IF Elfsborg-Djurgårdens IF 1-2
Framgången fortsätter för Djurgården i en välspelad match med onödigt hårda och många domslut och en del fula påhopp som släpptes utan åtgärd från domare Fröjdfelt.
Inför denna match hade vi som vanligt bjudit in Järnkaminerna till McEwans för gemensam sak innan match. (D v s umgås, dricka bärs eller alkoholfritt och lyssna på Coca Carola som var inbokade av Järnkaminerna på vår pub). Saker som normala fotbollssupportrar gör när man träffas. Förra årets premiär var mot Hammarby och de var många på McEwans innan match, men Djurgårdarna var fler i år. Det var säkert 1500 Dif-fans i Borås sammanlagt och när ”deras” band Coca Carola gick upp på scen kändes det inte som om man var i Borås i alla fall. Så hopplöst få var vi Guliganer på plats. Hur som helst, trevligt var det och inte ett enda bråk har vi hört talas om på hela helgen vilket måste vara ett bra betyg, eller hur?
När vi senare gick till Ryavallen i gemensam (nåja) marsch kände man sig faktiskt blåst på skattepengarna. Så många poliser hade inte behövts och de måste ha känt sig lite överflödiga när man närmar sig Ryavallen nästan i armkrok med varandra.
När nu de inledande artighetsfraserna är över kan man gå över på själva matchen då. En match som jag och flera med mig hade sett fram mot länge då det var två spelande lag som skulle mötas och vi skulle få se horder av anfallare och blixtsnabba kontringar samt två mittfältsdirigenter som grupperar styrkorna och manar på sina egna. Det blev faktiskt en väldigt underhållande match, speciellt i första halvlek. Elfsborg gjorde som vanligt nu för tiden, startade lite segt och trögt, det tog nästan tio minuter innan de kom igång och jag hoppas att motståndarna aldrig lär sig det. Ett lag som tar vara på det skulle kunna leda mot Elfsborg med ett par mål efter en kvart om dem ville. Men överlag kändes det som att Elfsborg spelade upp sig och tog för sig mer och mer utan att för den skull vara riktigt giftiga framåt.
DIF kändes lite giftigare i sina attacker medan Elfsborg kändes uddlösa och lite sega. (Det var väl semestern som spökade för dem antar jag. Men hur skall det då gå på onsdag mot AIK?) I slutet av första halvlek kommer så Gudmundsson i ett genombrott som inte verkar vara riktigt giftigt till att börja med då vi hade haft flera liknande attacker tidigare som inte resulterat i något speciellt. Men Gudmundsson drog en, han drog två och avancerade. Helt plötsligt var det bara Isaksson kvar och vad gör karldjäveln då? Han gör mål! När det bara var tio sekunder kvar av halvleken! Total lycka och eufori var ordet för dagen. Dessutom i ett läge där matchen stod och vägde med chanser åt båda hållen. Men orättvist var det inte, då… Kul var även att Lente Persson missade målet för att han satt bakom arenan och lapade sol på en bänk!!! Haha på dig Lente!!!
Inför andra halvlek kände man ett visst hopp i början men det togs snart ur oss. Fan vad utspelade vi var i andra halvlek. Det såg ut som att man spelade in en film typ Åshöjden eller Fimpen och Elfsborg var anlitade som statister för att få skådisarna att se bra ut. Så illa var det. Nu förstår jag hur IFK Gbg kände sig förra året när vi spelade skjortan av dem hemma. Precis så kändes matchen idag, fast åt andra hållet. Elfsborg kämpade och slet för att freda sitt straffområde och DIF kom i våg efter våg utan att vi kunde göra ett smack åt det. Man led verkligen med spelarna idag. Till slut fick Djurgården sitt välförtjänta kvitteringsmål, även om det krävdes en liten tabbe av Johan Wiland för att den skulle gå in. Då trodde man som den borne optimist man är att Elfsborg skulle rycka upp sig och ta tag i sakerna igen, men i helvete dem gjorde! Djurgården malde bara på och helt rättvist kom ledningsmålet ett par minuter senare. Fram till dess hade domare Fröjdfelt gjort en halvdan insats som rättsskipare, men nu blev han helt bedrövlig! När Jesper Bengtsson blev varnad kändes det lite konstigt på något sätt, han hade egentligen inte gjort något speciellt för att bli varnad anser jag. Men att Barsom får hålla på som han gjorde hela matchen är helt abnormt! Det var klagomål efter varje domslut som gick emot honom, konstant hålla i bollen och droppa den åt ”fel” håll efter avblåsning. Samt en rejäl kapning av Johan Wiland som fick bäras ut på bår. Dessutom skedde detta efter avblåsning. Det är synd och skam att en så spelbegåvad lirare ägnar sig åt sånt. Jag hade planer att ta med honom som en av mina fem spelare i bedömningen efter matchen, men efter en sån grej kommer han inte med hur duktig han än var med bollen. Märk väl, det är inte resultatet som får mig att skriva detta och jag hade skrivit likadant om någon Elfsborgare gjort så mot en motståndare. (Tänker kanske lite på L-G som kan göra såna idiotsaker ibland, men idag höll han sig i skinnet och det skall han ha credit för).
Annars var Fröjdfelt inte omtyckt av Djurgårdsfansen heller då jag snackade lite med en del efter matchen och de tyckte han dömt i Elfsborgs fördel och jag tyckte att han dömt till Djurgårdens fördel. SÅ en viss konsekvens fanns ju, även om han blåste sönder matchen.
Vad kan vi då ta med oss till nästa match? Stämningen, förstås! Jag tyckte vi hade årets bästa nivå hos oss med rejält många som hejade och skrek. Järnkaminerna var inte mycket att göra nåt åt, det måste vara Sveriges bästa klack just nu. Det var även kul att se Edier Frejd på uppvärmningen, nu väntar vi bara på en debut också! Förresten, hur bra skulle Elfsborg kunna vara om vi hade fått ha samma backlinje i tre matcher i rad? Det börjar bli parodiskt nu med alla skador vi åker på hela tiden. Jag lider med B-A som inte kan ställa samma spelare på banan två matcher i rad.
Och till sist: Vad gjorde GAIS-Åhman på McEwans iförd en Järnkaminerna tröja? Är det nåt på gång mellan GAIS och DIF kanske? Hehehe…
