Elfsborg körde över Sundsvall

Retroaktiv utdelning för vårens skrala resultat.

Ja, kära vänner och högt värderade läsare. Denna afton känns det inte så betungande att skriva en matchrapport då jag, tillsammans med tusentals andra, sett Elfsborgs bästa halvlek sedan krossen av IFK hemma år 2000.

Hur gick det till nu då? Jo, vädret var fint, Persson satt utanför Ryavallen med en Elefantöl i ena handen och en tagg han "bommat" av någon i den andra. Torbjörn och Erik organiserade en namninsamling och jag insöp atmosfären. Det kändes i luften att det skulle gå bra idag. En del sa att det kändes som åska, men jag vet inte.

Uppe på läktaren började det fyllas på av förväntansfulla människor som ville se underhållning av Sveriges två för tillfället mest formstarka lag och en av Sveriges minst formstarka domare. Kanske den sämsta någonsin! Inte ens Erik Fredriksson gjorde en så usel insats i VM -90, då fattar ni hur dålig denne Collina-inspirerade, plattfotade kugghjulskossa var. USCH och fy bubblan.

Klacken var på G idag och jag tänkte att det är lika bra att gå ner och dra en bokstavering direkt och få lite fart på det hela. I samma sekund som jag kommer ner till räcket nickar Lasse in 1-0. Jaha, det var väl bra tänker jag och hoppar upp och ner som en skadeskjuten gasell i Serengetireservatet. Sen försöker jag en andra gång och tror ni inte Hasse lobbar/placerar in bollen till 2-0 i samma sekund. "Du heliga jul!" tänker jag innan jag återigen försöker dra igång långsidan, men då är det redan karnevalsstämning där och jag känner mig överflödig.

Upp till grabbarna på den "vanliga" platsen för att se vad som kan hända sedan. Som jag nämnde i ingressen var detta det absolut bästa jag sett Di Gule prestera sen 2000. De kom i våg efter våg, likt lämlar på väg över stupen i Norrland och Giffarna var helt lamslagna. De hade inget botemedel och inga tricks att ta till. I det läget ville nog den rakade, tuffe domaren från Stockholm visa att han inte faller för några tricks på plan och började en ensidig tirad av visslingar MOT Elfsborg. Hasse har en försvarare hängande runt sig, slingrad likt en Boa-Constrictor runt en flodgris. Väljer domaren att se det? Självklart gör han det, problemet är bara att han blåser MOT Hasse.

Efter en stund av detta bisarra beteende ger i alla fall jag upp och tackar högre makter (Stefan Andreasson) för att Giffarna inte förmår utnyttja hjälpen från domaren. Som sagt, vi väntar otåligt på nästa mål, men det dröjer ännu en stund. Ja, resten av första halvlek fortsätter som jag redan beskrivit. Raskt över till andra, häng med!

En viktig förändring sker i paus, nämligen den att Jansson kommer närmare oss på läktaren. Det brukar vara ett dåligt omen när någon byter sin givna plats för en ny under match. Den enda som har en fri roll på läktaren är Persson som har ett rörelsemönster som en prickig zebra.

Naturligtvis påverkar detta spelet och Sundsvall tar över, rejält! De anfaller och anfaller men vi har i vår backlinje Alexandersson och Sjöberg som bryter och bryter. De gånger bollen kommer för nära plockar Wiland ner bollen likt arbetare på Kibbutzerna plockar äpplen. Easy peasy, japanesy! Men rätt som det är så är det bara 10 minuter kvar på matchen och vi har så smått börjat känna oss säkra på tre poäng, men då gör väl Giffarna mål! Sicka ena! Förstöra vår bjudning på det sättet, gör man verkligen så?

Nu är vi tvungna att börja bita på nagelbanden igen. Fan, de hade ju precis vuxit ut igen efter vårens nervpärser! Ett par minuter innan full tid kommer Lasse springande i en kontring på vänsterkanten med Hasse med sig på högerkanten. Tror ni karljäveln passar en fri Hasse? Inte då, han går på avslut själv varvid Sundfors (vår egen favoritmålis efter Wiland) räddar. Helt fel? Nej, helt rätt. Det är en så sund inställning hos Lasse att våga försöka på egen hand. Gör man inte så vinner man inga skytteligor. Det spelar ingen roll om man missar tio lägen under en match, det viktiga är att man skapar och det gör vår Borlänge-express.

Men Hasse får sin revansch ett par minuter senare efter en svårt tilltrasslad situation i Elfsborgs straffområde där bollen förmodligen varit framför fötterna på en Giffare som turligt nog missade bollen, eller bara fick halvträff. Helt plötsligt fick Hasse bollen på egen planhalva och avancerade, avancerade och avancerade. Helt plötsligt var det målchans för Elfsborg och Hasse sätter elegant dit sitt andra mål för kvällen. Ridå för Sundsvall och klang och jubel för Elfsborg som nu tagit fem segrar på de sex senaste. Lysande, helt enkelt.
Vi förlänger sviten mot HIF på söndag. (Hoppas jag i alla fall!)

Kort korta versionen:


Halvlek 1:
- Lysande spel av Elfsborg, två noll i mål fast det kunde varit 38-23 eller nåt liknande.

Halvlek 2:
- Giffarna ryckte upp sig, 1-1 och tre nya färska poäng till som för oss upp till plats 6 i tabellen.

Klacken:
- Fullkomligt lysande stundtals med rejäl fart och fest på läktaren. Sittplats agerade positivt idag och applåderade flera gånger utan att någon sa åt dem att göra det. Helt otroligt!!!

Giffarna:
- Hördes inte SÅ mycket, men det var nog några där i alla fall.

Domaren:
- Total skandal. Det sämsta jag någonsin sett på en plan och jag har upplevt Miro Ukalovic som domare på Ryavallen.

Korven:
- Köpte burgare idag av två trevliga Borås-tjejer som utan att tveka gav mig extra dressing och grejor när jag bad om det. Så skall det se ut! God var den också.

Hemresan:
- Gick så bra nu när jag har ett nytt stabilisatorstag på bilfan!

0 kommentarer