Elfsborg - Örgryte 1-2

Nervöst? Orättvist? Premiär? Visst var det väl så. Men det är klart att om inte OM hade funnits.

Satt i bilen från Jönköping till Borås och kände på mig att det skulle bli jämt idag och jag hade rätt. Visst var man väl spänd av förväntan för att få se Eleganterna spela match "på riktigt" igen efter en hel vinters väntan och även på att få se Garba Lawal i världens finaste tröja. För oss "nostalgiker" var detta en dröm. Regn i luften (oväntat för att vara Borås va?), totalt värdelös plan och kyligt. Japp, det hela var som taget ur någon sändning från gamla Tipsextra under 70-talet där spelarna svettades ut bakfyllan ur kroppen och passade på att få en helkroppsbehandling med gyttjeinpackning samtidigt. Alltså kändes det helt äkta. Då förstår ni att vi trivdes på läktarna. Förresten hade tifo-gruppen ordnat Sveriges största flagga dagen till ära. Alltså den största flaggan tillverkad av supportrarna själva. Bräck det, den som kan!

Elfsborg inledde darrigt, eller rättare sagt, de inledde inte alls. Var höll dem hus de första minutrarna? Årets första "kämpa tills ni dör" kom efter 10.33!!! DET säger väl en del om vad vi tror om denna säsong. Nästan lite hemskt om man tänker efter och det är precis vad jag gör just nu. ÖIS trillade boll, så gott det nu gick på åkern, samtidigt som Elfsborg jagade. Det tog sig allt eftersom, men lik förbannat tog väl ÖIS ledningen och pressade för mer samtidigt som våra gubbar hamnade på mellis gång efter annan. Garba gjorde väl ingen människa glad heller och verkade nästan nonchalant i sitt agerande emellanåt. Som tur var klev då Martin Andersson fram som en gigant och offrade allt. Vad hände framåt under tiden? Nja, inte så himla mycket faktiskt. Domaren var en petig jäkel som blåste offside hela tiden. Jag överdriver inte om jag påstår att han blåste av Lasse och Hasse ca 10000 gånger under första halvlek. Jaja, det var premiär även för honom!

Andra halvlek kom igång och total dominans av Elfsborg i inledningen. ÖIS kom inte över mittlinjen. Så säger Håkan det allra mest förbjudna: "Det är lugnt, vi vinner detta. Det finns ingen chans att ÖIS klarar att stå emot!" Vad händer då tror ni? Så klart missar Wiland en utspark, hinner inte tillbaka till målet utan räddar första läget genom att tippa bollen i överkanten på ribban. Returen studsar rakt ut i planen och där kommer Hemberg och forcerar in bollen, precis som man skall göra. Skit och fan och helvete och allt möjligt fult! Men Elfsborg byter in Alexandersson och satsar ÄNNU mer framåt. Heder och vördnad åt sånt beteende, det måste ju löna sig, eller hur? Visst, Lasse NICKAR in ett inlägg bakom en alldeles genomlysande Dick Last och har faktiskt bud på kvittering i några anfall senare, återigen en nick. Vi börjar misströsta och många ord ropas mot ÖIS spelare som inte har någon direkt brådska att få igång spelet efter avblåsning. Ja, konstigt vore det väl om de stressat igång spelet så illa pressade som de var i det läget. Flera halvchanser radades upp innan CHANSEN dök upp. Problemet var bara att ingen talat om för Lasse att den som blir fälld ALDRIG skall slå straffen. Regel 1 i fotbollens handbok säger nämligen följande: "Spelare som blir fälld och får straff skall inte slå den själv."

Ribban hindrade bollen, domaren blåste av och vi kände oss blåsta. Enda trösten var att ÖIS stora klack stod under bar himmel och förmodligen är förkylda och nedkylda fortfarande. Det kan ni gott ha!

Nej, vi tar med oss kämpatakterna och Lasses spel till matchen mot IFK och ser fram mot poäng (?) där.

0 kommentarer