Krönika: Ingen panik – vi är obesegrade!
1-1, 1-1 och 1-1 är facit på Elfsborgs tre inledande matcher i årets allsvenska. Inte den starten jag hade hoppats på, men det är ändå inte den katastrof som många vill få den till. – Det är alldeles för tidigt att döma ut regerande svenska mästarna.
Malmö hemma, Örebro borta och Gefle hemma. På förhand såg det ut som minst 7 poäng, i alla fall för den som tippade med hjärtat. Men hjärnan säger en annan sak: Resultatet mot Malmö är inget att snacka om, där är en poäng trots allt ett bra resultat. Örebro borta såg jag personligen som en av de svårare bortamatcherna i serien, vilket jag också skrev i en tidigare krönika. Lägger man dessutom till Elfsborgs mardröms-motståndare Gefle inser man ganska snabbt att gulsvart fick en väldigt tuff lottning första tre omgångarna. Slutsatsen jag drar är att även om tre poäng sammanlagt inte är att föredra, så är det inte så överraskande och dåligt som många tror.
Formsvacka
Som Elfsborgare är man född pessimist. Vi har en tendens att alltid tro att det kommer att skita sig för eller senare. Jag är i vanliga fall den värsta pessimisten i sitt slag, men just i dagsläget tycker jag inte det är befogat. Visst, Elfsborg spelar inte den sprudlande anfallsfotbollen som vi fick se några matcher under fjolåret, passningsspelet sitter inte klockrent och James Keene blir väldigt isolerad som ensam forward. Men det finns något i Elfsborg som ändå gör mig lugn; vi förlorar inte ens när vi spelar dåligt.
Media har pratat om att det är dags att ändra spelsystem till 4-4-2. Det dom inte tänkt på är att det inte är där problemet ligger. Jag tänker att om 4-2-3-1 vann guldet åt Elfsborg med samma spelarmaterial förra året, så finns det ingen anledning att byta system redan nu. Skulle Elfsborgs problem däremot fortsätta fram till omgång 9-10, då är det kanske dags att börja testa något annat. Nej Elfsborg stora problem just nu är så enkelt att det är svårt att rätta så snabbt som man skulle vilja: en vanlig hederlig formsvacka.
Fortfarande obesegrade
Många spelare är helt enkelt ur form och med dom förutsättningarna är det inte så dåligt att vara obesegrade efter tre matcher mot Malmö (guldfavorit), Örebro (starka hemma) och Gefle (som vi alltid har svårt för). Redan förra säsongen fick övriga allsvenska lag erfara hur svårt det är att besegra Elfsborg som gick igenom hela året med endast två förlorade matcher. Någonting säger mig att det kommer vara minst lika svårt att slå IFE i år. Inledningen av säsongen talar i alla fall för det där Elfsborg fortfarande är obesegrade, till skillnad från de andra guldkonkurrenterna som redan har fått smaka på hur det är att förlora (Djurgården, Helsingborg, AIK, Malmö och Kalmar).
När kuggar som Svenssons, Ishizaki, Jönsson, Wiland, Augustsson och Ilola kommer upp i samma klass som Holmén gjort de inledande matcherna, kommer även vinsterna att radas upp. Att försvara guldet är svårare än att vinna det, och det krävs att stommen i laget levererar varje vecka.
Det lossnar snart
Vi drömmer om ett nytt guld, och det är inte alls omöjligt att det kan bli så att Elfsborg står som svenska mästare på Malmö Stadion den 28 oktober. Men då måste vi Elfsborgare visa tålamod och inte haka på media som skriker efter nya spelsystem. Haglund och Wettergren har koll på vad de gör, och snart lossnar det. Förhoppningsvis redan på Olympia den 1 maj
