Han vill peta Rami Shabaan och Andreas Isaksson
2005 fick Johan Wiland avbryta säsongen med en bruten arm.
Säsongen 2006 krönte han med ett SM-guld och debut A-landslaget.
– Nu när man fått vara med och känna på det så vill man ju känna sötman igen om man säger så, säger Johan Wiland till Ålgårdsläktaren.
Det är tisdag 4 april 2006. IF Elfsborg genrepar inför den allsvenska premiären mot IFK Göteborg. För motståndet står IFK Norrköping. Andra halvlek har precis börjat när olyckan är framme. Abbas Hassan skall lägga halvlekens första inspark när han skadar högra lårets baksida. Han tvingas byta och Johan Wiland ersätter.
– Vad skall man säga? Det är jävligt synd att sånt händer men det är sånt som vi målvakter är vana vid, säger Johan Wiland där vi står på en solbadande Borås Arena. För att få chansen så måste det bli något sånt som händer. Tyvärr är det så. Det gäller att vara beredd bakom och ta chansen när den kommer.
Johan Wilands säsong 2005 tog abrupt slut i matchen mot Malmö FF 20 juni. Det stod 1-1 när en luftduell mellan Malmö FF:s Peter Abelsson och Johan Wiland slutade i en bruten arm för Wiland. Elfsborg vann matchen med 3-1 men för Johan Wilands del var säsongen över. Tiden efteråt stavades vila och rehabilitering. När försäsongen 2006 startade matchades både Abbas Hassan och Johan Wiland.
Med Abbas Hassan på skadelistan fick Johan Wiland förtroendet i premiären mot IFK Göteborg. En match som samtliga i publiken minns för spelet och det orättvisa resultatet. Elfsborg hade 11-2 i avslut. IFK Göteborg hade Karl Svensson.
Johan Wiland:
– Vi gjorde nog vår bästa match för hela säsongen i första matchen mot IFK anfallsmässigt, men vi fick inte in bollen. Sen fick dem en frispark som egentligen inte var frispark, tyckte inte någon av utav oss. En bra frispark och han – Karl Svensson – kom upp och nickskarva den. Det var väl i princip det de hade under hela matchen kan man säga. De är bra på fasta och det var de som hände. Det tog vi med oss och blev bättre efter det.
Första nollan hölls i den uppskjutna premiären mot Halmstad Bollklubb på Örjans Vall 20 april. 
– Vi hade tränat på inlägg, frisparksinlägg och sådant så vi var beredda på det, minns Johan Wiland. Vi visste att de var stora och starka i straffområdet. Det kändes för min del att de hjälpte mig väldigt mycket. Det gick ju väldigt bra. Jag hade inte så mycket skott på mig, men det gick ju bra i luften, så det gick ju fantastiskt bra.
Elfsborg vann matchen med 0-1 efter mål av Andreas Augustsson.
På Råsunda 8 maj var scenariot det omvända. AIK hade genom Markus Jonsson och Wilton Figureido tagit en övertygande ledning och såg ut att vinna matchen.
– Det är aldrig roligt att släppa in mål, men jag kommer inte ihåg det första målet, säger Johan Wiland. Wiltons, det är ju när han drar mig och jag är på bollen och den studsar ifrån mig. Inte så mycket att göra åt. Sen lägger han in den i öppet mål kan man säga. Han är ju ren med mig och med lite flyt så kanske jag hade tagit den.
Det som skedde därefter kom i Borås Tidning att beskrivas som ”Miraklet på Råsunda”. Vändningen till 2-2 och delad poäng genomfördes på 45 sekunder.
8 augusti stod Malmö FF för motståndet. Elfsborg och SM-guld hade alltmer börjat förekomma i samma meningar hos medierna. Laget
hade hittat sin modell och på vägen mot Malmö-matchen hade dem revanscherat sig mot Djurgården på Stockholm Stadion och besegrat både Hammarby och Gais med 3-0. Malmö FF hade för sin del öppnat plånboken rejält under sommaren och hade plötsligt allsvenskans bästa anfallspar: brasilianaren Junior och finländaren Jonathan Johansson. Just Junior var nära att kasta grus i Elfsborgs maskineri. Tolv minuter in i matchen boxade Johan Wiland bort en hörna från Daniel Andersson. Emil Hallfredsson fångade upp bollen och slog ett inlägg mot Elfsborgs straffområde där Junior var på rätt plats och nickade in ledningsmålet för Malmö. Elfsborg kvitterade genom Anders Svensson men Junior gav återigen sitt Malmö ledningen.
– Andra målet är en tavla från mig, säger Johan Wiland. Jag tippar bollen i ribban och ut. Junior slår in returen.
Anders Svensson kvitterade återigen och den här gången orkade inte Malmö stå emot. Daniel Alexandersson gav Elfsborg ledning och Samuel Holmén fastställde den samma. Siffrorna skrevs till 4-2 och matchen var en av allsvenskans bästa under 2006.
Lördag 16 september tar Gefle emot Elfsborg på Strömvallen i Gävle. Matchen är som hämtad ur en roman. Elfsborg hade efter en dominans i första halvlek äntligen lyckats överlista Mattias Hugosson i början av andra halvlek. Men så enligt den klassiska mallen för hur en roman skall skrivas skall handlingen spetsas till. Det gjorde den i form av Johan Claesson. Mittfältaren passade på att göra sitt livs första allsvenska mål efter ett inlägg av Yannick Bapupa när en kvart återstod av matchen. Om handlingen här blev tillspetsad var det ingenting mot vad som komma skulle. Med blott tre minuter kvar kapas Kristen Viikmäe av nyss inbytte Jesper Arvidsson och domaren blåser straff för Gefle. Tre mer eller mindre självklara poäng hade reducerats till en och kunde nu gå upp i tomma intet. Allt ställdes verkligen på sin spets. René Makondele slog straffen men Johan Wiland räddade.
– Jag kommer ihåg att den var viktig i det läget med tanke på att vi hade tappat 1-0, berättar Johan Wiland. De låg ju på för ett 2-1–mål och vi kände att vi hade lagt allt krut på de första 70-80 minuterarna. Vi kände att vi borde haft 2 eller 3-0 innan. Vi fick ju inte in den i den här matchen heller. Sen fick ju de straff i slutet och det hade ju varit ödesdigert att förlora den matchen med 2-1. Det hade ju gjort att vi inte vunnit allsvenskan. Den var viktigt i det läget och det var fantastiskt gött att få ta en straff då. Straffsituationen var de som i romanens värld brukar kallas för huvudsituation.
Historien slutade ”lyckligt”.
5 november skulle allt avgöras. Allsvenskan hade utkristalliserat sig till att stå mellan Elfsborg och AIK. 16572 fyllde Borås Arena till bristningsgränsen när Elfsborg tog emot de regerande svenska mästarna Djurgården.
– Fantastiskt, minns Johan Wiland. Vilket ös på läktarna. Vi började lite trevande och fick inte igång passningsspelet. Det syntes på alla att det var en väldigt viktig match, men sen när vi gjorde 1-0 så var det helt ofattbart vilken stämning det blev. Hela andra halvlek var ju som ett glädjerus i publiken. Det var fantastiskt.
Minnena från firandet på Stora Torget senare på kvällen är också dem positiva.
– Det kan ju inte bli bättre. Det var det bästa vi hade varit med på hela året tror jag. Ofattbart vad mycket folk som hade kommit ned på torget för att gratta oss. Det var helt otroligt. Det var kanonhäftigt.
Johan Wiland kan med all rätt se tillbaka på sin säsong 2006 och vara nöjd och som om inte guldet räckte så fick han göra sällskap med Magnus Haglund, Andreas Augustsson och Anders Svensson till Globen och Fotbollsgalan där han var nominerad till årets målvakt. Priset gick till Rami Shabaan men Wiland har ändå all anledning att vara nöjd med sin säsong.
Magnus Haglund:
– Jag tycker att han gjorde en fantastiskt bra säsong 2006 och tog ytterligare ett rejält kliv i sin karriär. Han har varit en lovande målvakt länge men tog ju ett rejält kliv 2006 och blev väldigt jämn och stabil. Han utvecklade framförallt sitt spel i straffområdet och i luften och sitt spel med fötterna. Han har alltid varit reaktionssnabb och gjort mycket räddningar men utvecklade sitt spel i luften och sina fötter så att det var avgörande faktorer för att han tog nästa kliv. För mig är det en målvakt som ständigt skall kunna vara med i landslagsdiskussionerna. Jag tycker han är det givna valet idag bakom Andreas Isaksson och Rami Shabaan.
SM-guldet bidrog till att Elfsborg för första gången fick spela i den nordiska turneringen Royal League, med en utklassning av AIK i första gruppspelsmatchen som ett mycket trevligt minne för alla supporters. Laget kom till slut till kvartsfinal där regerande mästarna FC Köpenhamn blev för svåra.
– Jag tycker ändå vi gör det på ett bra sätt, säger Johan Wiland. Lite otur att vi tappade 2-0-ledning mot Vålerengen i sista matchen och inte kan vinna gruppen. Vi hade gjort det om vi vunnit matchen. Men och andra sidan fick vi möta Köpenhamn på hemmaplan och det var fantastiskt kul bara det. Jag tycker vi gör en bättre match än vad dem gör. Dem får ett lite turliga mål. Vi får jobba för alla anfall vi gör och gör det väldigt bra egentligen men får inte in bollen. Lite oflyt men som helhet i sig är det väl helt okej. Vi gör en väldigt bra match mot Köpenhamn som egentligen kunde resulterat i ett avancemang. Helt godkänt.
FC Köpenhamn tog sig vidare till finalen men blev där besegrade av lokalkonkurrenten Bröndby. Inget tredje gången gillt för FC Köpenhamn alltså.
Sedan ett antal tillbaka år arrangerar förbundskapten Lars Lagerbäck en resa till varmare breddgrader. Syftet är att introducera nya spelare i A-landslaget. 
På resan 2007 fanns sex elfsborgare med: Johan Wiland, Jon Jönsson, Daniel Mobaeck, Anders Svensson, Samuel Holmén och Stefan Ishizaki.
Johan Wiland har elva U21-landskamper och några samlingar med A-landslaget på sin meritlista men hade än så länge inte fått spela någon A-landskamp. Hans debut skedde mot Ecuador på Estadio Alejandro Serrano Aguilar 18 januari. Han byttes in i andra halvlek som ersättare för John Alvbåge.
– Det var ju otroligt häftigt, minns Johan Wiland. Det är ju något man strävar efter. Att få spela i landslaget, det vill man ju som liten. Jag hade ju varit med några gånger i A-landslaget innan, på bänken men inte fått spela. Så det var fantastiskt kul.
Sverige förlorade med matchen med 2-1. Rade Prica stod för Sveriges reduceringsmål.
Säsongen 2007 har inletts och Johan Wiland sina mål klara.
– Att bli en bättre målvakt totalt sett. Göra så gott jag kan för att vara med och slåss om en A-landslagsplats. Nu när man fått vara med och känna på det så vill man ju känna sötman igen om man säger så.
Han vet att ända sättet att få känna sötman igen är att spela bra i Elfsborg för att på sätt få chansen på nytt. Andreas Isaksson och Rami Shabaan får se upp. Johan Wiland har fått blodad tand.
Proffsrykten cirkulerar kring både Samuel Holmén och Anders Svensson. Johan Wiland har sin drömklubb klar för sig. Arsenal.
– Det är ju en drömklubb att få spela i, säger Johan Wiland. Men får man chansen någon annanstans så säger man inte nej till det heller men och andra sidan är det Elfsborg som gäller.
Jag sticker emellan med en följdfråga:
Har Wenger hört av sig än?
– Tyvärr inte, skrattar Johan Wiland innan han fortsätter: Proffsspel vill man ju alltid testa på men som sagt nu är jag kontrakterad med Elfsborg. Det är det som gäller. Jag trivs fantastiskt bra i Elfsborg.
I morgon väntar den tredje allsvenska seriematchen. Elfsborg har inlett med två oavgjorda mot Malmö FF och Örebro.
Motståndare är Gästriklands stolthet och tillika det enda lag som besegrade Elfsborg under den allsvenska säsongen 2006: Gefle.
– Det blir en svår match, säger Johan Wiland. Dem är starka och fysiska spelare. De kommer att satsa mycket på fasta situationer. De har ju Makondele och andre – Yannick Bapupa – som är snabba spelare, yttrar, som säkert kommer att gå på djupet väldigt mycket och gå på kontringar. Så vi får vara beredda på det.
