Krönika: Farhågor inför seriestart
Jörgen Lennartsson har påbörjat sitt arbete som cheftränare i IF Elfsborg. Någon enkel resa lär det inte bli. Orosmolnen uppenbarar sig alltmer och med bara ett par veckor kvar till allsvensk premiär är läget osäkert.
Som person kändes valet av Lennartsson rätt. En ledare som vet hur man får spelare att dra åt samma håll. Han skulle kunna ingjuta den glädje och hunger som saknats senaste åren och utplåna nonchalansen som under stundom gäckat laget. Än så länge är för tidigt att döma kring detta. Klart är dock att om Elfsborg på nytt ska upp på tronen inom svensk fotboll, så krävs ett lag som spelar för varandra, där det ses som självklart att ta obekväma löpningar.
Fotbollsmässigt har det dessvärre sett knackigt ut under försäsongen. Förvisso är det just försäsong, med allt vad det innebär, men uppenbart är att det finns mycket kvar att förbättra.
Försvarsbekymren tycks svårlösta
De långa uppspelen från egen planhalva har praktiserats frekvent och tycks lämpa sig illa i en trupp mestadels bestående av spelare med bollvårdande egenskaper. Under Magnus Haglunds tid saknades ibland djupledshotet. Laget blev statiskt när löpningar inte togs tillräckligt ofta och bestämt. Men att tillämpa ett så direkt anfallsspel som under årets träningsmatcher leder med säkerhet inte till vidare framgång.
Ett rakare 4-4-2 har Lennartsson infört, likt Haglund försökte inför fjolåret. Haglund skrotade idén när det inte fungerade och Lennartsson kan komma att genomgå liknande process. Hoppas bara att han ändrar sig innan seriestart.
Försvarsbekymren tycks svårlösta. Kanske var det bra att Malmö rann igenom på det sätt man gjorde i fredagens match, så att falska förhoppningar undanröjs. Tydligt avslöjades fortsatta problem i de bakre leden. Det var bara att se verkligheten i ögat och ödmjukt konstatera att det inte får se ut såhär om ett par veckor.
Mittbackspositionen framstår alltmer som den stora akilleshälen. Inte nog med att kvaliteten verkar saknas, skador plågar dessutom merparten av besättningen. Kanske läge för unge Sebastian Holmén?
Önskan om kontinuitet
Turbulensen har fortsatt på målvaktssidan efter att Kevin Stuhr - Ellegaard drabbats av olycklig skada under en uppvärmning. Några större prov har inte någon av målvakterna ställts inför under försäsongen, men Ellegaard hann ge ett stabilt intryck och tveksamheterna kring hans status avtog snabbt. Så kom skadan och in värvades norske Kenneth Höie, som lär bli förstavalet i Ellegaards frånvaro. Positionen i sig är känslig och att hitta en pålitlig målvakt är svårt. Man har talat om det i flera säsonger nu, och önskan kvarstår; att få kontinuitet på målvakts - och backpositionerna.
Ett annat dilemma att ta itu med är Anders Svenssons positionering. Hur ska landslagets vicekapten nyttjas för bästa resultat? Som tempolöpande mittfältare gör han inte sig själv rättvisa. Tilldela honom i stället en djup mittfältsroll varifrån han kan styra spelet. En Anders i form och i rätt element vill man inte vara utan.
Till sist, vem ska göra målen? Frågeställningen är befogad. Truppen saknar notoriska målskyttar med distinkta avslut och troligt är att målskörden sprids ut på flera spelare.
Även om första intrycket med Jörgen Lennartsson som tränare lämnat en del i övrigt att önska, måste han få tid att bygga upp sitt lag. Det är något nytt som byggs, en ny era tar form.
De oroliga tankegångarna gnager, nervositeten tar över. Men som supporter hör det väl till, man ska vara orolig.
