Elfsborg - Halmstad 0-2
I stort en medioker match, där inget av lagen bjöd upp till något riktigt skönspel. Halmstad gick segrande av planen på grund av bättre disciplin och större kyla.
Elfsborg hade mest att spela för, inför denna match, mycket beroende på omskrivningen av tabellen som väl alla känner till vid det här laget. Halmstad låg i "ingen mans land" i tabellen, utan hot underifrån men även i avsaknad av verklig tätkänning. Båda lagen hade dessutom viktiga UEFA-cupmatcher att se fram emot i veckan.
Frågan är om det inte var dessa matcher man gick och tänkte på inledningsvis, då matchen helt saknade intensitet, struktur och glöd. Första målchansen var Halmstads, då Bertilsson i den 3:e minuten fick på ett avslut, som dock Wiland i Elfsborgsmålet var bra med på. Nästa chans var Elfsborgs, då Lundström blir serverad och i det närmaste gavs fri lejd mot målet. Han var dock inte tillräckligt kall, och totalmissade. Möjligen visste han inte riktigt hur fri han var.
Första 30 präglas av småduttande från båda lagen, med några halvchanser hit och dit, men som sagt, utan någon riktig vilja. I den 37:e minuten jobbar så Selakovic fram en frispark för Halmstad i mycket farligt läge, i stort sett rakt framför målet, en meter utanför straffområdet. Han tar den själv, och som han tar den! En klockren Beckham-variant som skruvar sig över Elfsborgsmuren och dyker in i målet. Wiland helt chanslös!
Innan halvleken är över hinner Elfsborg med en kvalificerad målchans, då Arvhage på en hörna i den 43:e minuten nickar hårt och bestämt nedåt. Håkan Svenssom gör dock en bra parad och lyckas hålla bollen.
Överlag dock en medioker första halvlek, där inget lag egentligen förtjänade att gå till halvtidsvila med en ledning. Förutom den suveräna frisparken fanns nästan ingenting av underhållningsvärde. Var fanns kämpaglöden??
Kort sagt - det var en sådan första halvlek som fick en att längta till andra, då det ju knappast kunde bli mycket tristare fotboll än så här.
Och, mycket riktigt, i början av andra fick vi se en klar tempohöjning av Elfsborg, som började springa mer i djupled och göra sig spelbara. Det kändes som att det bara var en tidsfråga innan någon av de chanser Elfsborg radarde upp skulle resultera. Allra närmast var Klarström, som i den 63:e minuten fick på ett mäktigt skott från strax utanför straffområdet. Svensson i HBK-målet var dock välplacerad och fick bollen rakt på sig.
Men, fotboll är sällan logisk, och mitt i Elfsborgspressen smiter Halmstad igenom med ett anfall som avslutas med att Bertilsson får stå och måtta skott från målgårdslinjen - och 0-2 är ett faktum.
Tre minuter senare går Elfsborg över till en mer offensiv uppställning (3-4-3) i och med att L-G byttes in. Detta borde normalt ha betytt en ganska markant Elfsborgspress, särskilt i kombination med att HBK uppenbart backade hem. Så var dock inte fallet. Halmstad hade flest chanser under de sista 20 minuterna. Elfsborg kom faktiskt sällan över mittplanen på ett strukturerat sätt. Det finns få lag som är så bra på att backa hem och försvara en ledning som Halmstad. Elfsborgarna såg viljelösa ut större delen av matchen, och hade rent av givit upp den sista kvarten.
Ni som inte såg matchen missade ingenting, förutom en fenomenal frispark av Selakovic vill säga. Om inte Elfsborg krigar betydligt bättre än så här, ber man bokstavligen om att bli indragna i den absoluta bottenstriden. Halmstad vann på större tyngd, bättre disciplin (framför allt bakåt), samt Elfsborgs oförmåga att på egen hand skapa något konstruktivt.
