Krönika: "En tankenöt"
Krönikören Lars Mild lyfter upp en del tankar och bekymmer efter förlusten mot Häcken. Samtidigt ser han en hel del hopp trots poängtappet.
Jag har haft roligare söndagar. Först vaknade man av en åskknall som fick fönstren att darra, sen ösregnar det så att det nästan blir översvämning i källaren (vi klarade oss men en del av våra vänner var tyvärr inte lika lyckosamma) och sen torskar vi med 4-2 på Hisingen. Jag har absolut haft roligare söndagar.
Samtidigt kan jag inte helt och hållet gräva ner mig. Det vore dessutom onödigt att göra det när vi fortfarande leder Allsvenskan. Jag är inte på minsta sätt uppgiven men jag tycker att det är tråkigt att vi inte kunde vinna mot Häcken. Det hade ju varit en fjäder i hatten eftersom en bortamatch mot Häcken är en av dom svåraste matcherna ett lag i Allsvenskan kan spela, inte helt olikt en bortamatch för valfritt lag mot Elfsborg på Arenan. Det är helt enkelt något av en ”David och Goliat”- situation. Häcken visade detta när matchen bara var några sekunder gammal. Jag lyssnade på radion den här gången och jag kan berätta att reportern blev precis lika överraskad som jag. Hur som helst så var det ändå vi som tog ledningen. Elm är verkligen i fantastisk form, nya dieten verkar fungera. Sedan gör Häcken mål, sedan vi och sedan två gånger Häcken. Det är ett tråkigt slutresultat.
Framförallt eftersom det började så bra. Jag skulle kunna fylla en hel krönika med att lyfta fram och diskutera saker från matchen. Positiva som negativa. Men jag tänker inte göra det. Dock vill jag ändå påpeka att ödet spelade Elfsborg ett spratt i den här matchen. Ingen Lasse Nilsson, ingen Victor Claesson, ingen Hiljemark. Klarström, Elm, Hult och Mobaeck skadade sig. Gula kort till nyckelspelarna Elm, Augustsson och Jönsson. Alla tre avstängda nästa match och Jönsson blir dessutom utvisad. Det är ett svårt läge att vända ett underläge i, framförallt mot ett så erkänt skickligt hemmalag som Häcken. Men, och detta är ett viktigt men, trots detta så gav inte Elfsborg upp. Våra gul-svarta krigare kämpade hela vägen fram till slutsignalen. Gott så. Ett lag som aspirerar till SM-guld får inte ge upp i motgångar.
Nog om detta. Det jag egentligen ville ta upp är det ganska dystra scenario som riskerar att visa sig till nästa match. Lennartsson sa efter söndagens match att ”Det är bara att slicka såren och komma igen” (vilket är helt rätt inställning) men hur? Det är det som är den verkliga frågan.
Vi har en väldigt bred och duktig spelartrupp. Det har sagts många gånger av flera olika personer, däribland jag själv. Aldrig förr har väl det påståendet behövt bevisas som nu. Jag tvivlar i och för sig inte för en sekund på att vi har material att ta av men låt oss titta på värsta scenariot. Nilsson, Claesson, Klarström, Hult, Elm, Augustsson, Jönsson och Mobeack alla borta från spel och Jawo halvtränad. Det är inget bra läge vare sig offensivt eller defensivt. Utan Augustsson, Jönsson och Andersson, som så vitt jag vet fortfarande är sjuk (krya på dig) så har vi ingen lika tränad och erfaren ”pansardivision” i försvaret.
Nu kommer det troligen inte alla dom spelare jag nämnt att lämna återbud för matchen mot Syrianska men en tankenöt finns ändå för Lennartsson att lösa. Därför vill jag avsluta med denna hälsning.
Lennartsson. Jag litar på att du kan lösa problemet. Jag har fullt förtroende för din förmåga att se helheten och att hitta dom spelare som skall få chansen att visa vad dom kan. Jag litar på dig.
Lycka till mot Syrianska.
