Nu börjar dessa jäkla listor dyka upp igen....
”Hela kittet och en kasse sprit! Annars blir det inte bra!”
Årets mål:
Andreas Klarström hemma mot ÖSK. Vi hade innan denna match sagt till varandra att det var kris i Elfsborg av olika anledningar. Det berodde bland annat på att våra mittfältare fram till dess inte gjort ett enda mål. Men den gode Klarström valde rätt match att komma igång på. Två mål varav det ena var riktigt läckert. Efter detta var krisen över, eller nästan i alla fall…
Årets resa:
Vad kan man säga? Turnén vi hade i september med Sundsvall borta direkt följd av Norrköping borta slår det mesta jag någonsin varit med om. Vi var ett gäng i en minibuss som tyckte det skulle vara kul att tillbringa helgen i Mora hos en legend i Guligankretsar på väg till Norrköping. (Hela reseberättelsen finns i arkiven om det är någon som är intresserad!). Helt klart en resa att minnas!
Årets kommentar:
På väg till Sundsvall skulle vi plocka upp Drutten i Mora och när vi kommit fram till Mora åkte vi förbi målrakan för Vasaloppet. Då säger Hasse G till Lennart ”BodaLenteCool” Persson att vi måste ta ett kort av honom vid målgången iförd nummerlapp, skidor och stavar. Det lät som en utmärkt idé tyckte alla och för att riktigt fullborda hela projektet lägger Persson då till följande: ”Hela kittet och en kasse sprit! Annars blir det inte bra!”. Helt klart är ju att det inte blir ett bra kort om man inte har en kasse sprit med sig…
Årets trängsel:
Djurgården hemma i sista matchen. Behöver jag lägga till mer?
Årets kollaps:
Efter att ha inmundigat ett antal destillerade drycker under dagen i en varm buss på väg till Landskrona och förärats epitetet ”TIFO-Lente” efter att ha hållit en stor viftflagga upp och ner och därmed klippt till en annan kille i huvudet med stången somnar denne gigant i bussen mitt i en hejaramsa. Efter den resan tvingar vi honom att dryga ut drickandet med lite vichyvatten….
Årets Guligan:
Torbjörn Lindeberg. Utan honom hade förmodligen vår verksamhet inte varit där den är idag. (Han fick även den utmärkelsen på vår avslutningsfest efter sista matchen.)
Årets Pers(s)onlighet:
Det finns bara en Lennart ”BodaLenteCool” Persson i hela världen. Det hela började starkt i våras när Växjögnagarna gav honom ett hedersmedlemsskap hos dem på en parkeringsplats i Jönköping på väg till Stockholm och rullade bara på under hela året. Han är helt enkelt ett unikum i supportersverige!
Årets trippel:
Tre tävlingsmatcher, tre segrar. IFK Gbg kan inte ha Elfsborg som några favoritmotståndare.
Årets spräckta svit:
Efter 20 matcher i rad mot Göteborgslag förlorade vi till sist mot ÖIS på bortaplan. Ja, det var till och med värre än en förlust. Det var förnedring hela vägen och slutade 4-1 efter att vi till och med varit tvungna att be Bengt Andersson att släppa en boll så vi kunde fortsätta våra liv. Men det är trots allt fler lag som förlorat med 3 mål mot ÖIS i år, så vi är inte helt ensamma i alla fall…
Årets tifo:
Kalmar borta i Cupen körde vi ett människotifo bestående av rörelser synkroniserade med sång. (Låter det krångligt? Det var det!!!). Men det var effektfullt och hjälpte oss till seger i alla fall.
Årets sämsta:
Bortamatchen mot IFK Norrköping var inte kul att uppleva. Jag trodde jag upplevt det mesta som supporter, men sättet man förlorade mot Peking tog konsten att förloran till episka höjder av bibliska proportioner.
Årets klack:
Järnkaminernas bortafölje i år blir svårt att toppa tror jag. Ingen annan klubb var ens i närheten av dem på Ryavallen. ÖIS överraskade positivt i år med ett massivt följe på plats.
Årets överraskning:
Vi blev inte av med ett enda poäng i år på grund av förbundet!
Årets saknad:
För första gången i mitt liv som aktiv Elfsborgssupporter fanns inte mannen med tröja nummer 8 på plan när säsongen började. Stefan Andreasson är djupt saknad för sina frisparkar och spelsinne på Ryavallen. Som tur är finns han fortfarande med i organisationen som sportchef och vi får väl helt enkelt nöja oss med det.
Årets lyft:
Jonas Lundén som kom från Göteborg till oss inför säsongen. Tänk att det kan lyfta en spelare så mycket att byta klubb…
Årets regn:
Det vi upplevde i Helsingborg var inget regn. Det var syndafallet del II. Ösregn hela matchen utom i halvtidsvilan. Då duggade det bara lätt.
Årets hätskaste:
Debatten efter Djurgården hemma i avslutningen som fördes på diverse gästböcker på Internet.
Årets final:
Svenska Cupen mellan AIK och Djurgården. Kanske en match som kan gå till historien. Inte som den mest välspelade eller den med bäst väder, men vilket kämpande! Kamp i varje duell och ingen ville helt enkelt vika ner sig. Fotboll när den är som bäst.
Årets mest väntade:
Förr eller senare skulle det bara hända och i år var det tydligen oundvikligt. Fotbollsvåldet har krävt sitt första dödsoffer i Sverige. Det mest konstiga är att det inte har hänt tidigare. Man kan ju bara hoppas att vi slipper det i fortsättningen, ingen människa förtjänar att dö för att denne håller på fel lag.
Årets hemsida:
www.svenskafans.com har i år vuxit ut till den mest oumbärliga sidan för oss fotbollsälskare. Hoppas det ”nya” formatet på sidan slår väl ut!
Årets kartläsare:
Killen i vår minibuss som sa att vi skulle svänga till höger i en korsning för att lättare komma till Mora från Sundsvall. Tack vare honom åkte vi genom halva Hälsingland, vilket i och för sig var både informativt och kul, men en liten omväg. Tack i alla fall! Kul hade vi på resan.
Årets lista:
Den här.
