Lagbanner

Bragden i Borås!

Det kändes som om vi spelade mot ett till antalet klart övermäktigt motstånd. När vårt lag reducerats till tio man kändes det som om domaren gått från neutral till Blåvit.

Elfsborg började piggt och Blåvitt fick svårt att skapa målchanser. Ändå dröjde det en stund tills dess att Elfsborg skapat sin första målchans. Försvaret såg till en början stabilt ut. Jonas Lundén som för dagen var mittfältare låg bakom mycket av det som producerades i anfallsväg. En kvart in i matchen fälls Martin Eriksson (?) av Martin Andersson och den solklara straffen är ett faktum. Sebastian Henriksson kliver fram, men han tycks inte veta att straffar och cupen är Wilands specialité. Bollen till höger, liksom Wiland. 0-0 står sig efter en mycket kvalificerad räddning. Mycket boll för Elfsborgs del samt en del bra skott, men inga riktigt heta målchanser. IFK tilldömdes en hörna i slutskedet av halvleken och där skulle också matchens första mål komma till. Vid första stolpen, Johan Sjöberg och 0-1 var ett faktum. Synd om Sjöberg som så långt gjort en bra match.

Tidigt i andra halvlek händer följande: Jurica driver upp bollen på kanten och slår ett inlägg till Berggren som snyggt volleyklackar till Klarström som drar till på volley. Andersson är på bollen men med knapp styrfart väljer bollen att glida in i mål. 1-1.

I 55:e minuten sker det som många gula ser som ett knytnävsslag i ansiktet. Alexandersson fäller Robert Karlsson fem meter in på Elfsborgs planhalva. Frispark, tänker många. Visst, men inte bara det. Rött kort! Och nu är det uppförsbacke.

IFK skapar några riktigt fina lägen men kommer annars av sig efter utvisningen. Spel en man mer verkar inte fungera för ett kontringsstarkt bortalag, som nu får mer och mer boll. Nej, Elfsborg krigar sig till en förlängning.

Där kommer nästa dråpslag. Daniel Ung går hårt in i en närkamp som han tycks vinna. Men för hårt och med dobbarna före tycker Martin Hansson, i detta läge ansedd som IFKs bästa spelare bland gulsvarta supportrar. Hansson delar ut Daniels andra gula kort och så var det bara nio kvar.

Vad som sedan händer är en bragd. Minut för minut räknar klacken ner, Wiland storspelar och ett Elfsborg med 4-3-1-uppställning lyckas få bort boll efter boll. IFK spelar mycket fantasilöst och pumpar in boll efter boll mot fyra forwards. Men en kanonchans skapar man; nyinbytte Kabba Samura prickar ribban.

Dramatisk straffsparkstävling skulle avgöra, och precis som i den magiska försommarkvällen i Jönköping blir Wiland hjälten. En straff tar han, en skjuts i ribban. Andersson räddar Samuelssons straff, men på Andreas Drugges skott är han totalt borta och köper korv. Bragden är ett faktum!

David Gunnarsson2002-07-26 22:55:00

Fler artiklar om Elfsborg