medgångspack i vår publik tack vare guldet.
Men det är inte jag som gjort denna unika upptäckt, utan en hel bunt med MFFare, Bajenfans och Difare som varit inne på ålgårdsläktarens forum och samtliga gjort den upptäckt att vi var så få på plats och sjöng så dåligt. Men bra, kom ihåg det då och låt oss en gång för alla slippa tjafset om publiksiffror och mest trogen hit och dit. Ni (DIF, MFF o Bajen) har landets största klackar, mest trogna supportrar och oxtokigast fans av alla. Ja, förmodligen är det Europas bästa (finest) vi snackar om. Eller vad tusan, universums! Så, nu vet vi det och ni vet det och aldrig mer skola vi tvingas läsa avundsjuka inlägg om hur få vi är. Vi är stolta över att slippa massa medgångsdrägg i vår klack och vår publik, fattar ni inte det? Jaja, nu skiter vi i det.
Nästa sak som skall slås fast är den att det Alexandersson hoppade naturligtvis på Dixon med berått mod enkom för att skada denne. Han kommer göra så med varenda motståndare under hela året, bara så ni vet. Eller??? Vänta lite nu…. Hur VAR det nu igen? Nja, han kanske inte gjorde det med avsikt att skada Dixon. Det hoppas jag i alla fall, annars har han inget att göra i vår tröja.
Den tredje saken som skall naglas fast på porten är den att vi faktiskt är stolta över vår alldeles egen taco-Anders. (Hellre en Taco-Anders än en Dubbel-Anders!) Och hädanefter kommer vi ta varje påhopp på T-A som ytterligare ett bevis på att alla skulle vilja ha honom i sitt egna lag. Tyvärr för de supportrarna håller de dock på lag vars sportchefer är tjenis och hejsan med journalisterna i stället för att hålla sig på god fot med spelarna samtidigt som de ber journalisterna hålla käften… Vi har nämligen en sådan sportchef och tack vare honom har vi bra kontakt med potentiella guldmakare istället för att vara bundis med Simon Bank, Olof Lundh och Mattias Lühr… Men det är klart, hellre bundis med Bank än en pokal på kansliet, eller hur?
Nej, nu har jag slagit fast allt som behövde sägas och kan ägna mig åt matchen i stället! Äntligen!!!
Som sagt, det var premiär och vi brukar göra bra ifrån oss då. Eller kanske inte. Vi brukar spela som en påse nötter och förlora med minst ett par bollar. Men så icke i går. Det måste sägas att det hedrar Malmö att komma till Borås och möta regerande mästarna och fortfarande våga (försöka) spela sitt eget spel. Heder även till Hansson som lät spelet bli tufft utan att för den skull blåsa vid varje liten situation, som fallet oftast är. Visst skulle Alexandersson haft ett straff för sitt försök att göra om Dixon till Nsubuga, men vad tusan ska jag göra åt det nu? I övrigt var det kul att se det höga tempot och passningarna så tidigt på året. Fast det är klart, spelar man på en bra plan blir det lättare att prestera.
Det var alltså hårt och fysiskt spel, över hela planen. En del låg lite mer än andra, och personligen är jag faktiskt lite orolig för Juniors hälsa. Enligt Aftonbladet var ju vår plastmatta cancerframkallande och så mycket som Junior låg på den i går känner jag att han förmodligen borde gå till en hematolog för att ta lite prover så han inte åker på nåt skit. Det vore ju synd och skam om det skulle ske! (Att Aftonbladet, denna gudomliga sanningssägande megafon på de fattiga och svagas sida, sedan glömde berätta att man var tvungen att exponeras för materialet och förmodligen också äta ett par kilo om dan av mattan för att drabbas, är en annan fråga. Märkte ni att jag bakade in en hel bunt med underordnade satser i själva huvudsatsen där, samtidigt som jag kryddade med ett par bisatser så där i förbifarten? Slå det om ni kan!!!) hehehe…
Nej men fan, det VAR en trevlig match i bra tempo med två lag som säkert kommer vara med i toppen i höst. (Med reservation för försäljningar i sommar!!!). Ja, vill ni ha mer fakta och sån skit är det bättre ni läser någon annans referat, eller ännu bättre matchrapport, för mina är ju faktiskt inte så jäkla bra på just de sakerna. Jag gillar mer allt det andra och det står jag för. Nu får jag väl massa skit igen, men va fan, säsongen är lång! (Långsäsong? Schysst rim…)
Kort kort:
Första halvlek:
Bra spel från båda håll, främst Malmö.
Andra halvlek:
Bra spel från båda håll, främst Malmö.
Klacken:
Ja, vi finns ju inte, så det är väl ingen mening att kommentera det ens…
MFF-Support var bra.
Nej, nu drar jag och lägger mig igen. Hörs en annan gång. Hoppas vi klarar att vinna i Örebro för första gången sen gengasen!!!
