IFK Göteborg - Elfsborg

Precis som i matchen mot HBK fanns det två ansikten i denna match. Elfsborg ÄGDE, och jag menar verkligen ÄGDE, första halvlek. I andra halvlek slappnade vi av lite och lät IFK komma in i matchen igen.

Precis som vanligt hade man sett fram mot denna match med skräckblandad förtjusning. IFK på Gamla Ullevi hör till höjdarmatcherna under säsongen och det blir nästan alltid jämna matcher mellan lagen. En vinst mot IFK och hela säsongen kan vara räddad på samma sätt som en förlust svider länge och hårt. Att förlora mot ett lag från någon annan håla i Sverige svider inte alls lika mycket som att förlora mot Göteborgslagen. Så jag hoppas ni som läser förstår hur viktigt det är att vinna här för oss.

Första halvlek var ett under av spelglädje och genialitet från Elfsborgs sida. Hur snabb är Lasse Nilsson egentligen? Elfsborg bubblade av spelglädje och man kunde nästan se på IFK:arna hur frustrerade de blev av att gång på gång bli frånsprungna av Lasse. Ja, vår landslagsback Kåmark blev så till sig att han spelade handboll vid två tillfällen! Han blev mycket riktigt utbytt senare också. Om vi byter diagonalt och ser vad vår vänsterback Fredrik Stenman uträttade kan man säga att han plockade bort och höll rent på sin kant mer eller mindre hela tiden. Men det verkar vara en blygsam kille. När vi sjöng ”Stenman till landslaget!!!” viftade han bara bort det med ett snett leende. Där har vi en framtida landslagsman utan tvekan. Spelet böljade fram och tillbaka hela tiden under första halvlek, ja alltså det böljade på IFK:s planhalva mer eller mindre hela tiden. Till slut undrade vi när belöningen för vårt fina spel skulle komma och man han knappt tänka klart tanken innan Andreas Drugge avlossade ett skott efter ett pass från Nilsson och satte den i Bengt Anderssons högra gavel. Otagbart och vilt jubel på läktaren från den mångtusenfaldiga delen av publiken som har hjärta för Elfsborg. Det var säkert tretusen boråsare nere i Gbg ikväll. I slutet av första kom två IFK:are fria med Wiland, men han räddade naturligtvis. Slut på första och hopp om en rolig andra halvlek hos oss.

Men vad vi bedrog oss om vi trott att IFK skulle lägga sig ner och självdö i andra. Även om man alltid hoppas, naturligtvis. (Bildligt talat menar jag om ni nu trodde något annat, kära läsare och goda vänner!!!). Det tog inte många sekunder innan IFK inlett en press som skulle kunna pressa blod ur en sten och hela backlinjen låg i knät på Wiland som slet som en furie för att freda vårt mål! Det var göteborgare som slängde sig, som nickade, som sköt, som vann dueller och slog fina passningar. När sedan Stenman fick gå ut tänkte man att ”det går åt helvete”. Och visst gjorde det. Betalt kvitterat och bud på både två och tre mål till för IFK samtidigt som Elfsborg tappat allt vad tanke och kämpa heter. Men vi har Lasse Nilsson och det räcker långt. (Hellre en Lasse på plan än tio i skogen, eller nåt sånt!!!). När IFK:s mittbackar missförstod varandra och Lasse kom fri förstod vi att det var en målchans på gång. Det steget har jag inte sett sen Lennart Nilssons dagar, eller för Er yngre som inte kommer ihåg Lennart: Moses Nsubuga! Han gjorde inget misstag och placerade in bollen till höger om Bengt Andersson. Vild glädje hos oss då vissa av oss börjat glädja oss åt oavgjort som en halv seger. För i det läget hade inte oavgjort varit orättvist. Självklart kommer Änglarna skriva att vi vann oförtjänt, men sett över hela matchen kanske det inte var SÅ orättvist ändå. Jaja, det kan vi diskutera till döddagar. Slutet gott, allting gott. 3 poäng till Borås som fortsätter den fina sviten mot lag från Göteborg.

Kort kort:
Första halvlek: Total Elfsborgsdominans där IFK inte hade mycket att komma med förutom friläget.

Andra halvlek: IFK kom tillbaka starkt, men Elfsborg hade Lasse Nilsson och kontringar samt en stabil backlinje.

Dagens höjdare: Samura hade ett skott som förmodligen inte har landat ännu. Den steg över hela läktaren och landade förmodligen i GP-huset. OM den bollen landade där får man verkligen hoppas att inte Mats Härd fick den på sitt skrivbord för då hade han nog skrivit en syrlig rad om att GAIS tränar passningsspel igen… Hehehe…

Klacken: Lika kassa som vi var mot HBK, lika bra var vi idag! Även bra tryck från Änglarna som hade ett snyggt tifo som inledning.

Domaren: Bra insats överlag där inga större misstag gjordes. Inga mindre heller om jag kommer ihåg det hela rätt.

Korven: Vet inte, hann inte äta någon. Det är nackdelen med att vara matchvärd… Man hinner inte.

0 kommentarer