Dagen efter
Dagen efter innebär ibland att man känner sig lite seg och tung. Fast idag seglar man omkring på små moln.
Seger i första matchen på nya arenan var oerhört skönt. Inte minst med tanke på den dåliga insatsen i Sundsvall härförleden. Hade det blivit förlust även mot ÖIS hade det blivit en riktigt tung säsongsstart. Både för spelarna och oss andra. Det hade inneburit en veckas vånda. Nu blir det istället helt andra känslor den kommande veckan.
Det var en obeskrivbar känsla när Daniel Mobaeck placerade bollen i nät. Mobaecks första tävlingsmål blev också matchens enda mål. Tycker sedan att vi borde kunnat avgöra med ett andra mål också. Vi hade ju bl.a. ett par stolpträffar. Men nu blev det istället nervöst ända in till slutet. Men desto skönare när matchen till slut blåstes av. Gårdagens stora spelare var i mitt tycke Magnus Samuelsson och Martin Andersson. Vilka kämpainsatser de gjorde i gårdagens match. Sprang, slet och fanns överallt. Överlag var det var stor skillnad mot matchen uppe i Sundsvall. En helt annan tändning och insats av killarna på planen. Och konstigt vore det annars.
Angående insatsen mot Sundsvall. Kanske var det som vi diskuterade på hemvägen från Norrland att laget liksom vi supportrar redan fokuserade på ÖIS-matchen. Visst var det Allsvensk premiär i förra veckan men det kändes inte som vanligt på en premiär. Det var den första matchen hemma på fästningen som hägrade för oss alla.
Publiksiffran stannade igår på 15.064. En bra publiksiffra även om det kändes "lite" då det enligt uppgifter var sålt omkring 14.000 i förköp på lördagen. Annars välfyllt överlag på läktarna så frågan är om det verkligen går att få in upp mot 18.000 som det talats om. Till denna matchen släpptes det endast 17.350 biljetter om jag minns rätt. Sittplatsläktarna var ju utsålda även om det gapade tomt på några ställen på Sjuhäradsläktaren. Biljetter som inte lösts ut från Ticnet? Eller sponsorer som såg matchen i sponsorspuben? Tyvärr var det inte helt fullt på klacksektionen på Ålgårdsläktaren heller. Konstigt då flera stycken som velat köpa biljetter dit fått svaret att det endast fanns biljetter kvar till kortsidorna. För få biljetter släppta eller brister i kommunikation mellan Elfsborg och förköpsställe? Antar att det är en av de barnsjukdomar som kommer åtgärdas till nästa hemmamatch.
Trots allt härligt med så mycket folk även om stämningen bitvis kunde varit bättre. Hemmaklacken öste på bra men hade svårt att få med sig övriga Ålgårdsläktaren. Men det kan förhoppningsvis bli bättre på sikt. Däremot så blev jag positivt överraskad av den västra kortsidan, Elfsborgsläktaren, som hängde på sångerna från klacksektionen riktigt bra. Även skön växelsång mellan läktarna ett par gånger. Kanske finns det större möjligheter att få till något med den läktaren än med Ålgårdsläktaren. Å andra sidan förändras inget över en natt så för att Ålgårdsläktaren ska utvecklas till den supporterläktare Guliganerna och andra involverade vill krävs nog hårt arbete under lång tid. ÖIS-arna verkade fler än vanligt på plats i Borås. Eller också lägger man märke till dem på ett annat sätt än innan när man stod på samma långsida som dem.
Tja, ett minne för livet blev det i alla fall. Måste även passa på att ge en eloge till grabbarna (och flickorna) i Guligan Tifo Support, Yellow Fanatics med flera för ett snyggt tifoarrangeang.
Kan också ska skriva lite om Elfsborgs invigningsprogram. En f.d. juniorspelare: Ingvar Carlsson höll tal, Jan Öjlers sjöng några av sina dansbandsinspirerade Elfsborgslåtar från 1970-talet mm. Plumpen i protokollet var väl Markooliokopian varken var särskilt likt eller roligt. Fast det kanske bara är undertecknad som är för gammal för Markoolio. Samanfattningsvis godkänt: inte för pråligt och inte för pinsamt likt invigningen av Fotbolls-EM 1992. Utan lite lagom att vila ögon och öron på för dem som det önskade. Annars kunde man som undertecknad ägna sig åt gå husesyn på arenan.
Kan avslutningsvis konstatera att Elfsborg även på Ryavallen vann sin premiärmatch. Då besegrade Elfsborg det svenska landslaget med 2-1 den 17 augusti 1941. Första seriematchen någon vecka senare var mot AIK (30 augusti 1941) och även där seger. Nu med 1-0 efter mål av Knut Johansson.
I den första seriematchen på Idrottsplatsen (numera Ramnavallen) gick det dock inte lika bra. Den 24 september 1922 blev det förlust mot IK Virgo med 2-3 i Västsvenska serien. Målskyttar för "di gule" var Sven Zachrisson och Axel Larsson. Så vitt jag kan förstå är det samma IK Virgo som idag spelar i division 6b Göteborg. Olika falla ödets lott.
Fotnot
Elfsborg hade Idrottsplatsen (Ramnavallen) som hemmaplan 1922-1941) Ryavallen 1941-2004
