Gästkrönika: Heder åt Håkan Mild
Skrev jag så!?
Ja, läs vidare så ni inte tror att jag helt förlorat förståndet.
I dessa dagar av kronans makt och pengahungriga agenter tycker jag vi alla ska ägna en hyllande tanke till de som hyllas bör för deras stora hjärtan för klubben de representerar eller ofta till och med tillhör hela livet. De må ha hyllats förr men det kan aldrig bli nog av ros för dessa underbara människor.
Vår eminente Sportchef är en sådan person. Stefan "Gud" Andreasson spelade endast för två klubbar i hela sin karriär. Förutom proffsäventyret i Italienska Como var han Elfsborg trogen sedan barnsben.
Mathias och Anders är två andra som efter proffsutflykter vänt hem till lilla Borås efterssom att hjärtat tillhör de gula eleganterna.
Jag vet, jag vet... Bittra bananer i pyjamas påstår fortfarande att Anders inte alls är gul och att han bara valde pengarna, men som jag förstår det hostade IFK upp en ansenlig summa pengar för Anders också.
Likvärdig med Elfsborgs bud, enligt Anders själv.
Men ändå vände han hem för att frälsa guliganerna.
Det finns även spelare som tack vare sitt slit och sin aldrig sinande kämpaglöd får det att se ut som att de alltid spelat i klubben.
Det första namnet jag kommer att tänka på i detta läge är naturligtvis Hasse Berggren.
Han tar stolthet i att bära den gula tröjan och skulle aldrig acceptera att en lagkamrat vek ner sig och svek fansen.
Givetvis finns det flera namn som bör hyllas i denna kategori av spelare.
Jesper "Magic" Bengtsson, Micke Göransson och Magnus Samuelsson mfl mfl.
De må kanske kommit fel i början av sina karriärer men jag vågar nog påstå att det finns en liten del i alla nämndas hjärtan som är gula.
Spelare som dedikerar varje skrubbsår, svettdroppe och stygn till klubben och dess supportrar förtjänar enorm respekt även om de kanske inte alltid tillhört just din klubb.
Givetvis fungerar det omvänt för supportrar när de handlar om liknande spelare i andra lag och även om jag kanske aldrig kan komma att uppskatta dem som fotbollspelare, så kommer alltid spelare som Mild, Rehn, Patrik Andersson och Erlingmark mfl ha min fullständiga respekt som personer och fotbollsälskare.
En annan spelare jag kommer att tänka på efter att ha surfat runt på svenskafans.se är Giffarnas Öyvind Svenning som tyvärr lämnar allsvenskan för Norska Tippeligan.
Läste att han hade skrivit ett personligt tack till Patronerna och alla andra fans i Sundsvall för stöd under sin tid, både som spelande och på senare tid skadad. Det är stort och vackert. Synd att en spelare med så stort hjärta och kurage lämnar Allsvenskan.
Jag led med änglarna när Blomqvist gjorde en judas och flyttade till 08. Jag kände halläningarnas vrede när Selakovic blev göteborgare och jag skulle hellre önskat mig ett liv som duschtvål till Peter Harrysson om Anders blivit Ängel.
Så supportrar, hylla edra trotjänare och spelare som alltid ger allt för er klubb. De är unika i vår värld idag och förtjänar all respekt de kan få.
Avslutningsvis vill jag säga att om nu Andreas "Frankie Boy Jr" Klarström skall lämna oss för Danmark eller vilken klubb det än blir så är det tråkigt men förståeligt.
Må hända att han på senare år inte levt upp till den Klarström vi hoppades han skulle utvecklats till men han har ändå stått på planen i många år, stolt över att bära den gula tröjan.
Tack för allt, lycka till och välkommen tillbaka!
