IFE - Bois i backspegeln.
En liten resumé kring senaste matcherna mot Landskrona Bois.
På söndag väntar match mot Landskrona Bois hemma på Ryavallen. Bois är som bekant ett lag som Elfsborg stött på många gånger genom åren. Såväl i Allsvenskan som i division ett. Tänkte här göra några reflektioner över tidigare möten mellan IFE och Landskrona Bois.
Första Allsvenska mötet
Landskrona Bois var ett av de tolv lagen som deltog i den allra första Allsvenskan 1924/25. Elfsborg spelade då i Västsvenskan (division 1 typ). När Elfsborg två år senare debuterade i Allsvenskan möttes lagen redan i den andra omgången. I premiären hade IFE förlorat mot de regerande mästarna Örgryte hemma på Idrottsplatsen (nuvarande Ramnavallen). I den andra omgången styrde di Gule" kosan söderut för match i Landskrona. Matchen slutade 2-2 och därmed hade vi bärgat vår första Allsvenska poäng någonsin. Bägge målen gjordes av en av 1910/20-talets stora Elfsborgsprofiler: Thure Claesson. Elfsborgs första Allsvenska seger kom för övrigt i matchen därefter då Stockholmslaget Westermalm besegrades 5-1. Samma år slutde för övrigt hemmamatchen mot Landskrona 2-2.
Nittiotalet
För mig personligen kommer just Landskrona Bois alltid föra med sig vissa speciella minnen. Det var mot Landskrona som jag för första gången åkte med supporterbuss till en bortamatch. Det var den andra omgången i söderettan 1993 och en tämligen sanslös resa till Landskrona. Matchen slutade med 0-2 förlust och det är väl inte så mycket tillägga om det. Resan dock var desto roligare men det skall vi nog inte gå in närmare här.
Just detta året var Landskrona överlägsna i Division ett södra. När de med ett antal omgångar kvar av serien kom till Ryavallen så var de så vitt jag minns för att säkra seriesegern. Och visst såg de ut att göra det. 2-0 till skåningarna efter en kvart innan IFE tog sig samman och med något av säsongens bästa fotboll vände till seger med 4-3. Säkrandet av seriesegern fick Boisarna vänta med till matchen mot Lund veckan efter. Detta var för övrigt samma år som vi vände 0-3 underläge till 4-3 seger borta mot Oddevold så 1993 var väl något av vändningarnas år. I övrigt var 1993 ett konstigt år då Hässleholm av alla lag kvalade för Allsvenskt spel (mot Degerfors) och lilla Veberöd skrällde med att slå ut flera Allsvenska lag ur Svenska Cupen. Detta innan Elfsborg satte stopp för deras bana frampå höstkanten.
Efter att Bois vart på ettårsvisit i Allsvenskan så möttes vi återigen 1995. Den första matchen mellan lagen spelades i maj hemma på Ryavallen och beskrevs av pressen som något av en tidig seriefinal. Elfsborg spelade ut Landskrona och vann med 4-1. Efter detta gick vi och Bois skilda vägar. Elfsborg blev kvar i toppstriden och nådde så när Allsvenskt kval medan Landskrona sjönk i tabellen till jumboplats och ner i division två. Matchen nere i Landskrona fram på höstkanten slutade för övrigt även den 4-1. Då b.la. efter ett hattrick av den forne skyttekungen Christer Mattiasson.
De senaste årens matcher mot Landskrona finns ju i färskare minne. Sedan Bois återvände till Allsvenskan 2002 har vi hittills spelat fem matcher mot dem. Om det gick relativt lätt mot Bois i mitten på nittiotalet har det vart tyngre de sista åren. Det blev tre förluster i rad 2002-2003 (0-3,1-2,1-2) innan vi i höstas äntligen tog en seger. Det blev ju 3-0 hemma på Ryavallen då bland annat Samuel Holmen gjorde sitt första Allsvenska mål. Övriga målskyttar i den matchen var Andreas Klarström och Hasse Berggren. Och tidigare i år blev de ju som bekant 0-0 nere i Landskrona.
