Veckobrev nr 16: Örebrospöket
Påskveckan inleddes och den inledande omgången av allsvenskan avslutades, tabellen blev således komplett då alla lag spelat lika många matcher. Vill man tänka negativ så var vi redan nu hela två poäng från förstaplatsen och bara en poäng från direktnedflyttning…
Under veckan i övrigt ägnades en hel del tid att försöka glömma premiären. Visst, spelet var emellanåt riktigt vasst men det saknades något mycket väsentligt. Mål. Haglund/Wettergren måste också ha funderat under veckan, hur skall vi bli bättre på att utnyttja chanserna? För de fanns där och med lite bättre skärpa hade Hammarby lätt varit ett slaget lag med minst 4-1. Men som sagt, det där är nu glömt.
Istället var tankarna på Örebro borta på långfredag. En dag att minnas om man hyser kristna värderingar då Jesus sades bli korsfäst denna dag. Klockan 15.00 dessutom. Dock inte i Örebro vad jag vet. I fotbollssammanhang minns jag två långa fredagar som inte ligger lika långt tillbaka i tiden. En var i Göteborg och 0-3 mot det blåvita laget för några år sedan. Desto roligare var det i Växjö häromåret och segern med 4-3, som sedan gav det där efterlängtade guldet senare på hösten. Året var 2006 om någon tillfälligt glömt…
1970 vann vi uppe i Närke. Innan fredagens match alltså spelades. Det blev till hisnande 39 år och det är långt, med betoning på långt! För att få ett litet perspektiv hur lång tid det egentligen är följer här en kort historisk resumé.
Alan Shearer, fotbollsspelare, Andre Agassi, tennisspelare, Thomas Fogdö, skidåkare, Alexandra Pascalidou, journalist, Annika Sörenstam, golfspelare och Pär Zetterberg, fotbollsspelare är, för att nämna några, födda just 1970. Inga ungdomar precis…
Vidare blev Gösta Bohman moderat partiledare, en värnpliktig i Eksjö döms till dagsböter för att han vägrat att klippa sitt långa hår, 35-årige Pehr G Gyllenhammar utses till chef för Volvo, The Beatles splittras, Assuandammen i Egypten står färdig, SVT börjar genomgående sända i färg, USA börjar åter bomba Nordvietnam. Ovanstående gör det onekligen klart och tydligt att det var längesen, väldigt längesen! Vissa saker är rätt skönt att det var sedan lång tid och definitivt inget att längta efter igen. Mer än en seger i Örebro då!
Skadeläget hade under veckan ljusnat på ett sätt, Emir Bajrami ingick i truppen men tyvärr hade Martin Andersson fått utgå, på grund av skada. I övrigt hade truppen fått vara intakt och inga landskamper hade stört uppladdningen denna gång. Guliganerna skickade iväg ett flertal bussar till Behrn Arena och det är skönt att de visar att man inte behöver vara rädd för spöken. Även om det finns spöken så måste man våga möta dem för att bli kvitt dem. Både bokstavligt och bildligt…
För egen del och för varbergsguliganerna blev det ingen resa till Örebro i år heller. Inte för att vi är rädda för spöken, det var andra omständigheter som spelade in i år, också… Eller kanske det är så trots allt, att vi är rädda? Vårt lokala stamhak har i alla fall den goda smaken att visa samtliga Elfsborgs matcher på både storbildsteve och mindre apparater utplacerade i lokalen. Med tanke på många boråsares förkärlek till Västkusten, inte minst under sommarhalvåret, blev det till en ganska stor samling gulsvarta i lokalen denna eftermiddag.
Jublet vid Joels mål visste inga gränser. I Varberg har vi hemmamatch oavsett om det är borta eller inte, åtminstone publikt. Offside? Nädå, ingen offside då det var en hemmaspelare som vackert spelade fram Joel till målet. Rättvist? Absolut, bollinnehav och chanserna stod vi för. Dessutom låg det på lut efter 39 år! Att det sedan var en hallänning som fixade första segern efter alla dessa år är vi extra glada för. Matchhjälten fick på egen hand lika mycket utrymme i Hallands Nyheter dagen därpå, som hela bollklubben från Halmstad.
Spöket har vi nu konfronterat en gång för alla, vi kom, vi såg, vi segrade! Eller veni, vidi, vici, som Julius Caesar kanske skulle ha sagt… Det gick att läsa i AB på påskafton om IFK Göteborgs intresse för en eventuellt hemvändande Tobias Linderoth. Det blir onekligen rätt spännande att se vad som händer. Det vore riktigt kul att återigen snuva göteborgarna på en önskespelare till för deras del. Anders Svensson och Martin Ericsson är två andra som hitintills insett att grä… underlaget är grönare några mil österut.
Det enda negativa denna vecka var Stefan Ishizakis skada. Det är då djävulen att vi inte får ha samtliga spelare friska längre än såhär. Men med den trupp vi har ska det inte vara några bekymmer egentligen. Det blir bara lite tråkigare utan honom. Så, krya på dig Stefan. Helst snabbt!
Redan på torsdag är det match mot regerande svenska mästarna. Bara det borde innebära två saker, minst. För det första en fullkomlig heltändning hos samtliga spelare men också en hel del publik på arenan. Själv kommer jag naturligtvis ta mig dit och med mig har jag en god vän som är KFF-supporter. Han bjöd med mig till Fredrikskans i höstas, då ingick matchbiljett, hemmaseger och småländska kroppkakor med lingon och grädde, samt förmodligen ett tappat guld för oss där och då. Nu skall jag bjuda igen har jag tänkt. Det är bara ett problem, var sjutton får man tag på småländska kroppkakor någonstans i Borås? Allt annat bör vara ordnat!
