Veckobrev nr 15: Premiären
Vecka 15 trädde in och med den våren på riktigt. Det var äntligen allsvensk premiär till helgen!
Då så hade även denna vinter passerat och återigen hade den gamla slitna devisen ”man måste igenom vintern för att få se våren igen” hjälpt till att hålla humöret någorlunda uppe dessa helvetesmånader som kallas just vinter, med eller utan snö. Fast utan allsvensk fotboll i allmänhet och utan IF Elfsborg i synnerhet.
Veckan började riktigt hyggligt. Vädret var bättre än väntat och gav hopp om en kommande lördag i Borås där man slapp att halvt frysa ihjäl på arenan. Hammarby var laget som ställdes mot vårt lag i den inledande omgången, det lag som de allra flesta höll som en mycket stark guldkandidat 2009. Hammarby däremot, hade få förespråkare att guldet skulle hamna på Söder förutom de grönvita själva. Men det är väl så det skall vara antar jag.
De allsvenska tränarna hade upptaktsträff i Stockholm och i det återkommande tränartipset fick Elfsborg 13 av 16 röster. Vår egen general Magnus Haglund tippade däremot Helsingborg så i själva verket fick vi väl 14 av 16 röster då… 87,5 % av den samlade tränarkåren tror alltså på vårt lag! En del så mycket att man utgick från att det skulle bli en ren promenadseger. Inte illa alls och jag älskar denna situation! Visst, det sätter en viss press och man måste sköta sina kort väl för att ro iland förväntningarna, men ändå.
Nåväl, måndag morgon denna vecka var lite lättare att möta med tanke på den kommande lördagens begivenhet. Sommartiden hade gjort sitt intåg under förra helgen och per definition, meterologiskt, var våren här med över noll grader i snitt, sett över hela dygnet. Men för mig är aldrig våren här på riktigt förrän det vankas allsvensk premiär. Familj, vänner, kollegor, grannar och andra tycker jag är galen, jag håller delvis med.
Veckan rullade på, det skrevs i massor på olika internetsidor, det spekulerades och vid ganska få tillfällen är kreativiteten så stor som inför match. Inte minst inför match i skarpt läge. Träningsmatchandet var slut för denna gång och nu stod äntligen tre riktiga poäng på spel. Dessutom tre mycket viktiga poäng inför slutsummeringen i november, för skall man ligga först då är det nog bäst att ta de där tre poängen redan från start.
Så, på själva första april, kom beskedet att Fredrik ”Bella” Berglund kommer att bli utlånad till Stabæk i Norge de närmaste nio månaderna. Först trodde jag det var ett aprilskämt men insåg tämligen omgående att så inte var fallet. Visst, jag kan förstå om Fredrik ville vara mer säker på en plats i startelvan än vad han var och kanske är det mer gynnsamt att sprätta upp ett lönekuvert med norska kronor istället? Fast det gör ju att anfallet blir lite mer sårbart vid eventuella skador eller formsvackor. Dessutom har vi de senaste åren inte varit bortskämda med en rejäl målfabrikation. Ändå, lycka till Bella och välkommen åter om det blir så.
Skadeläget var under veckan ibland bekymmersamt, ibland mer hoppfullt. Vilka skulle få äran att springa in på arenan, vilka var i form, vilka var det inte? Jag tänkte i slutet av veckan att; strunt samma, vi har väl bredden ändå i år vilket gör att det inte kommer att ha någon egentlig betydelse. På lördag fanns ju bara ett scenario, vi skulle behålla de där tre viktiga poängen i Borås i alla fall. Så varför oroa sig i onödan? Det vore ju som att betala tillbaka på ett penninglån man inte ens hade fått, för att dra en parallell…
För den delegation av varbergsguliganer som sedan mycket länge hade planerat denna dag började vi resan med en lunch, i Svensson´s nyrenoverade kök. Snapsen var väl kyld sedan länge, ölet likaså och god pytt i panna stod på menyn. Samlingen kom att vara till en fulltalig kvintett premiärlejon och åldersspannet låg mellan 18 och 48. Yngst kör heter det väl och Johan som nybliven innehavare av körkortet lär få mycket att göra under säsongen… Efter en synnerligen lyckad och god lunch lämnade vi sedan Varberg för att ta oss de där, nu mycket bekanta, nio milen mot Borås.
Halvannan timma senare, efter en kort paus i höjd med Skene för att lätta på trycket, var vi framme. Borås visade sig från sin allra bästa sida och badade i sol. Borås Arena andades optimism, både hos de tillresta bajenfansen som hos hemmapubliken.
Matchen slutade som bekant 1-1 och hemresan till västkusten blev till en rätt avslagen tillställning genom det västgötska och halländska landskapet. Men spelmässigt såg det stundtals riktigt bra ut och med lite mer tur och skicklighet hade det blivit tre poäng denna premiär. Nu får vi vänta några dagar till. Men då får det inte missas så många chanser som gjordes igår!
Påskveckan har nu också gjort entré och vårtecknen kommer slag i slag numer. Dags nu att bryta en mångårig förbannelse i Örebro på långfredag! Tre poäng på deras konstgräs och lördagens premiär är bortglömd. Nu håller vi alla tummar för en riktigt glad och gul påsk!
