Veckobrevet nr 18: Vilka nollor!
Våren har under de senaste veckorna visat sig från sin bästa sida. Så, den passerade sjudagarsperioden inleddes med två påfallande känslor. Dels en god känsla över tre poäng mot Gefle, efter att Anders Svensson satt 2-1 i den sista skälvande sekunden, så har även vårkänslorna vidmakthållits då temperaturen stiger någon grad för varje dag som går.
Malmö FF var under veckan på besök i Borås, då som serieledare. Åkte dock hem utan poäng och degraderades från högsätet. Hitintills har det aldrig hänt att skåningarna vunnit på Borås Arena och kanske har min gode vän Magnus, MFF: are, rätt i att Elfsborg borta är en av årets svåraste matcher? Det var i alla fall riktigt härligt att få se årets första seger på hemmaplan. 1-0 efter stundtals mycket bra spel i en underhållande match. Men att det skulle vara en back i Mathias Florén som leder den interna skytteligan efter fem omgångar hade inte jag tippat…
Publiken har, tycker jag, svikit så här långt. Bara drygt 8500 på en hemmamatch mot de tillfälliga serieledarna MFF tycker jag är några tusen för lite. Visserligen är 20.00 en vardagkväll inte en optimal avsparkstid. Det är lite sent att komma hem strax innan midnatt då det är en vardag dagen därpå. Men å andra sidan gör det inget efter en skön seger som i onsdags. Livet blir så mycket enklare och vad gör det att vara lite trött då de där tre poängen piggar upp.
Det är många matcher nu. Även det kan väl ha en viss inverkan på intresset och drar säkert ner publiksiffrorna en del. Samt det faktum att de flesta matcherna går på TV naturligtvis. Ibland skulle jag önska att ha några fler dagar mellan matchandet för återhämtning. Undrar hur spelarna tänker? Men sannolikt tycker de att det är bra. Det är väl det som det går ut på, att spela matcher och det är troligtvis betydligt roligare än att träna? Sedan har de ju inget jobb att sköta…
Tillfällig serieledning under något dygn var också en skön känsla. Nu gick visserligen AIK förbi efter seger dagen därpå men det är förhoppningsvis också tillfälligt. Att se Elfsborg ligga där, på första plats, ger alltid en god känsla och om tillvaron någon gång känns lite tungt är det bara att knappa in sidan 343 på texteven och njuta en stund. Att fantisera sig fram till omgång 30 och hoppas att det ser likadant ut då. Förhoppningsvis kommer det att finnas många möjligheter till det under säsongen. Lustigt? Ja, men skrattretande enkelt!
Vilka nollor? Två stycken fina nollor så här långt som är värt en rad. Först Ante Covics nolla mot MFF. Hans andra i klubben på fem matcher. Jag måste säga att den värvningen kommer med all sannolikhet att vara en av de bättre i år. Vilket lugn, vilken trygghet han sprider! Åtminstone till mig uppe på läktaren. Sannolikt också nere på planen, tre insläppta mål hitintills är ett bra facit. Nu gäller det ”bara” att få fart på målskyttet också. Keene? Avdic? Joel? Någon annan? En annan nolla att nämna i sammanhanget är den förlustnolla som vi ensamma ståtar med så här långt. Hoppas verkligen att den kommer vara intakt ett bra tag till. Vad talar egentligen för motsatsen?
På skadelistan finns fortfarande Martin Ericsson och Stefan Ishizaki. Två herrar som utan tvivel går direkt in i en startelva och ger laget ytterligare spets. När de båda är rehabiliterade blir det åka av. Även Andreas Wikström är skadad och för honom måste det väl finnas en stor möjlighet att spela från start. Problemet som uppstår är vika som får ta ett steg åt sidan då. Men det där är bara Magnus Haglunds och möjligtvis Peter Wettergrens problem. Ingen annans och det är skönt.
På Starke Arvid i Ljungskile blev det i lördags revansch efter förra årets debacle. Visserligen efter förlängning och i cupen. Men ändå revansch. Nu är det kvartsfinal nästa gång och vägen mot ett nytt cupguld bör ligga rätt öppen? Men först ett allsvenskt guld, men helst båda…
På självaste första maj är det ny match. Mot BP på grusplan, om nu inte våren har gjort sitt även på ostkusten och rättat till lite av underlaget på Grimsta IP. Första matchen utan konstgräs i alla fall och nu blir det att demonstrera dagen till ära. Demonstrera för alla att det inte spelar någon som helst roll vilket underlag det spelas på. Bara att ta på ”jobbaresviden”, jobba sig till en seger och kanske rent av att återta högsätet för att stanna där?
Nyfiket i Varberg sänder matchen i vanlig ordning. En liten uppmaning till er som skall ta er dit istället för till Bromma. Kom i tid! Det lär bli en invasion av boråsare som alltmer utgör en vanligare syn på gator och torg. Fler och fler kommer hit i takt med våren, värmen och en ledig långhelg.
