Joakim Alexandersson i närbild
"Alex", den storväxte backen som bara blir större. Elfte säsongen börjar snart för en av de trognaste spelarna, som dessutom blir bättre och bättre med åren.
Jocke Alexandersson kom till Elfsborg redan 1994 och går nu in på sin elfte säsong med Boråslaget. Ingen annan i dagens lag har varit med så länge som honom och i april startar då denna elfte säsong med Elfsborg. Innan dess hann han med två år i Dalstorps IF: s A-lag (debuterade som 16-åring) som då spelade i division fyra. Han är också uppvuxen i det lilla samhället som tillhör Tranemo kommun men blev som 18-åring boråsare, här följer en intervju med Jocke, en trotjänare i Elfsborg med nummer 14 på ryggen.
Hur kom det sig att det blev Elfsborg för dig?
- De hade uppvaktat mig i ett par år efter att ha sett mig spela när vi mötte Elfsborgs pojklag i serien, svarar han.
Du har gjort två stycken U21-landskamper, kan du berätta lite om dem?
- Jag var med U21 nere i Etiopien i två veckor. Vi mötte deras A-landslag och också ligans bästa lag. Det blev 1-1 i båda matcherna och det var en otrolig upplevelse att vara där. Det var väldigt omtumlande och man fick verkligen klart för sig hur bra man har det här hemma i Sverige, berättar han.
Jag har enbart sett dig spela som back, är det den positionen du alltid spelat på eller?
- I Dalstorp spelade jag på mittfältet men när jag kom till Elfsborg ville min tränare i juniorlaget att jag skulle spela mittback. Sedan dess har jag gjort det och jag tycker det passar mig väldigt bra, säger han.
Joakim, jag minns att du för några år sedan höll på att bli utan kontrakt, vad hände då egentligen?
- Jag hade skadebekymmer med mina ljumskar under ett par säsonger men under mitt sista kontraktsår kom jag tillbaka och visade att jag inte var slut. Jag fick spela ordinarie igen och det var en skön känsla, berättar han.
Personligen tycker jag att du blivit bättre och bättre sedan du "kom tillbaka" och fick fortsatt förtroende. Hur ser du på det?
- Sedan jag har fått spela skadefri har jag naturligtvis spelat bättre i några säsonger nu. Men jag tycker också att jag hade fler säsonger innan dess med 1997 som en topp. Faktum är att det fortfarande känns som att jag utvecklas och det gör det extra stimulerande att fortsätta, svarar Joakim.
Jocke kom till Elfsborg när laget låg i division ett, jag frågar honom hur det var då och hur det är nu.
- Skillnaden är stor, svarar han.
- Det är mycket mer folk på matcherna och det är också ett större massmedialt intresse och framförallt är vi ett mycket bättre lag, enligt Jocke.
- Elfsborg är definitivt ett lag för allsvenskan, det har vi visat med att inte åka ur någongång sedan vi gick upp den där hösten 1996, tycker han
- Dessutom fungerar det mesta runtomkring laget väldigt bara nu, säger han.
- Jag spelade ungefär 25 matcher från start då vi låg i ettan. Anders Linderoth trodde väldigt mycket på mig och vågade satsa på mig trots att jag bara var 19 år, det var en väldigt rolig tid, avslutar han.
På tal om Linderoth, du har varit med om fem tränare (Linderoth, Björklund, Strömberg, Grönhagen och Haglund) under åren i Elfsborg, kan du kort beskriva skillnaden mellan dessa fem?
- Den största skillnaden tycker jag är, att varken Björklund, Strömberg och Grönhagen visade det engagemang och vilja att utveckla laget som Linderoth gjorde och Haglund gör, säger han.
Finns det någon i dagens lag som spelat längre än du?
- Nej, det finns ingen!
Efter alla år i Elfsborg har Jocke träffat många spelare. Några har också, förutom Jocke, satt sin prägel på laget och det är bland andra Mathias och Anders Svensson, Tobbe Linderoth och Fredrik Berglund. Kan du berätta lite om dem och hur det var att spela med dem?
- Anders är väl den som betytt mest för laget, både som kamrat och fotbollsspelare. Sedan gjorde ju Berglund fina insatser också. Tobbe Linderoth hade lite tungt efter att pappa Anders flyttade till Stabaek men följde sedan efter honom och fick sitt genombrott där istället, menar Jocke.
- Mathias Svensson var oerhört värdefull det året vi gick upp och stod för flera mål och framspelningar. Tyvärr för Elfsborg blev han inte kvar och spelade för oss i allsvenskan, det hade varit kul att sett honom och vad han hade kunnat uträttat där, säger han.
Hur stor är då chansen att vi får se dessa profiler spela i Elfsborg igen?
- Jag tror säkert att vi får se två eller tre av dem i Elfsborg igen, men jag kan inte säga när, spekulerar han.
Artikeln är samproducerad med www.elfsborg.se
