Krönika: Befinner oss i elfte timmen
"Vi befinner oss nu i elfte timmen. Det är oktober och den sista omgången av 2012 års Allsvenska spelas i november. Under denna säsong har vi gått från att leda stort till att få kämpa om varje millimeter av försprång. Från att ha haft allt i egna händer (fötter?) har vi nyligen fått erkänna att vi är helt beroende av hur det går med våra konkurrenter."
Förvisso är vi alltid det men med åtta poängs försprång så var det inget påtagligt. Nu däremot är det den brutala verkligheten som vi ställs inför med bara några få matcher kvar att spela. På pappret har vi dock en lite fördel mot våra värsta konkurrent er och det är att vi, återigen på pappret, har lättare motstånd nu mot slutet. Som nu senast mot Örebro till exempel.
Matcher mot lag som ligger långt ner i den Allsvenska tabellen brukar i regel inte vara särskilt intressanta saker. Ofta är känslan lite att det redan är avgjort och att matchen spelas mer för underhållningens skull. Jag överdriver lite men ni vet säkert vad jag menar. Det är inte sådana matcher som drar mycket folk och stämningen är nästan aldrig särskilt laddad. Mot Örebro var det annorlunda. Arenan var packad med folk. Stämningen laddad med lika delar förväntning och oro. Ett av lagen kämpar för att återta ledningen i jakten på ett efterlängtat guld. Det andra slåss för att överhuvudtaget hålla sig kvar i serien till nästa säsong. Med facit i hand är det sannolikt att Örebro får spendera 2013 i Superettan.
Båda lagen har konkurrenter som flåsar dom i nacken och mediokra till nästan katastrofala resultat med sig från tidigare matcher. Upplagt för en riktig kanonmatch med andra ord. Jag tror inte att jag var den ende som satt nästan hela matchen i spänd förväntan ivrigt nertvingande alla tankar om oavgjort eller ännu värre ett plötsligt baklängesmål. Sedan var han bara där. På rätt plats vid rätt ögonblick och med rätt knyck med foten. 1-0. Underbara, ljuvliga ledning. Jag måste dock erkänna att trots den glädje som hela Arenan exploderade i så var det lättnad som var den mest dominerande känslan för mig. Helt plötsligt hade vi något att visa upp efter en match. Kampen och löpningarna gav äntligen utdelning.
Snabbt hopp till nervpersen på Gamla Ullevi. Felaktigt bortdömt mål men ändå Häckenledning större delen av matchen. Häcken som vanligt det starkare laget, det finns en anledning till att det är det bästa laget från Göteborg, och IFK fick kämpa som djur för varje centimeter av lerig plan. Entré ”Killer” Stiller som låste slutresultatet vid 1-1.
Minns detta datum, den första oktober 2012. Vi gul-svarta fick en present den dagen. Nu är uppgiften att förvalta den. Kanske kan det räcka hela vägen fram? Kanske inte. Men oavsett hur det går är tiden för halvmesyrer över. Nu gäller hundra procent satsning. Varje match kan vara direkt avgörande och skulle det vilja sig illa så vill jag inte kunna säga att det blev så för att vi inte kämpade hela vägen fram.
