Klassiska AIK-matcher
Klassiska matcher mellan Elfsborg - AIK
AIK är den klubb som Elfsborg har spelat flest tävlingsmatcher mot genom åren.
I Allsvenskan har lagen före matchen på söndag mötts 111 gånger. Av dem har AIK vunnit 48 och vi 38.
I cupen har vi mött AIK tio gånger, varav AIK har vunnit fem och vi fyra, medan en har slutat oavgjord. Oavgjort i cupen? Jodå, den 2 augusti 1967 blev det 2–2 i Borås och därefter omspel i Solna, där vi vann med 2–1.
När det gäller cupmatcher har lagen som bekant mötts i två finaler. Dessutom har vi två gånger stött på varandra i semifinalen. Vid båda de tillfällena, 1943 och -49, var det AIK som gick vidare till final.
Den första matchen mot AIK spelades på Stockholms Stadion den 24 april 1927, då vi vann med 3–2 efter att ha haft ledningen med 3–0 med tio minuter kvar.
Returmatchen i Borås spelades i den sista omgången, den 6 juni.
Läget efter 21 omgångar var att Elfsborg låg nia med 15 poäng. På varsin sida av nedflyttningsstrecket hade Landskrona och Westermalm 14 var. Elfsborgs målkvot var dock sämst bland de tre lagen.
(På den tiden räknade man alltså målkvot i stället för målskillnad, som infördes säsongen 1940–41.)
Med andra ord skulle Elfsborg vara klara om man själva vann eller något av de andra två lagen förlorade.
I sista omgången spelade de inblandade lagen enligt följande: Elfsborg–AIK, Landskrona–Sleipner och Westermalm–GAIS.
Det kom tidiga glädjebesked från Stockholms Stadion. Där hade GAIS, som behövde en seger för att säkra guldet, redan efter 13 minuter tagit ledningen med 3–0. Och då gjorde det inte så mycket att AIK i den 18:e minuten tagit ledningen på Idrottsplatsen.
Men efter 35 minuter hade Westermalm knappat in till 2–3, samtidigt som AIK:s ledning stod sig i Borås och Landskrona–Sleipner fortfarande stod 0–0.
I det här läget skulle alltså ytterligare ett westermalmsmål vara tillräckligt för att peta ner Elfsborg under strecket.
Men fem minuter senare gjorde "Abben" Olsson 4–2 för GAIS, och fem minuter senare ökade de till 5–2. Elfsborg kunde så smått andas ut.
I den 66:e minuten kvitterade Thure Claesson för Elfsborg inför 4 810 åskådare på Idrottsplatsen. 1–1 blev också slutresultatet. Westermalm–GAIS slutade 3–5, och Landskrona slog Sleipner genom ett sent 1–0-mål.
I och med de resultaten slutade Elfsborg på tionde plats och fick stanna kvar i den allsvenska som man sedan inte skulle behöva lämna förrän 1954.
De allra mest klassiska AIK-matcherna är väl ändå de två som avslutade Allsvenskan 1935–36. Efter 20 omgångar stod både Elfsborg och AIK på 30 poäng men med klart bättre målkvot för Elfsborg, och nu skulle lagen mötas i de två sista omgångarna.
Den första matchen spelades den 1 juni inför 18 773 åskådare på Stadion. Genom mål av Sven Jonasson, Åke Samuelsson och Åke Hallman ledde Elfsborg med 3–0 redan efter en halvtimme. AIK kom igen och reducerade två gånger i andra halvlek, men närmare än 2–3 kom de inte.
Därmed var guldet i praktiken klart. Nu måste AIK vinna med minst 6–0 i Borås.
Intresset för guldfinalen den 7 juni 1936 var enormt. Redan halv två på natten lär folk ha börjat köa utanför insläppen, och till slut räknades 16 348 åskådare in. Elfsborg propagandaspelade och vann med 4–1 efter mål
av Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn och Gillis Andersson. Elfsborg var Svenska Mästare för första gången!
Fyra år senare gällde det återigen guldet i en slutmatch mot AIK. Inför sista omgången den 2 juni 1940 ledde Elfsborg på 31 poäng före IFK Göteborg på 30. Eftersom Elfsborgs målkvot var överlägsen skulle det räcka med
oavgjort hemma mot AIK.
I första halvlek fick 6 729 åskådare se Sven Jonasson och Knut Johansson ge Elfsborg ledningen med 2–0. Efter paus missade AIK en straff i 67:e minuten innan de reducerade sex minuter senare. Tre minuter före slutet kvitterade Holger Belin för AIK.
Eftersom Göteborg samtidigt ledde – och vann – med 2–1 i Helsingborg blev det nervösa slutminuter, men Elfsborg höll undan, och det tredje guldet var i hamn.
En annan gång som Elfsborg och AIK var inblandade i stor dramatik – dock utan att mötas – i Allsvenskans sista omgång var den 3 juni 1951. Elfsborg, AIK och Örebro slogs då om två platser ovanför nedflyttningsstrecket.
På Ryavallen vann Örebro med 2–0 och var därmed på den säkra sidan. På Råsunda bröt AIK Malmö FF:s enorma svit på 49 raka allsvenska matcher utan förlust, men det räckte inte för AIK. Både Elfsborg och AIK hamnade på 17 poäng och tio minusmål, men eftersom Elfsborg hade gjort 31 mål
mot AIK:s 27 fick AIK för första gången ta steget ner i Division II.
En fantastisk match mellan Elfsborg och AIK var naturligtvis cupfinalen förra året, men den bör väl alla ha i så pass färskt minne att det känns onödigt att relatera några detaljer i det här sammanhanget.
Samma sak med finalen på Ryavallen 1997.
Elfsborgs största seger mot AIK är 5–0 den 25 maj 1941. Före den matchen hyllades Sven Jonasson av bl.a. Svenska Fotbollförbundet för 300 raka matcher i Allsvenskan.
Vår största bortaseger är 5–1 den 16 september 1965.
AIK:s största segrar är 5–0 den 9 maj 1929, 6–1 den 4 juni 1967 och 7–2 den 7 oktober 1934.
I Borås har AIK som mest vunnit med 3–0, den 11 september 1947.
Elfsborgs bästa målskyttar mot AIK i Allsvenskan är Sven Jonasson (13), Knut Johansson (11) och Thomas Ahlström (8).
