HÅ HÅ, JA JA...
Vad kan man säga? Polski mobili buss? Nja, det var kul så länge det varade och vi får väl se det positivt. Våra unga killar fick vara med och lattja mot internationellt motstånd. Det kan man ta med sig!
Detta var intressant måste jag säga. Vi skall väl inte klaga för det finns inget att klaga på. Elfsborg gjorde vad de kunde. Motståndet var för bra och polackerna kunde verkligen utnyttja sina chanser på ett helt annat sätt än vad Elfsborg kunde. Vi fick oss en lektion om hur man BÖR göra när man spelar internationellt. Minsta halvchans blev livsfarlig när de satte fart.
Men i första halvlek kändes det faktiskt som att Elfsborg var med i matchen och störde Legia och stressade dem vid ett flertal tillfällen. Det var faktiskt Elfsborg som inledde hårdast och kämpade, rev och slet i varje boll. Med rätt skärpa framför mål kunde vi haft 1-0 i ett tidigt skede och då hade det kunnat bli riktigt intressant. Kul var även att se Drugge och Bruno som anfallspar. Bruno var MYCKET giftig framåt och hade han haft lite flyt så hade han satt åtminstone en av sina chanser. Han var igenom vid ett flertal tillfällen men målvakten lyckades avvärja gång på gång. Men ett visst hopp fanns i alla fall.
Andra halvlek inleddes nästan som den första slutade. Gott om chanser åt båda hållen och vid ett tillfälle var Bruno ren med målvakten, men fick bollen för långt ifrån sig. På hörnan som följde lyckades Legia rensa undan bollen och kom i en kontring som inte såg farlig ut från början, men av någon anledning fick man en rejäl flashback när spelaren sköt ett långskott som seglade förbi Bogsjö i målet. Det kändes som om vi flyttats tillbaka ett antal månader och såg Anders Svensson skjuta ett långskott otagbart för målvakten. Lite snopet och nu kändes det jobbigt, men vi gav inte upp. 4 mål är inga problem tänkte vi i klacken och sjöng ”ingenting är omöjligt!” för full hals. Några anfall senare gjorde Johan Karlsson 1-1 och ett visst hopp tändes för oss. Vid denna tidpunkt var Elfsborg med i matchen och stod upp bra. Men Legiaspelarna hade nog fått en liten näsbränna och skruvade upp tempot rejält. Tyvärr var detta ingen bra taktik (för Elfsborg) som genast fick det svårare. Kul att se Martin Andersson spela fotboll i alla fall. Hoppas verkligen vi får behålla honom, det kan bli intressant nästa år om B-A väljer att bygga försvaret runt honom och Kristoffer Arvhage.
Ett par minuter efter Elfsborgs kvittering fick Legia en frispark utanför vårt straffområde och bollen touchar på en försvarare och ändrar riktning. Ridå… Nu var det kört kändes det som och mycket riktigt. Legia kom i våg efter våg samtidigt som våra spelare såg mer och mer frustrerade ut. Efter detta var det bara att tacka för lektionen Legia bjöd på, även om Elfsborg försökte. Det skall de våra ha rejält med beröm för. In med Vedad och Ola Sandkvist som innebar offensiva byten och fortsatt frejdig offensiv som kompletterades när Eddy Freijd kom in. Tyvärr fick de inte ut något i sina försök, men härligt att se de yngre spelarna på plan och att de inte gav slaget förlorat.
Tyvärr kom 1-3 som ett brev på posten och 1-4 ramlade in som ett e-mail. Sen vet i fan om det inte blev 1-5 också och till sist, som lök på laxen, blev det även 1-6. Nu skulle det kunna vara lätt att göra sig lustig över detta och undra om man borde testa sig efter att ha fått 6 i baken av ett lag från Polen, men jag gör inte det! Jag nöjer mig med att konstatera att jag inte deppar ihop för detta. Det är värre om det slutar 6-1 till ÖSK på söndag…
Kort kort:
Trevlig match med mycket mål. Lite publik. Visst blir man besviken på Borås-publiken i såna här lägen. Trevliga motståndarfans även om det är lätt att vara ödmjuk när man har 4-1 från hemmaplan och vinner borta med 6-1. Men nog hade vi förväntat oss värre. Det värsta som hände var att de brände av en mängd bengaler efter 2-1 målet. Inget att skriva hem om alltså.
Nu är i alla fall detta äventyr över och man kan koncentrera sig på avslutningen i Allsvenskan som väl måste ”gälla mer”. Detta var en bonus och jag hoppas och tror att spelarna såg det som en sådan och inte gräver ner sig efter denna matchen. Tyvärr fick inte Ivan dela ut blommorna denna matchen då B-A försvann från spelarbänken fortare än man hann säga ”avancemang”. Japp, B-A skulle fått dem idag. Vi älskar Er även om ni förlorar en match, speciellt när ni kämpar så pass bra som ni gjorde! Kom ihåg det!
