Krönika: Fortsättning följer
Om du tillåter kära läsare tänker jag inleda denna krönika med en personlig kommentar angående matchen mot Åtvidaberg: Skit också.Tack.
Jag måste säga att jag var lite bedrövad när slutsignalen gick på Kopparvallen. Egentligen inte så mycket för att vi förlorade, jag kan acceptera att mitt lag inte vinner. Det som gjorde mig bedrövad var den totala bristen på fantasi som visades upp av Elfsborg.
Jag säger inte att Åtvidaberg inte gjorde en fantastiskt fin match och kanske skulle dom ha vunnit hur som helst, men troligen inte med 5-1. En del kanske skulle hävda att en förlust är en förlust och att det egentligen inte spelar någon roll om det är med ett mål eller sex. Men det stämmer inte riktigt. Vi har ju målskillnaden att hålla koll på. Kanske har pausen gjort Elfsborg lite bekväma? Kanske är det så att ledningen med åtta poäng gav en sådan säkerhet att laget inte gick ut med hundraprocentig satsning? Det sista här menar jag som någonting undermedvetet och inte som ett tecken på hybris, en undermedveten reaktion av det här slaget är ju faktiskt en ganska naturlig mänsklig reaktion.Vad än skälet var så är sanningen den att vi förlorade matchen men vi är fortfarande i ledning. Vi hade råd att förlora och jag för min del förlorar hellre när det inte har en större konsekvens än att jag får en känsla av att ”nu är det dags att skärpa sig”.
Angående Ellegaard så kanske det är för tidigt att ropa efter en ersättare. Visst, hans insats kan väl knappast kallas hundraprocentig. Men å andra sidan så kan det heller inte sägas om det övriga Elfsborg heller. Vi får inte glömma att han faktiskt inte spelat så många matcher med Elfsborg ännu.
Slutligen, alla analyser åsido, ibland skiter det sig bara. Det är ingen mening med att hänga läpp för det. Resten av allsvenskan återstår och vi har väntande Europamatcher.
Gläd dig, du gul-svarta. Lyckan kommer.
