Efter första förlusten på fästningen - Nu ser vi framåt !
Tre dagar har gått. Mina heta känslor har svalnat men en snabb visit på Ålgårdsläktarens forum visar att känslorna för måndagens match mot Djurgården är fortsatt heta. Nu gäller det att ladda om. Använd alla ilska, återanvänd den och nyttja den som tändvätska inför söndagens möte mot Landskrona BoIS.
Det började bra. Första halvlek spelade Elfsborg bra fotboll. Rollerna från förra matchen mötet mot Helsingborg på Olympia var ombytta. Nu var det Elfsborg som förde spelet, likt Helsingborg häromsistens och Djurgården som - förlåt mig Järnkaminerna - sköt bollar som de flesta gick minst en meter över målet och ängsligt fick försvara sig. Precis som Elfsborg på Olympia. Halvleken kröntes med Samuel Holméns mål på Pa Dembo Tourray. Allt såg ut att gå Elfsborgs väg. Andra segern på fästningen, vinst över Djurgården vilket definitivt inte hör till vardagen men guldet blev till sand. Djurgården rivstartade andra halvlek med ett skott som strök precis utanför målramen. Det var början till en stockholmspress som resulterade i en kvittering och ett ledningsmål. Guldet blev bokstavligen talat till sand.
Guliganerna sjöng för full hals som vanligt. Att halsen värkte på väg hem är alltid ett gott tecken. Vad som däremot inte är ett gott tecken, anser jag, var bu-kören så fort Fredrik Stenman rörde bollen. Visst han var elfsborgare som såldes till Djurgården och därför ses som en slags Judas Iskariot men jag tycker ändå att buandet tillhör sandlådan.
Johan Wiland, Elfsborgs obestridlige förstemålvakt - inget illa menat Abbas Hassan eller Anders Jonsson, den förra andremålvakten - gjorde en bra insats. Under första halvlek flög majoriteten av Djurgårdens bollar minst en meter över målramen men när det vid ett tillfälle hettade kastade sig han ut och slog bort bollen. Andra halvleken var inte lika bra. Två insläppta mål men det som gör mig orolig var smällarna han fick. Två gånger golvades Wiland för att under klackens "Johan Wiland, Sveriges # 1", resa sig och slutföra matchen. Jag hoppas verkligen att Wiland kan vakta målet på söndag mot Landskrona BoIS. Under veckan skall det avverkas en match i svenska cupen, om Wiland känner av sviterna från måndagens smällar så låt Abbas Hassan stå istället och för att spara Wiland till söndagens drabbning mot Landskrona BoIS. Det lär behövas.
Landskrona skall inte underskattas. Visst, de ligger i skrivande stund efter Elfsborg i tabellen och jag för min del hoppas att det skall förbli så även efter matchen men dem skall inte underskattas. Vi snackar spelare som Kevin Amuneke, en lika snabb som målfarlig spelare som får motståndarnas nackhår att resa sig bara han kommer i kontakt med bollen.
Jörgen Pettersson, som verkar hittat sin roll på planen. Kan Elfsborg hålla dessa två i schack och undvika fler varningar och kort kan det räcka hela vägen till tre poäng.
Hasse Berggen fick lämna planen utvisad men med Guliganernas kör "Hasse ger respekt, Hasse ger respekt, Hasse Berggren ger respekt" i ryggen. Hans avstängning öppnar för Andreas Drugge, Joakim Sjöhage och Daniel Alexandersson. Hur och vem som skall komplettera Daniel Mobaeck på topp får tränare Magnus Haglund avgöra.
Jag tycker det skall bli intressant att se hur han löser det. Vild gissning blir att Mobaeck tar över Berggrens roll som bollmottagare och någon av de ovan nämnda får iklä sig rollen som "Lasse Nilsson". Det har fungerat tidigare så varför inte. Visst, kritikerna menar att Nilsson skapade mängder med chanser för att sedan bränna de flesta, men hellre det än inget anfall alls. Det finns dessutom ytterligare en aspekt här. Under sista säsongen med Anders Grönhagen som tränare var Hasse borta några matcher. Först blev han pappa, sedan åkte han på virus och som om inte det vore nog, en förkylning på detta. När han sedan blev spelklar igen tog det 44 sekunder för honom att näta mot Öster på Värendsvallen, en match som Elfsborg vann med 2-1. Vila kan alltså ge positiva effekter beträffande Hasse Berggren. Det bådar inför mötet mot Häcken på Rambergsvallen 15 maj.
Med Martin Andersson skadad fick namnen Strömberg ersätta. Han imponerade mycket på mig under första halvlek, då han spelade på Guliganernas sida av Borås Arena. Han gjorde det mesta rätt och var enligt mig en av den första halvlekens bättre spelare. När andra halvleken började bytte han sida och jag tappade honom ur syne men när jag läste om matchen i tisdagens Borås Tidning fick han bara en tvåa i betyg. Knepigt värre om någon frågar mig.
Publiksiffran var 8933 men det var bara Guliganerna och Järnkaminerna som hördes. Att Boråspubliken skall vara så svårflörtad. Vänster kortsida hördes knappt när Guliganerna sjöng "Andra sidan är ni klara". Sittplatsarna var lika beigea dem. Sitta där som skurna i trä och inte säga ett pip. Nu noterade jag visserligen att några var Djurgårdsanhängare som därmed jublade vid kvitterings och ledningsmålet men ändå. Förbättring hoppas. Blotta tanken på en tyst entré av Anders Svensson är hårresande.
Ses på Borås Arena på söndag.
