Slutsummering 2004
En högst personlig slutsummering, när vemodet blandas med en viss lättnad när hösten snart övergår till vinter och allsvenskan är slut.
Det är då som det stora vemodet rullar in
och från havet blåser en isande gråkall vind.
Som Monika Törnell så vackert sjöng en gång efter text av Ted Ström. Det är också nu som vågorna slår mot klipporna och blir till skum, det är nu strandpromenaden kommer att ligga öde ett bra tag framöver. Det är nu som spelarna i Elfsborg får den där ledigheten som alla är så välförtjänta av efter ännu en avklarad säsong i högsta serien.
Om två månader skriver vi 2005 och ytterligare drygt tre månader efter det så är det åter avspark i allsvenskan. På nytt ett år med Elfsborg i högsta serien, det nionde i rad, och vi har väl börjat bli ganska bortskämda och tar det som en självklarhet att spela i högsta serien numera. Att det ytterligare, minst ett år kommer att spelas allsvensk fotboll i Borås, på Sveriges finaste arena, gör att vintern kommer att bestå i en fem månaders lång saknad och en lika lång förväntan till nästa år. Men vi måste igenom vintern om vi vill se våren igen, månader som antagligen kommer att innebära vad de oftast brukar innebära. Snö och slask, gråa dagar och svarta nätter blandat med spekulationer om ett eller annat nyförvärv.
Sedan då i april så står den där nya arenan klar och åtminstone jag hyser förhoppningen att det inte bara blir en vacker arena eller ett skrytbygge, utan också kommer att ha ett riktigt bra lag som får representera Borås Arena på ett fullvärdigt och respektabelt vis. Det laget kommer förhoppningsvis ha tillräckligt med bra spelare som kan utmana de bästa svenska lagen nästa år. I år fanns det också en hel del bra spelare men i de senaste, som regel återkommande, åren i allsvenskan har de inte räckt till fullt ut om man tänker att de någon gång, inom en inte alltför avlägsen framtid, skall kunna vara pretendenter till den ädlaste av medaljer. Guldet.
Det var Malmö FF.s tur detta år. Real Malmö? Malmö "som köpte sig ett guld"? Nja, kanske inte ändå. Åtminstone jag skulle mer än gärna ha bytt ut Elfsborgs 9: e plats mot det guld som skånepågarna spelade hem i lördags. I dagens fotboll är det väl en ingrediens i spelet att se till att ha de bästa spelarna som kan göra det vi hoppas att de skall göra, vinna och åter vinna! Malmö gjorde det, därför vill jag säga grattis till de himmelsblå. Malmö som lag är för mig ganska egalt men scenerna på Malmö stadion och efter matchen på stan i lördags var faktiskt nästan rörande att se. Eftersom jag är mycket god vän till en MFF: are, Magnus, skänker jag gärna honom och övriga supportrar den glädjen att få vara med om något liknande som skedde i lördags. Banne mig såg jag inte en tår i ögonvrån hos en hel del vuxna karlar.
Nog om Malmö. Det är faktiskt idag på dagen ett år sedan vi själva fick uppleva den ynnest att få se vårat lag vinna en guldmedalj. Då hette skådeplatsen Råsunda och guldet som så vackert följde med hem till Borås var följden av att Elfsborg var det bästa laget, som utan förlust vann den näst tyngsta bucklan, svenska cupen. Nästa år ser jag gärna en avslutningsmatch i allsvenskan mellan Elfsborg och MFF igen. Då med ett omvänt resultat och på en annan plats. Ponera att arenan heter Borås Arena och slutresultatet 1-0 till di gule förkunnar att 2005 års seriesegrare heter IF Elfsborg istället. Till dit är det bara ett år, tidsmässigt alltså, om det är lika nära ett förestående guld är kanske lite tidigt att sia om. Men om det är någon tid till drömmar är det väl under vintern?
Vad hände då 2004? Starten var allt annat än bra. Fyra raka förluster innan de oavgjorda matcherna tog vid. Efter åtta omgångar låg vi sist med den ynka utdelningen tre poäng. Sist var ordet sa Bull, sist var ordet som formades på mångas läppar, inte minst belackarna i pressen. Elfsborg var laget som alla helt plötsligt sade sig veta komma sist och ramla ur. Förmodligen var det många av dem som satte i halsen när det sedermera blev seger på seger för det gulsvarta. I ärlighetens namn var jag en av dem som stod förundrad över laget som tvärt reste sig från den enormt usla inledningen och plötsligt var ett av de formstarkaste i allsvenskan några underbara sommarmånader. Med en gång var kval och nedflyttningsstreck så långt borta som en solig julidag den gångna sommaren. Då var det Elfsborg som klättrade och klättrade och vi supportrar började yra om en slutplacering någonstans mellan första och tredje plats.
Nu blev det inte så. Men ändå gjorde Elfsborg en skapligt godkänd insats till slut. Vad som fattas går att rätta till och jag tror att det blir vinterns uppgift för Haglund och resten av ledarna och spelarna. Sorti ur UEFA-cupen mot Kroaterna och vi föll ändå med flaggan i topp, en förlust och en oavgjord. Detta lilla äventyr kan väl med facit i hand generera en ökad rutin och en tanke om att även vi kan mätas med fullblodsproffs i andra delar av Europa i framtiden. Jag måste erkänna att min oro över de matcherna var över det tillåtna och ber härmed om ursäkt över negativa påståenden, inte minst på forumet Virtuella Guliganen.
Under de matcherna gick faktiskt spelarna ut och visade att IF Elfsborg blir ett lag att räkna med även kommande år. Segrar mot såväl IFK Göteborg och Örgryte gav en föraning och inte minst förhoppning att de förhållandevis unga spelarna nästa år har blivit ytterligare ett år mer rutinerade. Dessutom gav de segrarna tillräckligt med andrum för att i de sista omgångarna kunna förbli helt lugn och "bara" njuta av det spel som presterades och vara helt säker på nytt kontrakt.
Våren började knaggligt. Hösten avslutades knaggligt, och jag tackar segrarna i somras för att det nu ser ut som det gör. Elfsborg på 9: e plats och två eller tre andra lag får istället stiga av det allsvenska tåget. Vilket det eventuella tredje laget blir, tillsammans med Trelleborg och AIK, spelar kanske inte någon större roll. Men jag ser, av högst personliga skäl, gärna att ÖIS får behålla sin allsvenska plats. Det är trots allt lättare att åka sju mil till Göteborg än de nära 50 till Södertälje.
Nu är det obönhörligt slut för i år. Ett stort tack till hela IF Elfsborg för ytterligare en spännande säsong, milt uttryckt. Dock vill jag ge en extra hyllning till vår tränare Magnus Haglund, han har gjort ett fantastiskt första år på toppnivå, med god hjälp av Peter Wettergren antar jag. Med lite mer rutin så kommer det att bli många kul fotbollsmatcher nästa år. En del spelare kom och gick, ingen nämnd ingen glömd. Nyförvärvet från Falkenberg, Daniel Alexandersson kommer nästa år att få sitt riktiga genombrott i allsvenskan, tro mig. Samuel Holmén blir vår nästa export utomlands, frågan är bara till vilken storklubb. Till övriga blir det bara ett ordinärt tack. Så också till alla supportrar och övriga vänner.
När livsandarna längre fram vaknar till liv igen i början av april och allsvenskan drar igång möts vi på ett utsålt Ryav. nej just det, Borås Arena! Lev väl mina vänner och glöm inte att klä er varmt, halsduk på beordras och den bör vara gulsvart! Så, gå ut och var glad, gå ut och var vacker och stolt hela vintern.
