I backspegeln: Boråsderbyn
Elfsborg är i dag ohotade på fotbollstronen i Borås. Men under en period på 50- och 60-talet bubblade staden av lokalrivalitet. Detta då vi och Norrby under ett antal år spelade i samma serie och möttes i prestigeladdade derbymatcher.
Elfsborg var under föreningens första decennier det självklara namnet som stadens bästa fotbollslag. I slutet av 1940-talet hade dock kvartersgänget Norrby IF gjort en elitsatsning och på allvar etablerat sig som stadens nästa bästa lag. När Elfsborg 1954 ramlade ner i tvåan var Norrby sedan ett par år ett topplag i den nästa högsta serien med siktet inställt på Allsvenskan. Detta borgade för de första riktiga derbyna lagen emellan. Tidigare utbyte hade inskränkt sig till DM och andra mindre tävlingar.
Fredagen den 6:e augusti 1954 var datumet för det första derbyt lagen emellan. Rivaliteten var stor och psykningar från båda lägren föregick matchen. Tidstypiska källor skriver om att arbetsplatser, familjer m.m. delades i två läger: Antingen var man Gulsvart eller blåvit. Detta första derby har gått till historien som en av de mörkaste stunderna i Elfsborgs fotbollshistoria. Allsvenska degraderingar och 1-8 mot Djurgården (2005) i all ära men förlust med 1-6 som det blev i detta första derby mot Norrby går utanpå allt.
Ändå började det första derbyt bra för ”di gule” då landslagsveteranen Lennart Samuelsson gav oss ledningen redan efter ett par minuter. Därefter rasade allt och det var Norrby för hela slanten. 6-1 blev det alltså till de blåvita. Det var många Elfsborgare som vandrade hem från Ryavallen med tunga huvuden den fredagskvällen. Dagen efter sågades Elfsborgsspelarna jäms med fotknölarna i tidningarna. Den enda spelaren som fick godkänt efter matchen var Elfsborgs målvakt Thure Nygren som sägs ha storspelat och räddat IFE från ett ännu större nederlag.
Inför returmötet på våren 1955 var det irriterat mellan klubbarna. En av anledningarna var Ola Evaldsson. Evaldsson hade spelat för Elfsborg i början av 1950-talet men sen gått tillbaka till moderklubben Dalsjöfors GoIF. Nu hade Evaldsson åter skrivit på för Elfsborg men innan seriepremiären ångrade sig Evaldsson och ”ville hem” till moderklubben. Tillbaka i Dalsjöfors skrev han så gott som genast på för Norrby…
Inför denna, den andra derbymatchen valde Elfsborg att ladda upp i Elfsborgsstugan. Spelarna anlände till Ryavallen ombytta lagom till uppvärmningen. Ett revanschsuget Elfsborg vann med 2-1 och lite av äran var återupprättad. Rolf ”Kinis” Johansson fastställde slutresultatet med en bicicleta i den 80:e matchminuten.
När den första säsongen i samma serie summerades stod Norrby som seriesegrare med Elfsborg på en tredje plats. Norrby gick upp till Allsvenskan och gjorde 1955/56 sin enda säsong i svensk fotbolls högsta serie. Efter det har Norrby aldrig legat högre upp än Elfsborg i seriesystemet och inte heller har Norrby någon mer gång kommit före Elfsborg i en sluttabell när lagen spelat i samma serie.
1956/57 var det dags för nya derbyn och inte minst nya värvningsaffärer. Till och med den blivande Elfsborgslegendaren Henry Larsson var på väg att bli norrbyit. Under vinteruppehållet skrev Henry Larsson på för Norrby men han kom aldrig att spela några matcher för de blåvita. Henry Larsson kom på bättre tankar och rev sitt kontrakt med Norrby några dagar innan Elfsborg skulle möta ÖIS i seriefinal på Gamla Ullevi. Elfsborg lyckades hemlighålla att nyckelspelaren Henry Larsson var tillgänglig som Elfsborgs spelare inför matchen. Comebacken offentliggjordes inte förrän laguppställningarna lästes upp i högtalarna. För att hålla Henry Larssons återkomst hemlig i det längsta smugglades dessutom Henry in till omklädningsrummet via ett publikinsläpp. Elfsborg vann matchen med 2-1 inför 32357 åskådare. En publiksiffra som stod sig som Gamla Ullevis publikrekord vad gäller fotboll tills den revs. Derbyna 1956/57 slutade med Elfsborgsseger (2-1) och oavgjort (2-2).
Alliansen bildas
De återkommande värvningsförsöken ledde till konflikter klubbarna emellan. Såväl Elfsborg som Norrby insåg att det inte gick att fortsätta på den inslagna vägen och lyckades förhandla fram en överenskommelse om att inte värva av varandra. Samarbetet resulterade i Alliansen. En sammanslutning under vilken Elfsborgs och Norrbys ledare träffades och diskuterade uppkomna situationer. Alliansen ordnade i början också flera aktiviteter. Bland annat träningsmatchen mot Brasilien på Ramnavallen inför VM 1958. En match då ett kombinerat Elfsborgs- och Norrbylag mötte det brasilianska landslaget. Alliansen överlevde fram till 1980-talet och den enda gången det blev riktigt infekterat kring någon värvning under Alliansens tid var när Elfsborg på 70-talet ville värva Vito Knezevic från Norrby. Norrby var inte lika pigga på det utan sålde i stället honom till Djurgården där han blev en av deras mest uppskattade spelare under en dryg tioårsperiod.
Under åren 1954 - 1960 möttes Elfsborg och Norrby i totalt 11 seriematcher. Sex matcher slutade med Elfsborgsseger, tre oavgjort och två förluster. Den största segern skrevs till 4-0 på höstkanten 1959. Matchen spelades i seriens sista omgång och Elfsborg hade chansen att spela Norrby ur serien. Elfsborg vann alltså med 4-0 och ska ha varit precis lika överlägsna som siffrorna säger. Slutresultatet gjorde ändå att de blåvita precis klarade sig kvar i serien. Elfsborg hade i slutet av matchen en femte boll i nät men det underkändes för offside. Om målet godkänts hade Norrby åkte ur serien.
Året efter återställdes definitivt ordningen kring vilket lag som var bäst i stan när Elfsborg vann serien och avancerade till Allsvenskan efter lyckat kvalspel. Som grädde på moset säkrades seriesegern i just en derbymatch mot Norrby. Efter en nervös inledning fick Elfsborg straff i 40:e minuten. Något ovanlig straffskytt var målvakten Ingemar Haraldsson som lurade Norrby-keepern och gjorde 1-0 till ”di Gule”. Bara nån minut senare gjorde Lasse Råberg 2-0. I andra halvlek spelade Elfsborg av matchen och kunde efteråt fira seriesegern. På den tiden räckte det dock inte att vinna serien för att gå upp i Allsvenskan men det kommande kvalspelet mötte inga hinder. (Elfsborg har för övrigt inte förlorat något av de Allsvenska kval man spelat)
Publikintresset var stort kring matcherna och puliksnittet för derbyna dessa år låg strax över 15000. Notabelt är trots den infekterade stämningen under 50-talet delade klubbarna hela tiden på publikintäkterna från matcherna oavsett vem som var hemmalag. Det stora publikintresset syns också på att en DM-match lagen emellan 1957 drog nästan 2500 åskådare. En match IFE för övrigt vann med 5-1.
80- och 90-talet
Efter 1960 års möten skulle det dröja till 1985 innan Elfsborg och Norrby ställdes mot varandra i seriespel igen. Elfsborg hade 1984 åkt ur Allsvenskan och de bägge Boråslagen drabbade samman i den näst högsta serien som då hette division 2 södra. Det blev var sin 1-0 seger för lagen det året.. Båda matcherna lockade över 10000 åskådare. Elfsborg vann sedan serien och gick upp i Allsvenskan efter kvalseger mot Västerås SK.
Inför 1995 gick Norrby upp i söderettan och för första gången på 10 år skulle det bli derbyn i seriesammanhang. Klubbarna hade mötts i Svenska Cupen 1993 då Elfsborg enkelt avfärdade utmanarna. Precis som på 50-talet försökte Norrby nu åter nå framgång genom att värva spelare från Elfsborg. Skillnaden var att då försökte man värva stjärnor som Henry Larsson. Nu värvade Norrby visserligen tre spelare från Elfsborgs A-trupp (Clas Hallin, Magnus Karlsson, Fredrik Hallgren) men samtliga var på nedåtgående i sin karriär. Duktiga division ett-spelare men troligen hade de inte fått särskilt mycket speltid i det lag som Anders Linderoth då höll på att bygga upp med sikte på Allsvenskan.
Så här beskrevs ”vårderbyt” 1995 i Elfsborgsfanzinet L.O.B:
”Som vanligt började matchen på Midas/Times, där vi nu för en gångs skull var hyfsat med folk. Annars brukar det ju bara vara de vanliga närmast sörjande som dyker upp för att sköta sin uppladdning på ett korrekt sätt. (...) När det började närma sig avspark var Ryavallen mycket välfylld, och när man såg ståplatskurvorna fyllas, var det så man började få tillbaka tron på mänskligheten."
Matchen startade i full fart från Elfsborgs sida och det dröjde inte mer än fem minuter innan första bollen ramlade in i norrbymålet då Stefan Andreasson nickade in en hörna. Bara några minuter senare drog Elfsborg upp ett snyggt anfall som slutade med att Mathias Svensson kunde peta in en retur med klacken.” 2-0 efter nio minuter och det blev en ganska enkel resa till seger med 4-1. Publiksiffran stannade på 9958.
Returen senare på hösten var inte lika kul. De blåvita vann med 3-0 inför ”bara” 6506 åskådare.
Året efter var det åter derbydags genom ett möte i Svenska Cupen. Bägge lagen slogs för serieseger. Elfsborg i division 1 och Norrby i division 2. Elfsborg var som väntat ett par nummer för stort och vann bekvämt med 2-0 i en ganska intetsägande match.
Elfsborgs facit mot Norrby
Seriespel: 15 8 3 4 25-20 27
Cupspel: 2 2 0 0 6-2 6
