Guldet handlar om effektivitet och variation
AIK har ett sämre lag än i fjol, eller kanske hade man rent av bara tur i fjolårets framångar? Nyförvärvet Nils-Eric Johansson sade igår efter matchen:
- Elfsborg hade ingenting, vi blev rånade på segern.
Det är det som skiljer toppen från botten i årets allsvenska.
Vice mästarna mot Svenka Mästarna, ett möte laddat med prestige och kamp på förhand. Visst blev det en tuff match. AIK hade ett spelmässigt övertag både i bollinnehav och skott på mål, ursäkta, mot mål. Den enda egentliga farligheten som AIK skapade på hela matchen var Wiltons frispark som Johan Wiland strålande räddade. Spelarna i AIK gnällde efteråt och sade att man borde vunnit matchen, och visst borde man gjort det om man ser till statistiken.
59–41 i procent bollinnehav, 18–10 i avslut och 7–3 i avslut på mål.
Att man inte sätter någon av de chanserna är helt otroligt. Om man har ett sådant spelmässigt övertag som bollinnehavet säger borde man mäktat med att åtminstonde kvittera. Men AIK kanske inte är bättre i år? Det är en oerhört jämn serie där alla kan slå alla. Fotboll är inte alltid rättvis, bästa spelmässiga laget vinner inte alltid. Men det handlar inte om att man har 80-20 i bollinnehav eller 19-1 i skott på mål, det handlar om att göra mål.
Nils-Eric Johansson har blivit omtalad som en "frälsare" och "landets bästa mittback". Tillsammans med Daniel Arnefjord gick man duktigt bort sig när Ishizaki gjorde mål. Att Nisse även borde åkt ut var uppenbart efter den farliga kapning som han gjorde på Keene, något för TU? När Keene sedan rev ned AIK-försvarare var det endast en hämndaktion. Rött kort ropar AIK-supporters som innerligt ogillar Keene, gult räckte gott tycker jag.
På torsdag möts man återigen på "plastmattan" som Novakovic så gärna kallar den. Sätter tusen spänn på att man, oavsett resultat, kommer nämna konstgräset under presskonferensen från AIK-håll.
Variation är nyckeln
En annan sak som är väldigt viktig när det gäller att vara med i serietoppen är variationer i spelet samt en bred trupp, det är något många lag saknar idag. Elfsborg varierar mellan 4-4-2, 4-5-1 och ibland 4-4-3. Förra säsongen behärskade man bäst 4-5-1 systemet, i år kan man variera och lyckas ändå.
- Det handlar till viss del om motståndet men i största del om spelarnas form och vad de visat på träningar, sa Magnus Haglund till mig för ett tag sedan.
Att man chockade Hammarby på Söderstadion tidigare i år när man spelade 4-4-2 var ganska konkret. Första halvtimman kunde Hammarby likagärna ställt ut skorna, så förvirrat var det. Ska man lyckas i Europa måste man ha olika spelsystem som kan förvirra motståndarna. Att Linfield kommer skicka spioner till Borås Arena är ganska uppenbart, frågan är hur många matcher de hinner se.
Gnälligt och svängigt
Årets allsvenska är även en kaxig allsvenska. Dusan Djuric stack igår ut hakan och sa att hans mål var det snyggaste målet, kanske någonsin i allsvenskan. Han gav även Andres Vasquez en känga och sa att hans mål bara var tur. Smaken är delad men det går nog räkna upp fem mål som är snyggare. Tänk Anders Svenssons hörnvolley mot MFF för några år sedan, eller Stefan Ishizakis häxpipa då han spelade i AIK och sänkte IFK Göteborg. Proffschansen kommer Dusan, inget tvivel om det, men då får du tagga ner på självförtroendet, annars blir det drygt att sitta på bänken om man har inställningen redan innan att man är bäst.
Hemkänsla och klubbkänsla
Silly Season är en händelserik period inom svensk fotboll. Med tanke på hur vår säsong spelas är det inte riktigt lägligt med spelarförluster mitt under säsongen, men å andra sidan är det ett känt faktum och många lag försärker om det gått något knackigt.
Elfsborg stack upp rejält när man presenterade Fredrik Berglund som nyförvärv under söndagseftermiddagen. En värvning många hoppats på, dock kanske inte förrens om några år. Att Berglund vänder hem redan nu är smärre oförståeligt med tanke på både hans succé samt läget i truppen.
- När en spelare väljer att komma tillbaka till oss spelar inte truppläget någon större roll, sa Stefan i söndags.
Det är en bra inställning och det sänder ut en signal till Linderoth, Stenman och Nilsson. Klubben kommer alltid att vilja ha dem, det visar en viss hemkänsla som inte finns i alla klubbar.
Jag säger inte att Elfsborg vinner guld, det är som sagt tillfälligheter som kan avgöra vart guldet hamnar. AIK-supporters grymtar fortfarande om den "missade" handsen som Andreas Augustsson gjorde på stopptid mot Djurgården. Peter Fröjdfeldt såg den, och friade. Hands-regeln lär vara den mest diffusa och mest svårbedömda situationen under en match.
Förövrigt fick AIK ett billigt kvitteringsmål som klart och tydligt var offside på Borås Arena. Elfsborg blev blåsta på Andreas Augustssons nickmål mot HIF borta, det finns mängder av situationer som är tvivelaktiga i efterhand. Dock borde AIK-supporters istället förbanna sitt eget lag som hade det i egna händer då man spelade 0-0 borta mot GAIS. Men det var väl det förbannade konstgräset på Borås Arenas fel det också, eller?
"Truppbredd och variation"
Det finns fortfarande en hel hand full med lag som kan vinna guld. Dock tror jag att Elfsborg besitter den bredaste truppen med mest rutin. Så här är mina Royal League-tips efter en riktigt jämn slutspurt:
1) Elfsborg
Vinner med tanke på truppbredd och variationer. Endast CL kan ställa till det.
2) Kalmar FF
Stabilt lag som nu besitter ett farligt anfallsspel kombinerat med det tajta defensiva spelet man överlevt på.
3) Halmstad BK
Tappar man Djuric kan det bli tungt. Visat prov på bra anfallsspel det senaste. Bahne i mål är oerhört viktig
4) Hammarby
Har ett bra lag, måste bara utnyttja det på bästa sätt.
Fantasi, variation, bred trupp och effektivitet, det är receptet för ett guld. Det lag som även har mest tur brukar vara det lag som är bäst när serien summeras. I medgång får man tur. Fortsatt trevlig sommar!
